Jesus är som en fotbollstränare.
Dagens texter ger oss en utmaning i form av komplicerad filosofi. Det är nikodemus i johannesevangeliet som itne förstår hur man kan födas på nytt, det är paulus i romarbrevet som talar om hur dopet gör oss delaktiga i gudsrike (typ) och hesekiel som säger att vi ska få byta ut vårt stenhjärta mot ett av kött. Alla pratar alla om begreppet evighet på ett eller annat sätt.
Jag läste lite i en favoritbok frö att reda ut begreppen – kristen djupmeditation av wilfred stinissen – och han menar att evighet inte är oändligt med tid, utan snarare avsaknad utav tid.
Om vi är fotbollsspelare, så är den som har del av evigheten inte den spelaren som aldrig aldrig slutar spela, utan snarare den som sitter på bänken. (ej passiv)
Stinissen skriver vidare att Kristus är länken mellan det eviga och vår värld och tid – Jesus är fotbollscoachen. Bara genom Kristus kan vi få del av både evigheten och samtidigt leva i vår mänskliga värld.
Om vi vänder på det – att Kristus är länken mellan vår värld och Guds eviga värld – så betyder ju det att Kristus finns i vår värld också. När Kristus blir människa blir evigheten – Guds rike – del av vår värld. Och vår värld, vår tid, får del av Guds evighet. Därför kan jesus prata om att Guds rike är här och skall komma.
Vår tid får del av Guds evighet. Varje ”nu” vi lever i har del i evigheten, i Guds rike.
Det betyder att ju mer vi blir ett med Kristus desto mer lär vi känna Guds rike – frö Kristus är ju länken.
Desto mer vi är med Kristus, desto mer lever vi i evigheten – och nuet.
Desto mer vi är med Kristus desto mer lever vi i nuet.
Och varför ska vi leva i nuet?
Blott en dag ett ögonblick i sänder vilken tröst vad än som kommer på allt ju vilar i min fader händer skulle jag som barn väl ängslas då?
Den säger att varje ögonblick r värdefullt. Vi har inte oändligt med tid här på jorden
- inte med varandra, inte till varje uppgift, mål, syfte. Vi har inte oändligt med tid.
Sen är tiden vi har flyktig. Samhället idag rör sig så otroligt snabbt. Och jag menar inte bara det där att barn blir stora alldeles för snabbt – utan mer att utvecklingen av samhället går så snabbt. Allt ifrån teknologi till tänkesätt förändras så snabbt, trots att vi gärna tror att saker och ting är statiska.
Vi tror att ju längre vi kommer i utveckling av något slag desto tryggare kan vi vara. Desto mer statisk kan tillvaron bli. Och nu har vi kommit långt så vi tror att vi är trygga – men så händer det.
Närstående blir sjuka eller går bort, det blir konflikter och krig, flygplan försvinner…
Mörkret hopar sig och ofta händer det väldigt plötsligt. Vi lever i vår vardag och tror och vill tro att vi är trygga där, och så fort en förändring kommer – negativ eller positiv, blir vi överraskade. Det är en livslärdom att inte bli överraskad vid förändring.
När livet blir svårt väldigt plötsligt, då brukar jag minnas en psalmvers en bekant fick mig att lär mig utantill – ps 46
Att leva i nuet är att uppskatta varje ögonblick, eller snarare att vara medveten om att det är just ett ögonblick. En medvetenhet…
Det är det som Paulus pratar om i episteltexen
”Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han” – i dopet (som ju är dagen tema)- ”skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han”. Dopet blir till livet vi lever – vår vardag bli i och genom dopet.
Genom att dö bort från synden och vinna över döden lever vi med Kristus. Och vi kan då tillsammans med Kristus kan vi leva frö Gud – i nuet.
Jo – genom att få del av inkarnationen – då jesus blev människa.
Och det är vad dopet gör – dopet och tron – Vi blir födda av vatten och ande – vi dör och uppstår med Kristus.
Det är ett mysterium som vi aldrig kommer att förstå helt – för det har så mycket att göra med vem Gud är och han är så mycket större än oss att vi aldrig kommer förstå honom helt. Men vi kan lära känna honom, och vi kan leva i dopet. Vi kan få vårt stenhjärta utbytt till ett av kött – som gt texten säger.
Hur det sker är mysteriet. Men att det sker är svaret på nikodemus fråga.
SÅ vi har ett nytt hjärta. Vad ska vi göra med det? Vad är det för poäng med att leva i ”nuet”, som vi lever i tack vare Kristus närvaro i oss och i evigheten? Vad ska vi göra?
Jo - lovsjunga. Som en av psalmerna idag säger – jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig.
Frågan blir då - hur gör man det?
I kloster runt om i världen använder man sig av en viss sorts lösning på det här med att göra sitt liv till en lovsång. Man ber tidegärden. Det är böner på regelbundna tider flera gånger om dygnet. Man bygger sin vardag kring bönen.
Och bön, vad är det? Vad blir bön till? Vad händer när vi ber?
Jo, det är ju egentligen självklart – vi möter Gud. Och var möts man om inte i nuet?
Så bönen blir till en övning på att leva i nuet tillsammans med Kristus. Nuet som har kontakt med evigheten som vi pratade om i början.
I bön bygger vi relation med Kristus, vi spenderar tid tillsammans. Bönen bli en övning på att vara tillsammans med Gud. Bönen blir en övning i att leva i nuet tillsammans med Kristus. Och det är att göra sitt liv till en lovsång till Gud.
Så vad kokar allt det här ihop till?
Lämna över oron, lämna över stenhjärtat
Och varje dag leva i dopet
Leva i nuet där vi möter Kristus
Leva frö att göra våra liv till en lovsång
Ja, alltihop bygger egentligen alltså på att vi kommunicerar med fotbollscoachen.
