jag trodde fel

När jag trodde att kvällen närmade sig sitt slut förut. Jag var trött och då händer det att man tar fel. En stund efter att jag kommit hem ifrån mina äventyr under dagen, städat lite, lagat lite mat, fixat och plockat och annat viktigt hemma däckade jag framför teven... Men då ringde telefonen och anna lyckades övertala mig att ta mig ned mot stan. (I ärlighetens namn var klockan tio och jag kände att det kanske var dåligt tentafirat av mig att somna då, så hon behövde inte argumentera särdeles länge)Så jag reste mig, tog på mig jackan och ned mot staden begav jag mig. V-dala hade en bänk där jag blev sittandes i en timme eller två och talade med diverse trevliga människor. Sen kom vi på att dansa är trevligt och kvällen fortsatte i den stilen. Kvällen fick lite extra charm när jag kändis-spottade min favorit lokalpoet. Vi prövade på ett halvt dussin dansgolv och vi slutade inte förens anna blev nära vän med en trottoarkant och sista stället vi ville gå in på redan hade stängt... Klockan är två och jag har kvalborgat under månskäran. 

kvalborgsdagen

Idag har varit en märklig dag. Lite manodeppresiv. Alltså, de bitar som vart travliga och bra har vart mycket travliga och bra, och de bitar som inte vart bra har sugit stenhårt. Som att jag hade punka på cyckeln i morse och nästan kom sent till min tenta. Helt andfådd och svettig när jag väl kom fram. Inte ultimat. Men sen klarade jag tentan ändå och det var dessutom trevligt, alltså lite bättre än väntat. Sen råkade jag gå in på williams för lite indisk-brittisk pub mat till lunch - endel var kass men oj va chaitet smakade precis som det skulle. Sen gick jag lite på stan och jag hittade allt jag behövde, plus en liten fin väska som passar perfekt i frågen och stilen till en av mina finklänningar som jag aldrig vet vilken väska jag ska ha till... ett väldigt kvinnligt problem, men ändå, det blev väldigt bra. Plus att väskan då också var på mer än halva priset... Sen hjälpte jag till och köra några vänners bil till verkstan för att byta däck - det tog så lång tid att jag inte han hämta ut min cykel (lämnde in den för punkan och lite annat) och då visade det sig att de inte har öppet över helgen så nu får jag inte tillbaka den förens på måndag. Vilket är mindre bra. Men då kunde jag låna anna-livs cykel, så det blev ju bra ändå. Ja, sådär har dan fortsatt. 

Nu är klockan snart 8 och jag funderar på om jag ska stanna hemma och ta det lite lugnt, eller om jag ska ge mig ut igen. Det blir nog inne en stund, är ganska trött. Det är en ansträngning att ha tentor, och den här var jobbig. Men nu när jag är klar och inte behöver trycka in mer i huvet idag utan kan slappna av, då slappnar liksom hela jag av och då blir man trött. Så det kanske är dags att se på twilightfilmen som kom igår. (Jag tackar cdon som ger mig en massa bra erbjudanden genom att jag läser igenom alla deras miljoner mail... ) Och kanske ska jag steka en liten hamburgare åt mig till middag. Inte helt fel. 

Nu var reklamen, "friends" is back on. Dags att sluta skriva... 

Går det möjligtvis att gissa vad jag gjort idag? Nästan alla vakna timmar iallfall? (och jag vaknade tidigt...) 

Jag ockuperade ett klassrum idag och använde mig av tavlan - något vi gjorde i början av tiden i Uppsala när vi hade tenta - gjorde en tidslinje med allt man kan minnas. Det funkade helt okej. Det funkar liksom dubbelt nu. För först ser jag böckerna jag läst allting ur, sen mina anteckningar från böckerna, sen spalterna jag gjorde igår ifrån anteckningarna och nu idag ser jag linjen framför ögonen. Även när jag blundar ser jag linjen just nu. Vilket betyder att jag har fyra gånger större chans att komma ihåg det jag lärt mig efter allt det, än om jag bara läst böckerna en tredje gång vardera. Så länge jag lyckas lugna ned mig till provet skall det gå bra. kan vi ju hoppas. Allt beror på vilka frågor jag får... ska sluta nu och dricka te. 

en till måndag...

Idag har också varit en rätt händelselös dag. Jag har pluggat. Igår jobbadejga och pluggade men mer än så är det inte. Jag börjar dock närma mig slutet på idiotatuderandet. Hoppas jag. Det förutsätter att jag fixar muntan. Vilket jag gör om jag bara kan lugna ned mig. Märkligt att jag fortfarande efter 4 års universitetsstudier och innan det hela livet i skolan, blir nervös på ett sätt som gör att jag glömmer en massa jag egentligen vet. Man kan tro att det går att träna bort sånt. Men icke. Nervositet vid scenframträdnden och predikningar och sånt har jag inget problem med längre, det är het under kontroll. Inte för att det försvunnit, men jag kan helt och totalt kontrollera det. Men när det kommer till muntor och opponeringar och sånt, då blir jag helt blank ganska ofta. Så det gäller verkligen att professorn ställer rätt frågor, så det itne låser sig för mig. Då är det kört,och jag måste göra om det här över sommaren.. Och nog gör att jag tycker om historia och nästan är lite förälskad i kyrkohistoria, så vore det fint att få va ledig de få lediga veckorna jag verkligen har ledigt i sommar. Eller få veckor, jag ahr typ 3 veckor ledigt, inte fy skam. 

en sak til har jag iofs gjort idag - Linnea hjälpte mig lite med att sy till min blå balklänning så det sitter bättre. Trevligt problem när man får bättra på sina redan fina kläder, och att det blir ännu bättre efteråt. Så nu blir jag fin på valborg. Ska nog gå på släppet - dansbiten - på balen på slottet. (nån som vill följa, så säg till?!)

