50 first dates

Igår såg jag 50 first dates, en av de få adam sandler filmerna jag kan tycka är lite trevlig. Men det beror mycket på miljöerna de är i - havet är fantastiskt - och på drew barrymore (som för övrigt har ett mcyket lustigt efternamn och är allergisk mot kaffe av alla saker.) Jag har alltid gillat henne. Hon gör lite märkliga filmer - the wedding singer t.ex. Jag menar, det är inte direkt en av världens bästa. Och hon är med i wayens world om inte jag mins fel. Också rätt märklig. 

Det kan va att hon gjrde sin bästa roll i sin största film när hon va barn - jag tänker på e.t. så klart. Där har vi en bra film. En av de få jag kan gå med på att kalla klassiker som gjorts under min levnadstid. Varje gång man ser den hittar man nåt nytt att va fascinerad över. 

50 first dates är en lite speciell film på så vis att den utforskar minnesförlust grejen några steg längre än man är van vid. Plus att det är enkelt men så djäkla romantiskt. Sånt som vi flickor gillar. Dock så enkel att man det inte kräver ett uns intelligens, vilket var lagom för mig igår. Var trött. Man blir det av att resa lågnt och nya folk och ställen hela dagarna. Men nu börjar jag känna igen mig och har snart sovit ikapp mig. Så det betyder att jag kommer kräva lite mer hjärnverksamhet i filmerna i slutet av veckan. 50 first dates får 2.5 av 5 - och tänk då på att jag inte alls brukar gilla den sortens filmer... Ett godkänt.