4-0 till sverige

Jag har nu bestämt mig. Jag tycker betydligt bättre om rasmus elm än viktor. Trots att den senare skall vara den gigantiska talangen. Rasmus har mer stil i spelet och har mer koll på vad laget gör än sin bror. Viktor må vara snabbare och ha en grym fot. Men det räcker inte. 

Det kan också va att jag aldrig kommer lyckas förlåta honom för målet i allsvenskans kalmar vs elfsborg förra säsongen. Målet som gjorde att elfsborg förlorade allsvenskan. Jag måste nog jobba på att komma över det där om jag ska kunna bedöma honom rättvist. (Undra om det skulle hjälpa med lite cullbergs-sorgeprocess?)

Än är sverige inte utspelat. tack för den andra halvleken. 

10de - en svår dag

Idag har varit en lite tung dag. Man får försiktigt ta itu med det som är svårt och först låta sig själv känns det och sen gå små steg vidare. 

Jag har funderat endel på ålderdom idag. Jag och handledaren har idag varit på dels ännu ett sorgehus och sen två hembesök hos äldre folk som har svårt av en eller annan anledning att lämna sina hem. 

Det som alltid återkommer när jag varit på sådana besök, både nu och tidigare, (och vid andra tillfällen i livet) är sjukdom och ensamhet. Och ämnet död hägrar i bakgrunden. 

Det kan väcka frågor. Vilket det gjort. Men jag har inte kommit fram till något konkret ännu. Det enda jag formulerat än så länge är väl att man inte skall vara rädd för att se det som det är. Eller som handledaren sa, inte vara rädd för orden. 

Det gäller att hitta modet för att kunna säga - han är död. Och inte fastna i poetiska omskrivningar som visserligen har en funktion i sig, men kan verka för att distansiera och göra det hela till mer fiktivt än verkligt. Jag tror det är viktigt att saker som sjukdom, ensamhet och död blir verkliga saker. Annars blir det skuggor man skall förhålla sig till och det är betydligt svårare. Frågan blir då hur man finner det modet. Och ifall jag har rätt i andras fall än mitt eget. 

Försöker minas vad Cullberg skriver om det här... Tror vi är inne på samma linje lite grann... 

tänkande

Det händer inte jätte mycket i boden. Och de sista dagarn ahar jag vart med på ett par hembesök och sorgehus och sen nån begravning och gudstjnst, mend et är liksom itne ås mycket att prata om. Jag iaktar och reflekterar över hur jag skulle bete mig i de situationerna. Det är itnressant. 

Idag funderade jag en lång stund på en formulering i handbokens begravningsgudstjänst. Det handlar om nrä prästen lägger mull på kistan och ber en bön samtidigt. Överlämnandet eller överlåtelsen heter det. Det finns två formulerings allternativ i handboken - den ena är ungefär att vi i Guds namn överlämnar NN till gravens vila. Den andra är att vi överlämnar NN i Guds händer. Vilket säger lite olika saker. Det första är riktningen att vi är med Gud och ber som en välsignelse över NNs fortsättning efter döden. Den andra är som en bön att Gud skall ta hand om NN. Det är lite olika riktning på dem. Den första är lite mer frank än den andra också. 

Det är mer funderingar än konkreta händelser just nu. Vilket är skönt. Jag behöver inte producera så mycket eller arbeta så hårt. Vilket är bra för jag märker att jag är tröt efter året som vart. Nu ska jag laga mat - broccoli, kassler och fullkorns couscous röra. mmmm....

Sheffield FC

Idag har jag lärt mig två saker. Melodin till en psalm och att världens första fotbollsklubb heter Sheffield Fc och lever och frodas i England nån stans. Eller frodas vet jag inte, de spelar i en relativt låg division, men stolta som attans över sin klubb är de ändå. Det borde räknas. De har funnit 149 år i år och var de som egentligen ligger bakom stadfästandet av en hel massa av de regler vi spelar efter idag. De har även fått ett stort erkännande av fifa - the almighty fifa - något de är ensamma om i världen bredvid ett av historiens bästa lag. (real madrid?). 

vad säger ni om det? historia och fotboll. Inte illa för en måndag. 

sunes sommar

Ett måste varje sommar, i film väg, är sunes sommar. Det är en klassiker från 93, en svensk klassiker alla kan känna igen sig i. 