Nu ska jag se till att äta nåt innan jag ska repetera lite mer kyrkohistoria, innan jag blir för trött och deckar framför teven. Eller fastnar i dagens fundering väckt på praktik kursens lektion idag i systematisk teologi - ifall Luthers två rgemtes lära egentligen tar hänsyn till ont och gott, eller bara rätt och fel - och vilket det borde vara. Och ifall Luther var konsekventetiker i alla lägen eller bara ibland... Sånt vi teologstudenter fudnerar på under våra lediga stunder. 

det blir nog bra med lite ledigt i sommar som sagt... 

en lördag

Ytterligare en lång dag senare. Jag vaknade tidigt och tog mig till domkyrkan och jobbet. Gick tidigare än jag behövde frö jag tänkte plugga en stund innan jobbet. Men tji fick jag. först var jag utelåst en timme innan jag hittade en olåst dörr - och sen fanns inte rätt nycklar jag behövde för att kunna komma åt kassa och grejer - så då fick jag jaga vaktmästare och springa med nycklar en stund och sen var det ingen tid kvar. 

Å andra sidan var det inte världen mest stressiga dag så jag han 20-30 sidor under dagen ändå. Snart klar nu, men att läsa igenom kyrhistorieböckerna. Det var en hel del turister idag dock. Märkligt att de kommer så tidigt kan jag tycka. 

Sen kom några Norbergare och en cissi (!!) och hämtade mig så gick vi och fikade på storken. det är ett mycket trevligt cafe måste jag säga. Ett av favoriterna här i stan minst sagt. Jag åt middag - en broccolipaj som var helt grymt god och så pratade vi om gamla vänner och uppdaterade varnadra endel. En fin stund. 

Nu har jag hamnat hemma där jag planterat pelagoner i min blomlåda på balkongen. Jag är mycket nöjd. det är trevligt för man ser min balkonglåda från typ halva andra änden av kantorsgatan, det vill säga en bit. Och nu är det röd blommor i den så det ser dessutom vackert ut. Ska försöka ta ett kort och lägga upp så ni får se. Jag har en mycket liten men fin balkong är det jag försöker berätta.

Jag har också organiserat om lite i nån garderob/linneskåp och köpt lådor för förvaring under min säng och i dem lagt en ärvd vacker service och en massa dukar och tyger och sånt. Typ glöggmuggar och judukar och en saree och annat man inte använder varje vecka ligger nu inte längre i skåpen jag öppnar varje dag. 

Och så håller jag på att måla om en ram. Funderar fortfarande på vad jag ska ha i den dock. Den ska va i köket - men om jag ska ha lite fina gamla reklamskyltar eller slitna gulnade noter... får se vilket humör jag är på när färgen torkat. 

Det är alltså det jag gör just i detta ögonblick. Ser på när färgen torkar. Förvånansvärt avslappnande. Det kan man behöva efter en mycket lång dag. Mycket lång vecka. Se på lite färg. Nu ska jag ta kort på mina blommor...

pollen, den gula plågan

många timmar och kungar senare är jag hjärndöd. Det känns så. Har liksom svårt att tänka. T.ex. kom jag just nu på att jag glömt ställa in mjölken jag köpte på vägen hem i kylen. Inte bra. 

Det ska bli väldigt skönt när den här tentan är över så jag slipper ha nåt å jaga upp mig över som innebär trycka in fakta i huvet. Saker att jaga upp mig över har jag väl altid, men det är nåt speciellt med att just trycka in saker. I och med mina lässvårigheter så kan jag inte annat än djupläsa och det blir man grymt trött av. Man orkar en viss tid och sen säger det stop. Jag läste några sidor mindre än jag hoppats idag, men kanske ungefär så många jag trott. 

Onsdag och sen inte mer. Fint blir det. Och sen har min professor tajmat in det så att valborg är dagen efter. Förhoppningsvis blir hela valborg ett enda tentafirande. Ska picnica, lyssna på sång och dansa endel har jag tänkt. Får se lite nrä folk börjar spika sina planer men en bra dag brukar det bli. 

Ikväll ska jag laga mat och sen göra nåt hjärndött. Antagligen kommer jag decka framför teven eller datorn. Kanske planera min sommar lite. 

(Föresten, är det nån som har nåt tips om nån som är bra på det där med musik i kyrkan och som gillar att föreläsa eller prata om det så säg till mig. Jag är med och planerar en liten grej här uppe och är tacksam för alla tips ni kan ge mig... )

Det där ed att veta att man måste göra saker som är tråkiga och tunga i flera dar fram över...Det är mindre roligt. Jag måste plugga hela helgen och den enda lediga tiden jag har ska jag jobba på. Inte så mycket att se fram emot. Å andra sidan är det avlborg nästa vcka och det kan man se fram emot. Men först måste jag klara min minuta. Nu pier micron - min grötfrukost är klar...

hyllning till florén

Mumien på teve just nu. Tryck alltså inte på kanal 6 för det är en dålig film. Hur de kan ha finansierat mer än en uppföljare till den är och förblir ett mysterium. 

Men det var inte därför jag skulle skriva nu - det här är ett hyllningsinlägg till Florén, denna ljuvliga man som lätt ochenkelt nickar in 1-0 segermålet till elfsborg ikväll mot malfö. Eller smurfarna som vi kallar dem. Det var en match som elfsborg dominerade även om taco-anders fick va lite väl långt fram kan jag tycka. Men som sagt, det gick ju bra ändå. 

