ett dop kalas vi var på... naturligtvis måste vi fotas med fmailjen... 
pojkarna i sina dotis och jagi min kurta och bylsisiga byxor jag glömt namnet på nu..

en av alla fruktfärsäljare... de har en tendens att stapla alla frukter...tidsödande men ganska fint...

Vår indiske vän (jag vågar inte stava till hans namn men det låter som sijay) som tog med oss till en trevlig restaurang ibengalore. Allmän trevlig och en av de vi lärde känna bäst.

Ett gigantisk träd utanför den ortodoxa kyrkan igår...
festfikat som munkarna bjöd på igår. Man ser inte så mycket av maten här men det var typ indiskt odis, nötter och pulverkaffe som verkar vara lyx här. Trevligt och gott! 
Fader joseph i sina solglasögon påminner starkt om en musiker...vem kan det vara...

Den övre bilden är de där bilderna jag berättade om, väggar fula med brev på bönesvar efter att de bett till han den dr sm var på vg att bli helgon... Den undre är den ortodoxa kyrkan vi besökte i värmen igår. 

Idag har jaghittat internet trådlöst på gården. Sitter och lyssnar på syrsorna, avlägset tjatter (lessen men det låter så) från indierna som jobab rhär, en hund som gnyr tror jag och sporadisk trafik på vägen som går förbi utanför centret. 

Idag har jag fått massage indien style. Det avr en upplevelse. Mer en helkroppsinsmörjning av olja än något annat. Det var, för att uttrycka mig idskret, så nära en robinsson massage man kan komma, utan att det egentligen var det. Jag tror jag lämnar det ämnet med att den kommentaren, att det var itne direkt obehagligt, men jag har vart med om bättre. Blir det bra?

Sen åkte vi till centret och åt lunch. Sen jobbade jag på en artikel till utcs nyhetsbrev. en av de ansvariga studenterna bad oss skriva en var. Min blev 3 sidor lång så jag gissar attd et itne finns plats för den. Men jaja, om en läser den så räcker det för mig. Den handlar om to face god in sufferings. Ungefär. Det var gårdagens problematik och den lyste igenom hela atikeln. Gsnak spännand etat skriva artklar. Det är som pm fast intressantare för man är inte så låst utan kan uttrycka sig friare. Snarare en ansträngning att bli mer jordnära och komam brot från det akademiska språket som blir utmaningen. Jag tyckte om det. 

Sen väntade vi på en muslim som skulle komma och prata om islam med oss. Han dök aldrig upp. Vi åt middag - nudlar och nån indisk kaloppsvariant och vidare satt vi kvar och pratade. Fader joseph är gammal, och det märks när man oratar en stund. hn upprepar gärna vad han sagt och så vidare. Men han är så spännande att det itne gör så mycket. Han levde och verkade på den tiden då vatikan 2 gjrode stor skillnad. När han var förbjuden att läsa protestantiska böcker och gick på samma skola som karl barth, när karl barth var där. Han har endel facsinerande historier kan jag säga. Sen hålle rag itne alltid med. Han är lite väl öppen för allt och alla på ett sätt som gör mig fundersam. Plurallistisk är väl fackordet, eller inklusivistisk kanske han skulle säga själv. Men frågan kvarstår vart kristendomen börar och slutar, enligt mig, honom och gus med för den delen. Stort och svårt. 

Nu ska jag försöka ladda upp lite fler bilder åt er... det avr ju ett tags en...

imon ska vi få liturgik och gtj på malayam och sen fika hos fader joephs familj - femton pers familj! och sen en liten dansuppvisning av några unga flickor i trakten. trevligt värre. 

27

Idag är det 27 februari, och tro det eller ej, men det regnar i indien. Alldeles nyss började det . Ganska fascinerande måste jag säga. Det är såklart kolsvart ute, totalt mörkt, så man ser inte regnet, men man känner det i luften, lukten och på ljkudet. Det slår mot nåt plåttak i närheten av mitt rum.

På tal om rum har jag ett nytt sen jag skrev sist. Vi har nu lämnat bengalore, med tåg en hel natt, vilket var förvånandsvärt bekvämt. Det kaniofs påverkats av att jag inte var för varm. Det fanns en brummande och luktande luftkonditionering i vår vagn, vilket vi betalat för, som gjorde att jag inte var överhettad. Så jag sov faktisk ganska gott. Några timmar sådär…

Å, innan jag berättar vidare måste jag säga att shoba – en indisk student, hjällpte mig att prova en sari på tisdan innan vi åkte från bengalore. Det avr roligt. Jag fick tillräkligt många komplimanger för att tycka att det avr mer roligt än pinsamt iaf. Så nu funderar vi på om inte en hemafton på j-lund skulle må bra av ett indien tema. Då skulel vi slipopa den vedervärdigt allergiframkallande pepparsåsen nästan alla har tröttnat på, och dessutom skulle jag och pojkarna få användning av våra fina kläder. Min sari och deras dotis. (per har för övrigt varit lite innovativ på det området, i och med att han lämnade sin doti i bengalore… tomas mummlade nåt om ett lakan…hm…)

