Ett annat favoritögonblick var Gudstjänsten dagen efter bröllopet. Igår alltså. Simon predikade, Per var liturgen, jag spelade orgel (vilket jag inte kan, men det funkade) och Linnéa officierade. Det kändes på något sätt som att en cirkel slöts, gamla vänner som, precis som jag, arbetat länge och hårt för att kunna göra just det vi gjorde där, och nu gjorde vi det tillsammans. Bara vi.
Väldigt fina ögonblick faktiskt.
Sen packade vi i ilfart och åkte hem.
Martin var the puzzelmaster, tillika chaufför.
1 kommentarer:
Det är sant. Det var en märklig, stor och härlig känsla att kunna genomföra en riktig gudstjänst - utan inslag av någon som var väsentliga år äldre än vi.
Att dessutom få göra det i den lilla, lilla hemkyrkan gjorde ju inte saken sämre för mig.
Skicka en kommentar