Mr Florén

två saker.

ett: jag stör mig så gräsligt på kommentatorerna. Det ska alltid tjatas om Borås arenas plastgräs i varenda liten vändning. Så for nån går i backen är det gräsets fel. Som att det var gräsets förtjänst att malmö förlorade ikväll och inte spelarna... störande att de inte ger sig. Det är ju inte som att gräset är nytt längre ens en gång. Första säsongen kan det väl va förståligt, men nu? naaa... hitta nåt nytt o klaga på om ni måste säger jag.

Två: Vad är det med sista minuterna och elfsborg som inte går ihop? Vi spelar oftast bra om än lite sporadiska förvirrade minuter och blir lite långsamma ibland fram till 70 minuter strecket ungefär. Där nånstans gör man ett fint byte så det blir lite fart offensivt och det brukar hjälpa. Men sen kommer de sista minuterna. Sista kvarten. Idag var väl ett typexempel. Spelarna blir stressade, missar passar, klarar inte att bryta, nästan inget bollinnehav, schablar sig hela tiden och vet inte alls vart de har varandra. Nog för att det blir spännande fotboll och att jag får värdens hjärtklappning, men vi kan bättre än så. Vi borde kunna bättre än så... Kan ingen förklara för mig?  

(hade jag vart piggare hade det blivit en liten hyllningsdikt till florén också, men jag är för trött så jag säger bara:)

heja di gule - frammåt för seger!

8-9 timmars hårt läsande senare är min hjärna trött. Kyrkohistoria är mycket. Sveriges historia är mycket. Och komplicerad. Tur för mig att elfsborg spelar ikväll så jag får lite distraktion. Ska träffa lite folk och se tillsammans. det är trevligare än att sitta framför webteve på datorn som jag gör när ingen vill följa med. Lite mer högljut på baren, men hamburgarn är god... 

Jag har inget att säga idag. Som inte handlar om En av jensarna eller axelssonssönerna eller Kristian den förste eller...ska sluta nu... Se på scrubs, denna gudagivna komedi som ger oss insikt i livets svåra moraliska frågor och dileman, som vägleder oss rätt i denna mörka tid med humor och klysheer som enda vapen. Och ett gäng snygga skådespelare...mmm.scrubs....(igen, tänk homer)

Geniet, zack braff, som spelar huvudrollen i scrubs har även gjort ett par filmer. Kolla på imdb. Me den bästa är garden state enligt mig. Det är en sån där märklig indi film man antingen älskar eller inte tycker om alls. Den har förgyllt mången långsam eftermiddag och sömnlös natt. tack för den mr zack.

kung magnus fel

Visste ni att Magnus eriksson, kung i sverige på 1300 talet köpte skåne och blekinge av danmark för pengar han var tvungen att låna av kyrkan. Den hutlösa summan av 34 000 mark silver (vet inte vad det är i dagens marknadsvärde, men antagligen en hel del...den var iallafall hutlös 1332 enligt min bok). Betyder det att skåne och blekinge egentligen tillhör kyrkan? Eller Katolska kyrkan, för det var påven som stog för notan. Eller möjligtvis Norge, för margareta (unionsdrottningen) stog senare för att betala av en bit av skulden och hon var född i norge. Om jag mins rätt. Men hennes pengar var från både norge och danmark och påven. 

Hm. iallafall, allt det här tillsammans kan betyda att skåne och blekinge egentligen tillhör någon annan än sverige och att jag kanske inte kommer klara min munta nästa vecka, jag blir för intresserad av detaljerna att jag fastnar och läser för långsamt. 

Undra om Kung magnus hade en aning om vad han gav sig in i och ställde till med den där dan när han tänkte, ja vet vi köper....

tisdag morgon

En morgon inledd med alvedon, mariekex, te och dödligt vapen 3. Inte helt fel, om än lite märklig kombination. Ska ta fram böckerna nu och spendera lite tid med 13 - 14 hundra talet i kyrkans historia. Gissningsvis  blir det endel Heliga Birgitta och lite kungamakter i kaos och lagskrivning och... ja, där har ni min dag. 

murtaugh-listan

Monsters vs Aliens heter en av de nya 3d filmerna. Jag måste just äga att den är vad man tror att man får. Tyvärr inte riktigt uppe i pixar-klass med monsters inc. eller Ice Age. Det var lite för mycket som inte var originellt, lite för mycket rip off helt enkelt. Men 3d är alltid roligt och man fick behålla glasögonen. Jag upptäckte när jag kom hem att jag glömt ta av mig dem när jag var inne på macken och köpte mjölk på väg hem...

Då skulle jag kanske mer rekomendera lite 90tals action i dödligt vapen. Riggs som helst sover med vapen i hand och Murtaugh som, and I citerar, are to old for this shit. mmm, bra filmer att plugga till måste jag säga... 

På tal om murtaugh, i ett "how I met your mother avsnitt" var storyn om en lista de kallade just murtaugh listan - en lista på saker som de var för gamla för att göra. När saken väl stod på listan var det som en försäkring på att de inte skulle göra det. Som att vara uppe i hela natten för sakens skull, pierca ena örat, färga håret i en rolig färg osv. 

Funderar på vad som skulle stå på min lista... Förslag?

fortfarande

Idag hade det vart fint att ha lite ben och jerry hemma. 

Jag har i helgen tagit små turer utanför min lägenhet. En sväng ut på sen länge planerade festligheter med goda vänner och igår jobbade jag i några timmar i butiken. Mest satt jag visserligen och pluggade och tittade på fotboll (någon borde ge anders en stor taco för den frisparken! ) för det var inga kunder, men ändå. Jag hade annat än myskläder på mig. Men tydligen tyckte inte min kropp om det för när jag vaknade i morse efter ännu en natt med sjukt många timmars sömn - var febern tillbaka. Inte ås mycket, ligger runt 38 eller strax under, men det räcker för att jag inte vill ge mig utanför the comfortzone. Jag vill inte göra det värre. Funderar på om mitt fysiska jag gör sig redo för björkpollenen som kommer ordentligt nästa vecka genom att helt enkelt må kass och gå sönder redan nu. Kan va så. Vänjer sig vid tillståndet så att säga. Så nu sitter jag hemma, i myskläder igen, något jag nästan börjat tröttna på nu, och funderar på om det egentligen är en bra ide att plugga kyrkohistoria framför dödligt vapen...

