Leonardo Da Vincis tavla av Jesus och lärjungarnas sista måltid har blivit matigare, berättar DN för mig idag. Forskare hade studerat kopior av tavlan och konstaterat att maten i motivet ökat i storlek, med över 60 procent. Det är faktiskt grymt komiskt.
Frågan är väl om Jesus också har växt på bilden? Antagligen inte, han skuggas väl numera av de gigantiska högarna med mat. Inte för att man ska dra slutsatser utifrån något sådant, men om man skulle det ändå: Till exempel skulle man då kunna tänka att vi numera prioriterar mat före religion. Eller att mat har blivit som en religion för oss. Det som styr vår vardag, som vi formar oss efter och som formar oss...
Det finns mycket teologi kring mat. Allt från att man inte ska äta till att man ska äta, att man ska ta hand om sin kropp - vilket ju förutsätter att vi äter "rätt", till att Jesus talar om sig själv som Livets bröd - och då bör vi lyfta in nattvarden då Jesus är bröd och vin.
Från DNs lilla notis om saken i dagens tidning är det här jag drar mig till reflektion - kanske är det så att Brödet och vinet - det runtomkring oss, det praktiska, fysiska, osv- ibland växer och skymmer han som egentligen är i fokus. Något att fundera över...
En liten predikan såhär på tisdagseftermiddagen.
När jag borde skriva vigseltal till en övning nästa vecka.
men men.. Lite te först, sen kanske..