Man vet hur det känns att vaka i en husvagn och i ett förtält efter århundradets kallaste natt. Man vet hur det är att leta efter en kvadratmeter att lägga handuken på i sanden på stranden. Man vet till och med hur det luktar på den där campingen. Blunda och frösök föreställa dig... det finns där djupt inne... Vi vet hur det känns...

Karaktärerna är ljuvliga och nostalgin trippar fram på många små tår genom hela 1.5 timmen. Jag mins hur jag när jag såg den här som liten tyckte att storasyster anna hade det vackraste håret i världen och drömde om att få permanenta precis som hon. Och jeans jackan...

Peter Haber, Carina Lidbom, Andreas Hoffer, Gabriel Odenhammar, Nina Almlöf och Robert Gustavsson. (Rudolf, Karin, Sune, Håkan, Anna och Leffe). Vackert. Jag säger bara vackert. (4 raka rattmuffar!) Man blir aldrig för gammal för sånt här... 

dagen idag

Idag har jag varit på präst och diakonvigningsmässa (långt ord) i luleå domkyrka och sett några vänner vigas till tjänst. Som det heter. Det var fint men lite långt. Jag kan tycka att det inte behövdes både ett beredelseord och en predikan, även om båda var tänkvärda. Less is more och kill your darlings som det heter. Den som satte ihop gtj idag har nog inte det som valspråk i livet.

Men det var fint. Värdigt och högtidligt och alla svarade ja när de fick frågan om de lovade en massa saker, så det var som det skulle. Spännande att se linnea i mässhake stå och dela ut nattvarden... Om ett år är det min tur. 

Jag satt där och helt apropå ingenting slog mig funderingen om vad jag ska göra med håret då om ett år. Uppsatt eller inte? Emellanåt förundras jag över hur mitt eget huvud fungerar. 

Väl i Boden igen var det folk i församlingshemmet där jag bro så jag gick på promenad och det var en liten försommarmarknad - väldigt liten men ändå. Så där gick jag omkring och köpte nybakt bröd till frukost imon och rökt korv att ha på brödet och lunch i form av renskavs kebab. förvånansvärt gott. Allt till tonerna av underhållningen - en duo av sång och dragspel. Inte världsklass kanske men de skapade lite stämning. Och när de slutade satte jag på lurarna i öronen och lyssnade på en podcast av sommarpratande ingemar bergman från 2004. Väldigt spännande. Han kunde sin musik. Jag blir grymt sugen på att lyssna igenom trollflöjten. Kanske imrogon kväll... 

Landssorg

Lagerbäck förlorade matchen åt oss redan på plaringsbordet som kommentatorn sa. Och det stämmer. Han vägrade möta upp danmarks dominanta spelare på mittfältet, och när mittfältet är förlorat blir spelare som tex zlatan - som ju ska vara en ledande drivande kraft för oss, oskadliggjord. 

Så vi spelade kanter, men hamnade hela tiden för långt ned. Först när elmander och sebastian larsson kom in i sista skedet av matchen gjorde vi vad vi är bra på. Men det var desperat och för sent så det blev aldrig nåt.

Tidningarna kommer skylla på Källström och den missade straffen, och det är väl sant. Hade han satt den hade matchbilden vart en helt annan. (Själv förlät jag Källström i halvlek ungefär, han gjorde ett grymt tungt jobb matchen igenom ). Sverige tappade lite självförtroende vid traffen och sen är väl det där med att jaga inte vår grej heller. Jag känner lite för att svära endel, men försöker låta bli. 

Och vi som började matchen så bra. De första tio var jämna, vi hade mycket boll matchen igenom och emellanåt hade vi riktigt bra sekvenser. Men vi var för långt ned. Eller rättare sagt - Danmark var för offensiva. Suck. Chansen till sydafrika är väldigt liten nu. Malta på onsdag. Nu ska det sörjas en stund.