Vilket leder fram till mitt ursprungliga uttalande - Idag hade det vart fint att ha lite ben and jerry hemma. Den med kakdeg och choklad....mmm...chokolate....(tänk det sagt av homer simpson)

lördagsnattfilosofi...

De sista dagarna ahr jag funderat en del på begreppet bubblor. Inte bubblor som såpbubblor eller snygga små bilar (som jag gärna skulle vilja ha en frö övrigt!!!) utan små grupper av folk - subkulturer. Jag har insett att jag ingår i flera stycken, vilket i sig är rätt roligt, och då är den intressanta biten hur jag själv sorterar de i huvet. Jag menar, hur tänker man kring de olika grupperna man befinner sig i? 

Som tonåring upptäckte jag nånstans i högstadieåldern hur jag vandrade mellan skolvärlden, hemma och vänner och kyrkan osv, och att utmaningen var att vara sig själv på alla de ställena. Idag är utmaningen en annan, i och med att jag känner mig tillräckligt väl nu. Det svåra idag är att förstå hur och varför jag hamnat i dem, och försöka se till att de grupper man tillhör är tid väl spenderad. Ungefär. Jag enar att det svåra är att prioritera det som är bra för en själv - det där med balans i livet... 

Vilka bitar och grupper man spenderar tid och kraft i ska man spendera sin tid och kraft på och vilka ska man släppa eller lämna? Det samma gäller relationer. Att inse det är att växa och mogna, för man kan bli bättre på det men kommer alltid ställas inför det. 

Själv har jag prioriterat om lite i livet sista året, och känner mig just nu rätt nöjd med mina val just nu. Det jag har funderat på sista veckorna är alltså en slags utvärdering av om jag gjorde rätt som engagerade mig i nya sammanhang - bubblor - och släppte endel andra engagemang. Och jag valde rätt. Finns när man inser sådant efter lite efterfunderingar. (om det nu finns ett ord som heter så) Numera har jag valt de saker jag lägger tid på själv, och det är en god känsla. 

Nu ska jag sova så jag orkar jobba imon - ska stå i butiken i domkyrkovapenhuset i några timmar, och sen eventuellt titta på 3d film på bio som en födelsedagspresent till en god vän. 

the man the myth the legend

Tim Burton är en fantastisk man. Han är inte särdeles känd, men hans fantasi är det. Han har producerat filmer som corpse bride, edward sissorhand, ed wood, sleepy hollow (den som ser j.depp linjen får ett plus i kanten) och big fish - vilket råkar avra filmen jag sett idag. Den handlar om en man som tycker om att berätta historier så mycket och så länge att han tillslut blir historierna själv. Han behöver dem lika mycket som de behöver honom, liksom alla andra. Det är en hemskt tragisk relation man får inblick i, men samtidigt vacker, för mannen gör verkligen allt han kan frö att visa vad han känner och vem han är. Hela tiden. han blir mest bara missförstådd. Det låter kryptiskt jag vet, men filmen är kryptisk så... 

I vilket fall är det tack vare genit tim burton vi gör mer än betraktar hostorierna. Tack vare honom får vi del inte bara av utan i dem. Han sätter färg på det svartvita i någon annans fantasivärldar. Ja, han är så bra. Även om big fish inte ens är en av mina favoriter bland hans verk, är den klart sevärd, och ska helst avnjutas en regnig onsdagseftermiddag, helst i oktober - men april kan funka likväl...

För övrigt är vi idag glada för att stockholmarna bara tog ett poäng idag (fotboll) och således inte gått om de gulsvarta hjältarna. Inte för att de kommer göra det någonsin, men ändå. Tacksam är jag idag att de, och nu citerar jag deras egen tränare, spelar på "division 2 nivå". 

knight rider igen...

Jag har ägnat min tid åt min dator de senaste två dagarna. Bland alla andra inaktiva aktiviteter jag orkat ta för mig har jag tittat endel på knight rider. Inte den med den håriga livvakten utan den som heter 2008. Det vills äga - de har gjort en nyinspelning och upphottning utav det gamla konceptet. Förutom att skådespelarna är blidsköna har kitt en mansröst - väldigt märkligt. Den är egentligen helt okej, men jag stör mig nåt grymt på att den är så o-originell. Om det finns ett sånt ord. Inte nog med att hela grundstoryn är en rippoff, jag känner igen ett par utav thestorylines från actionfilmer jag sett. En sån kan va okej, men inte mer än så Än så länge är väl de mest välkända från speed - kr inte under 100 annars sprängs bomben, och en die hard film. Lätt störande, inte bara för att man vet hur det ska gå utan också vem som ska göra vad och ja, eller egentligen är det väl att man vet hur det ska gå... Känns som man har sett det förr. Det som är mest spännande är den lagom intressanta relationen mellan två tekniker i deras central - det säger endel. Ett okej tidsfördriv med snygga effekter, men definitivt inte mer än så. 

