onsdag 14 april 2010

vuxnas väg


Igår och idag är det "vuxnas väg" dagar i skolan. Det betyder att Ersta/sköndal, sigtuna folkhögskola, Pius (universitetets studenter här i uppsala) och johannelund slår sig ihop. Alla sista årare på pedagog/präst/diakon utbildningarna samlas och pratar om hur vuxna kan vara intresserade av kyrka. te.x. har det funnits seminarium om Alpha, vuxen katekuminat, möte i musik, soppmässa, osv.

Igår var e lång dag. Jag var ansvarig för morgonmässan, och det var mycket folk där. Så jag var uppe skit tidigt och ordnade och fixade och sen genomförde det hela. Det gick bra. Känner mig smått nöjd med mitt beredelseord och försöker glömma att jag nästan tappade rösten under prefationen.


Sen var det föreläsningar hela dagen och på kvällen var det gemensam middag. Jag hade en bra dag, trevligt folk brukar lysa upp dagarna. Men det var en lång dag.


Så idag när jag vaknade, så vaknade jag inte. Jag försov mig ca 4 timmar...
Och nu funderar jag å om jag ska fortsätta sova...

1 kommentarer:

Simon sa...

Det var ett fint litet beredelseord. Ibland pratar man ju om att låta berättelsen få tala för sig själv, men det är det ju inte många predikanter som vågar göra. Bra jobbat!
Det tog en liten stund innan jag förstod att vi var får i en annan kultur än den svenska. Först trodde jag bara att det handlade om att få känslan av att våren var på väg. Sen hajade jag till när du sa "floden". Det finns ju inga floder i Sverige, bara åar och älvar. Och att den skulle skvätta upp i ansiktet skulle ju innebära att den forsade mycket mer än vad som egentligen är trevligt. Men någonstans där började du väl också prata om att vi var på väg, allihop, och fick ont i fötterna? Då föll bitarna på plats.
Bilden av att tappa lusten, sänka blicken mot marken, tappa bort gemenskapen, bli övergiven - delvis av egen förskyllan - var helt okej bilder av synden по-моему.
Kontrasten, att bli uppletad och hemburen av den som inte förebrår, för livet självt förebrår tillräckligt, utan tröstar - riktigt bra.

Om du kör den igen kan du göra en brygga mellan berättelsen och syndabekännelsen med t ex "Låt oss nu be och bekänna..."

För den som är inne i kristet symboltänk funkade beredelseordet riktigt bra!

Skicka en kommentar