Nu ska jag äta nåt. Man blir hungrig av att inte äta och hosta mycket.

förkylning och hemma

ni kvinnor snackar om å föra barn, men vet ni inte hur det känns när en man är riktigt förkyld. Kommer ni ihåg den? Så känner jag mig nu, som han ser ut i den reklamen. Jag har dessutom flugit idag och det känns. Men nu är jag hemma, det är bra. Det är lättare att vara sjuk hemma än hemma hos nån annan, även om det är föräldrarna. nu tänker jag vila och bli frisk, men tills dess är ni fria att sympatisera med mig p g a min grymma hänsynslösa fruktanvärt irriterande förkylning. godnatt

kyrkklockor och tända ljus

klockspelet i carolikyrkan i borås ringer för fullt. Kristus är uppstånden. Ja han r sannerligen uppstånden. Jag tnker på alla ställen jag känner till hur de bär sig åt i det här ögonblicket - på stiftsgårdar runt o i landet md gudstjänster just nu tex. Då är det tyst från nu och fram några minuter över tolvslaget då man tänder levande ljus som en löpeld - ala taize - som går bakåt i församlingen tills hela kyrkan är upplyst av lågor, man ropar ut att kristus är uppstånden och sen sjunger man. Av glädje. Det är vackert. 

Här har gästerna precis tagit taxin hem och jag försöker sitta still och låta bli att hosta medans pppa är ute med hunden och mamma stökar med disken i köket. Det har varit en bra kväll, trots energiskt hostande och ihärdiga smärtor i hals och huvud. Lite nervös för att flyga imon när jag nu är redigt förkyld. Det kommer antagligen bli lagom otrevligt. Men det går över det med Och allt kan hända, jag kanske är frisk när jag vaknar imon. 

Nu slår klockorna långsammare, snart kommer sista slaget. Det ligger något sorgset över det sista slaget, något sorgesamt. Så brukar jag känna Men på påsken betyder det väl egentligen en ny början mer än något annat. 

smakprov ur min långfredagpredikan

Så Jesus har en mänsklig sida som han antagligen förstår bättre än någon av oss, Men han har en andra sida, som inte går att skilja från den mänskliga. De Gudomliga orden talar om frälsning och förlåtelse mitt i ondskan på korset talar om precis det, precis den sidan av Jesus. En Gudomliga sidan. Som vi också har ett behov utav. Och här kommer vi till frågan om varför han hängde på korset överhuvudtaget. Hur kunde vår Gud dö över huvud taget? Hur kunde han gå med på det? Hur gjorde han det?

I svenska kyrkans nattvardsordning har vi ett litet stycke som vi kallar trons mysterium. Ni kanske känner igen orden – prästen säger trons mysterium och församlingen svara din död förkunnar vi herre, din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet.

Detta är något alla vi som är kristna gör tillsammans – vi bekänner vi hoppas på uppståndelsen. Idag har vi fokus på förkunnelsebiten, vi samlas kring hans kors för att se på hans död vi aldrig kommer att förstå helt. Som en gammal vän till mig brukar säga på klingande göteborgska att när han kommer till himlen så ska Gud ta fram den stora overheaden och förklara allt det han inte fattat än.

Hur Jesus gjorde är ett mysterium vi får samlas runt tillsammans och det, samlandet tillsammans kring korset, blir ett erkännande, ett accepterande, ett svar på offret han gjorde och var. Offer säger jag för vi kanske inte förstår hur han gjorde men vi har fått ett svar på varför han gjorde som han gjorde. Att samlas inför korset blir ett svar som säger – vi älskar dig med. För om vi läser i Joh. 3 – ty så högt älskade Gud världen att han gav den sin ende son frö att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. På korset visar oss Gud hur mycket han älskar oss – han gav oss sig själv- offrade Jesus för att göra det hans Gudomlighet inte kunde låta bli att göra – rädda oss ifrån oss själva och det onda och ge oss ett hopp. 

Lite skrämmande med viktigt kan det vara att fråga oss vad som skulle hänt om Jesus faktiskt hade stigit ned från korset. Vad tror ni? Vart skulle det ha lämnat oss?

Det går tillbaka ända till början – När Adam och eva åt av frukten på trädet i edens lustgård och släppte in synden i människans värld, då blev synden herre över oss. Och har varit det sen dess. Det enda som kunde skifta maktbalansen i det faller, var att någon om var helt syndfri skulle dödas för alla andras skull, och sen genom att uppstå besegra döden. Då skulle alla andra, genom att tro på det, få del av den syndfriheten. Alltså få förlåtelse. Det är vad korsets död betydde när Jesus gjorde det. Men vad skulle hänt om han inte gjort det?

Tja Jesus skulle ju fortfarande vara messias och Kristus, men vi skulle inte varit fått del av friheten. Vi skulle inte blivit räddade. Räddade ifrån vad kan man ju fråga sig då, vad är det vi skulle stått i då, om Jesus inte offrat sig för vår skull? Räddade ifrån separationen med Gud. Det var vad han lagade på korset. Synden i världen och synden i oss skapar distans mellan oss och Gud, Det var vad Jesus ordnade på korset, han överbyggde distansen så långt han kunde och gjorde det möjligt för oss att vara med honom igen så mycket det går i den här världen, och ge oss ett hopp om att få vara helt och fullt med honom en dag. Han gav oss hoppet om parosia som vi säger – den andra gången Jesus kommer till oss, det som ännu inte har hänt.

Han gjorde det för vår skull, för vår frälsnings skull, och han inte bara var beredd att offra all utan han gjorde det.

 

Om vi slår ihop allt det här då, vad ser vi då? Vad gör vi för att se allt det häri någorlunda sammanhang och hur gör vi för att frösöka förstå det?

Behovet av varandra, behovet av Kristus, nödvändligheten av att smalas tillsammans inför det Jesus gjorde?

Med detta landar vi i nattvarden – som också hör till påskfirandet. Traditionsenligt instiftades nattvarden kvällen innan natten i Getsemane trädgård då Jesu sista steg mot korset började. Jesus kopplade också ihop nattvarden med korset – med sin när var i världen, med sin kärlek till oss. Jag tror att en av huvudorsakerna till att vi fick nattvarden är för att Gud visste att vi behöver ett hopp. Ett hopp som talar om att även om liver är svår ibland och även om vi har varandra i det och till och med har Kristus i det kommer det en dag då han ska torka våra tårar.

Jag var i Caroli här en gång för ett apr år sen på en folkvise gtj och då sjöng de en liten melodi som ofta hoppar upp i huvudet på mig i samband med nattvarden – och nu så vågar jag ett himlasprång och om jag inte skulle nå dit på en gång så känner jag mig som i himmelen en liten en som prisar skapelsen. Om jag inte skulle nå fullkomlighet i det här livet, vilket inte är så troligt att vi kommer göra, så har Gud ordnat så vi kan vara med honom ändå. Och en dag kommer jag få vara med honom hela tiden, och vara en liten en som prisar skapelsen.

Ofta kan jag i o för sig känn att hoppet om himlen och parosia och det där är väldigt abstrakt. Det är svårt att föreställa sig någonting som man inte har en aning om hur det kommer att vara eller bli eller se ut. De enda hintarna vi har är ifrån uppenbarelseboken och ja, gator av guld, jag vet inte… Känns lite distanserat på nåt sätt.

Men så är det väl så att Hopp skiljer sig inte så mycket ifrån hopp.  Hopp om att få vara med Jesus skiljer sig inte så mycket ifrån hopp om att få vara med Jesus. Att under påsken förundras och fascineras och sätta sig in i först upplevelsen av korset och sen under tre dagar se fram mot uppståndelsen kan ge oss en hint av hur det känns att leva i hoppet om återkomsten. 

Jaghar idag skrivit färdigt min predikan til långfredagen. Jag tror att jag närmar mig 45 strecket på antal predikningar (då räknar jag med betraktelser också visserligen), så jag börjar känna att jag hittat ett sätt att förbereda mig som inte ger mig panik eller ångest över hur och vad jag skriver. Ni vet, lagom mycket tid till att fundera och när det är dags att formulera sig och hur många gånger jag bör läs igenom det efteråt. Så det känns helt lugnt att predika imon. Men, det är min första långfredag. Och det är första gången i korskyrkan. Församlingen jag var tonåring i och sen lämnade, som min familj tillhör. Jag har nog lite att bevisa tror jag. Plus att det inte direkt är vanligt att en kvinna predikar där. Det har jag nog aldrig själv sett om jag ska va ärlig. Jo förästen, en gång i mina tonår var det en ung tjej som stod är, men hon mer läste en dikt än predikade. I varje fall, det är annorlunda för mig att predika för min familj, och det är nytt för dem med en sån som jag i predikstolen. Det känns som en ganska intressant utmaning. Jag är hoppfull (vilket är lite phun-intended för det är vad predikan kommer mynna ut i för sentens - hoppfulhet.). 

Nu ska jag äta en macka, dricka lite gott och se färdigt på nessi-galningen-repotaget från skottland på gokväll, svt. Mamma gillar det programmet..

Borås

I en sänka mellan bergen ligger knallestan borås

Den blev grundad 16hundra 16hundra 21

En liten visa jag lärde mig på lågstadiet. Mins ej andra och tredje verserna dock. Handla om Gustav II Adolf som grundade stan. Lade för övrigt märke till nyss, när jag inte visste hur många som bodde i borås gick jag in på sidan vi alla älskar och beundra, all kunskaps moder, wikipedia, och där stog det fel. Förr trodde man att Borås grundades 1622, men när jag gick på mellanstadiet hittades det ett dokument av nåt slag som visade att Kungen gav sitt medgivande till att anlägga en stad här - då kallad boreåsen- ett år tidigare Därav det dåliga "rimmet" i visan ovan. Jag känner hur min världsbild rasar. Hur ska jag kunna tro på någonting efter det här? Efter att wikipedia har fel? O vilken smärta...

 Nu ska jag gå på stan med mamma. 

Musik i mörker är dagens film. Vilket är något så motsägelsefullt som en mysig bergmanfilm. Det är visserligen inte bergman som skrivit den, men han regisserade. Och det var -48, alltså ganska tidigt i hans karriär. Det finns vissa tydliga bergman scener - som en när mannen i huvudrollen springer omkring på järnvägsspåren, och ganska många inzomningar på svartvita ansikten begärligt upplysta. 

Den slutar lyckligt. Känns fel när man är inställd på ångest. Nog för att den har sina allvarliga stunder, men ändå... 

HV71 har just förlorat och intervjuerna och ifrågasättandet börjar. Mannen i studion frågar Mikko Luoma i HV - Vad var det som hände?

Mikko Luoma svarar - jo, vi spela dålit. 

sant.

Ann Petrén som Mary i "lång dags färd mot natt". Hon var ljuvlig som narkoman! 

söndag och jobb

Helgen har vait ganska händelserik. Den började med att jag följde med familjen jonsson på En lång dags färd mot natt som sätts upp på statsteatern här i uppsala. Det är en ångestfylld lång berättelse om en familj - mamma narkoman, pappa snål och emellanåt elak, sonen alkolist och andra sonen dödligt sjuk. Ja, allt det där är ju itne obvious ifrån början, men det blir det sen när de sprungit om varandra i sin smärta och haft ont ett tag. Dialogerna är helt grymt bra skriva - av O'neill frö övrigt - och jag ble imponerad av scengrafin. Vanilgtvis på statsteatern blir jag lite irriterad på den biten - de har en tendens att bygga stora klumpiga saker som skådespelarna måste spela mot istället för med. I den här uppsättnigen gick allt i svart och stod på hjul - ett gäng små skänkar/byråer och några sängar och ett barbord. Det var allt. Och massa lampor som satt på väggarna. Ja det var en tuff värld att stiga in i. 

Jag ahr även en ny idol i ann petrén. Hon är grymt duktig. Varenda rörelse, detalj och ja allt går rakt in i hjärtat för hon gör det så genomäkta. Jag menar att hon har arbetat så mycket med rollen - vilket är ett måste för det är en av sveriges störst kvinnliga roller med ca 2 timmar repliker enbart hon - att hon blivit rollen helt igenom. Ingenting utav alla de där sakerna som hon sa lät som en replik. Ann petrén är grym helt enkelt. Det var ävend e andra hon spelade med, men hon stod ändå ut. 

Det som är facsinerande med pjäsen i stort, om jag lyfter blicken frånd et uppsalafolket gjorde med den, är att det är så vardag. Det är en vardag med ångest och smärta i. Det är itne en vardag som avbryts av något hemskt utan en skildring av folk, vanliga mänskor, som lever i något hemskt och har funnit en tilvaro i det fruktansvärda. De tär vad osm är speciellt med O'neills stycken, om jag har tolkat honom rätt. Jag ahr viserligen abra sett den här, men jag ahr lsät lite va manus för andra, och de verkar lite liknande. Vardagssituationer har alltid intresserat mig. 

Det är alltid trevligt att va på teater med jonssons. Det är god stämning och en natrulig sak, ingen stor grej att gå dit. Plus att det itne blir ens tor grej av att prata om det man sett efteråt ens tund och liksom bryta ned och analysera det. Vilket jag annars gör för mig själv när jag ser på teater. och film... 

sen var ju simpe här - det var fint. alltid gott för hjärtat att ha goda vänner nära. 

Lördagen var ett enda vimmel. Jag var hos en kompis brors sambo och åt middag, och sen till v-dala för lite sångframträdande, inför en avd e mest tacksamma publikerjag någonsin sjungit för. Det var roligt. Sen blev det krashande av bl.a. körslagets släppe fter deras sittning några våningar upp i huset. Helt okej. 

Och sen idag har jag jobbat. Suttit i butiken i dom kyrkans vapenhus och pekat åt vilket håll toaletten ligger och sålt vykort. En bra sak var dock att jag fixade och förtog den nya dagsrapportlappen man ska fylla i nrä man räknar kassa. De är svårt och rörigt at fylla i formul-rer, ochd en här är dessutom viktig och skall avra korrekt i alla detaljer, så jag ahr haft lite kämpigt med de där. Men idag fick jag det att stämma på första försöket, och bara en krona diff. Helt okej. Sen en stund på gymmet och tränade bort träningsvärken jag arbetade fram i förrgår. Då var tränade ja och jojje - och vi hade tid så vi arbetade iegnom typ alla muskler vi hade, speciellt i armarna. Det känndes i morse, helt stel i överarmarna och axlarna. Nu känns det bättre. Lite lustigt egentglien att det enda som hjälper mot träningsvärk är mer träning... Funderar på om jag kunde hitta nåt liknande nån annan stans, men vanligtvis är det ju brist av något osm kräver mer av varan...

Hv71 kämpar förbrillt på teve jsut nu. Det är nsätan lite underhållande när de börjar bli desperata. Matchen är snart slut, ska bli intresant och se om de kan och orkar dra upp farten så mycket att de kommer igenom färjestadförsvaret. Nu fick färjestad en grym utvisning, sk abli intressant. Bör nog lsuta skriv anu innan ni bara får ett match referat. Det är grymt spännadne...

(På tisdag åker jag til borås. Hoppas jag hinner träffa lite folk där, det vore gott. Hör av er om ni vill ses! Jag stannar till söndag. )

Knight rider går på teve varje morgon nuförtiden. Kanal 6. Det är en fantastisk nostalgi att se igen efter alla år, det gick i min barndom. Det handlar om Michael Knight som är en slags brottskämpande agent och naturligtvis AI-bilen KIT - en svart astuff bil som kan såväl tänka och prata och är michaels partner. David Hasselhoff gör sin bästa roll här om ni frågar mig. Tyckte alltid han var lite mesig som Baywatch-livräddare - lite för mycket bar bringa i fokus så fort han var i bild. Eller så är det så att jag aldrig förstått varför han ska var så snygg... I vilket fall, här har en mer var en karaktär att bita i och det är, ja 80 tal. Egentligen är det allt so behöver sägas om serien, 80tal och david hasselhoff. 

En gång drömde jag att någon hade ställt en pappfigur av david hasselhoff bredvid min säng. Tänk er att vakna till det. Inte helt säker på om det var en mardröm eller inte...  

knight rider

A shadowy road into a dangerous world for a man who does not exist. 

inte sport

Råkat skriva om sport några gånger nu, ska försöka låta bli och skriva om film istället. Lite mer som det brukar. Jag brukar itne tycka om romantiska komedier. Inte i vanliga fall. De är oftast lite för gulliga och rosa för min smak. oftast målas kvinnorna upp som lätt hjälplösa och fåniga, och om de ska föreställa starka blir det ännu mesigare för de är alltid bara på ytan. Då är det ofta en birpodukt av filmens poäng att kvinnan slutar vara självständig eller starke eller nåt. Jag låter som en bitter ensamstående fmeinist - det är jag inte - men såna filmer gör mig irriterad. 

För att följa min röda tråd förbi knuten, jag såg en idag som jag faktiskt tyckte om. Nästan helt. Den är mer prickig än rosa. Bokstavlig talat. 

Den heter "because I said so" från 2007 med diane keaton (som jag inte alltid heller gillar men här var hon bra rent ut sagt) och Mandy Moore (i en fin röd prickig klänning i några scener. vill ha en sån.) i huvudrollerna. Även favoriten ifrån gilmore girls - det vaaar en bra serie - Lauren Graham hade ne roll. Den var visselrigen lite väl romatiskt gullig på sina ställen, och storyn är egentligen lite fånig, men sceneriet, miljöerna, färgerna, tårtorna, kläderna och de komplicerade men ändå chablonartade karaktärerna vägde upp det. Plus att endel dialoger är riktigt roliga på ett smart sätt. Rekomenderas att ses med sin mamma eller en tjejkväll - men drick rött, inte vitt, till. (Notting Hill, the holliday, love actully ska det vara vitt till. Den här är röd.) 

Och jag måste nämna soundtacket. The weepies är inte nya för mig, men här hade de en grym låt "world spins madly on". Eventuellt nästa skivinköp för mig. 

TRÄNARNAS TIPS på vinst i allsvenskan 2009

AIK, Mikael Stahre: Elfsborg

Brommapojkarna, Kim Bergstrand: AIK

Djurgården, Andrée Jeglertz: Elfsborg

Elfsborg, Magnus Haglund: Helsingborg

Gais, Alexander Axén: Elfsborg

Gefle, Urban Hammar: Elfsborg

IFK Göteborg, Stefan Rehn: Elfsborg

Kalmar, Nanne Bergstrand: Elfsborg

Halmstad, Janne Andersson: Elfsborg

Hammarby, Tony Gustavsson: Elfsborg.

Helsingborg, Bosse Nilsson: Garderade mellan Elfsborg och Helsingborg.

Häcken, Peter Gerhardsson: Elfsborg

Malmö, Roland Nilsson: Elfsborg

Trelleborg, Tom Prahl: Elfsborg

Örebro, Sixten Boström: Elfsborg

Örgryte, Janne Carlsson: IFK Göteborg.

Det är glädje att läsa sånt. Det värmer hjärtat. Dock finns det en pinsam sak i ovan relativt vackra lista. Lade ni märke till vad elfsborgs egen tränare säger? Vilket lag han tippar p ska vinna? Tror han kanske på sitt eget lag? Eller tror han att nån annan ska vinna? 

Det kan va så att att de inte fick tippa sitt eget lag, men om man verkligen tror på sitt eget lag så säger man sitt eget ändå. Man gissar inte på nåt annat. ingen bra stil. 

Nu får han banne mig leda mitt hjärtas lag till seger...då kanske han blir förlåten. 

hockeyfinal 1

ett grattis till hv antar jag är på si plats. Ett ganska tråkigt spel om jag får säga min åsikt, men 4-1 är ändå okej. Jag höll min egen räkning ikväll (är ju egentligen modo-fan och bryr mig mindre om resultatet än att ha trevligt nämligen) Om det gick mer än 10 minuter utan att några rök ihop fick matchen ett poäng. JAg fick ett poäng varje gång nån började mucka. Jag vann inkväll, men 8-2. Fast det var bara ett som kunde påminna om slagsmål, men de räknas alla ändå för domarn fick bryta upp. Man måste ju dra gränsen nånstans, och det är inte alltid jag vinner... 

Lite synd om Jonas Gustavsson - färjestads målvakt. Inte bara för att han släppte in fyra mål utan för att han sen hånas i pressen efteråt; Han darrar lite deras målvakt - sa en av hv spelarna till kanal nio efteråt. Är det att va en bra vinnare?? hm...

Vad är det med att stöta på tjejer på sportbarer? Jag fattar väl endel av lockelsen - en tjej som redan gillar sport, men ändå. Det är rätt irriterande. En vanlig onsdag full med hockey, då är man inte direkt ute och letar... 

p.o.d.

svikare av idealen...men bra i vanliga fall...

1/4

På tal om första april har jag blivit lurad en gång i dag, vad jag vet än så länge. Men sen är jag rätt lättlurad också, när det gäller första aprilskämt. Oftast är det en anekdot eller nåt och sånt tror jag oftast på... Idag gick jag på en om ett märkligt telefonsamtal från stiftet - det är sånt vi skämtar om på johannelund...

Jag avr på gymmet just, och där var hände det nåt skrämmande. Jag stog där på cross-maskinen och svettades som vanligt i början på mina pass, och efter en liten stund tröttnade jag på listpoppen i högtalarna som jag brukar och som jag brukar så jag tog fram min vackra lilla ipod (jag jag är sån nu!) och tryckte på lite p.o.d dagen till ära. Det brukar få mig på humör att ta i lite extra så att säga. De första låtarna var precis som vanligt. Sen, helt plötsligt, hände det. Helt plötsligt var det inte den vanliga lagom tuffa musiken som hördes i mina små vita hörlurar, det var nåt annat. Nåt som mer påminde om...om... funk? Som om pod pojkarna hade förfestat med the black eyed peas innan de gick in i studion. Helt fel. Jag trycker snabbt på framåt knappen och andas när det låter som vanlig igen. Men sen, sen hände det igen. Men då hade de tatt en weekend tripp till jamaica eller nåt i den stilen. Det var iallfall illa. 

Jag är lite upprörd. Inte för att jag inte hört skivan förut, men det har aldrig stört mig så mycket som idag. Jag ville ju ha lite tungt i öronen för provokation, lyfter tyngre då, men det gick inte idag. Å andra sidan blev jag ju lite irriterad över detta och antagligen gjorde det att jag lyfte lika tungt som jag brukar iaf. 

Appropå nåt helt annat, så ska jag idag försöka formulera några fröslag på arbetstitlar till min uppsats. Publicerar dem om några timmar när jag fått dem i print - det är nämligen den andra saken jag gör på gymmet - jag skriver min uppsats. Förra året var det på gymmet jag listade ut såväl linjen som formulerade några av argumenten och iallafall en del av slutsatsen. Och då fick jag ju godkännt... 

Men först ska jag handtvätta lite och äta lite fullkorns cous-cous med broccoli och kassler.