Iaf, vi kom fram till kotayam i kerala och klev av det svala tåget in i en sval bil. Fader Joseph tar hand om oss. Han är 77 tror jag år gammal och hör rätt kasst och ser lite halv bra men vet sjukt mycket. Han har ett par masters kurser och doktors nån ting och till och med en heders teologie doktorsgrad på usala universitet för er som blir imponerade av sådant. Den enda nulevande indiern som har en sån. Han är gasnka trevlig också. Han tar god hand om vår aönskemål. Kanske lite mer plugg än vad jag önskat. Jag hade hoppats på lite lkugnare tempo här, med tanek på att vi är mitt ute i ingentstans, men icke. Fader Joseph har program hela dagarna. Redan första dan avr vi och tittade på några tempel och en gigantisk moske. Vi kom viserligen itne in i dem, de var sätngda, byuggnation eller böner på gång i dem alla, men vi åkte runt och såg utsidor och han förklarade en hel del.
Idag ahr vi varit på ett ortodoxt centrum av nåt slag, en stor stor kyrka och fick dricka te med prästerna där. Det avr trevligt. De förklarade lite om vad ortodoxa kyurkan där stod nåstans i all den samfundsröran som finns här. Det är mar toma och ortodoxa och katoliker av alla de slag. T.ex. finns det en syrisk ortodox kyrka och en ortodox syrisk och den ena står under antiocia och den andra under påven i rom. Lagom förvirrande. Men kyrkan var vacker, folket var vackra med sina små paraplyer med tofsar och fina kkläder och trots värmen tändes det ljus framför korset. Liturgiken, speciellt sången, är väldigt vacker den med. Plus att det fanns nog det sötrsta trädet jag sett i mitt liv på gårdsplanen. Tufft.
Sen var vi vidare till ett annat center. Eller ett slags kloser där grundaren är på väg att bli till helgon. Det är ngåra stadier man måste gå igenom först, och han är på god väg kan man säga. Det var museum och en skola och en hel massa annat där vi tittade på vilekt var mycket intressant. Det tuffaste var nsätan i på ett sätlle hade det hängt uppp hur mågna tavlor som hest, hundratals, med brev ochkort fårn folks om berättade omhur böner till eller kanske via dne här mannen hade hjälpt eller helat dem. Våran fader joseph hade varit lärare för rekotorn där en gång så vi fick en hel del uppmärksamhet som kom dit med honom. Bland annat fick vi ett helt bord fullt med mräkligt indiskt snacks och kaffe. De är grymma på chilinötter i det här landet.
Sen var vi ”hem” til lunch – runt tre tiden – och sen avr det ut igen. Den här gången till st alphonsas grav. Hon rä det enda helgonet fårn indien som är kanoniserad utav påven irom. Alltså etts tort pilgrimsmål för katoliker i indien. Och det avr stort och gasnka mycket folk. Vi tittade på hennes lilla vita gravsten med blommor på, vi såg rummet hon låg och var sjuk och dog i och kyrkan hon och hennes föräldrar gick till. Sen har vi haft ett par intressanta filosoferingar om lidande och hanteringen och hur det förbättarar eller inte en människa. Pushar alla lidanden alltid en människa, vem hon än må vara, till att bli bättre? Att lära av sina erfarenheter? Leder alla lidanden til ngåot bättre? Fader Joseph har antytt något i den stilen lite idag, och det stämmer ju och man ser på helgonens historier som sanna och som förebilder. Jag menar, många av dem sökte lidandet för att det gjorde dem starkare eller mer gudsfruktiga eller för att deras eget lidande gjorde mindreont i guds och deras ögon än allternativet. Men jag håller itne med. Jag tror att en del lidanden bara är lidanden och att man itne alltid kan bli helt hel igen. Bli fri fån lidandet kan man, men endel förändrignar som lidanden gör i människr är oåterkalleliga, och itne till det bättre. Nog omdjupa filosoferingar.

I morgon ska vi få indisk massage. Jag vet itne riktigt vad jag väntar mig, mend et ska bli spännadne att se om de kan läsa en knut elelr två i nacken på mig. Sen ska vi läsa lite artiklar fader joseph skrivit, och skriva lite till utc nyhetsbrev – en artikel var. Och sen klockan fem komemr det hit en muslimsk man och skall berätta för oss vad islam är för något. En imam tro jag det avr till och med. Det ska bli intressant.

Jag bir för övrigt i ett litet rum, som en cell på ett klosetr nästan. Härfinns en takfläkt som vispar runt den stekande värmen och en säng med plastlakan. EN märklig sak att han lakan av plast när det är så varmt. Men det kasnke är för att de ärlättare atttvätta. Vad vet jag… Vi får god mat. Kajsa hade mailat om mina allergier lite grann, så jag ahr typ kunnat äta allt hitintills. Det end aosm itne helt funakt var tårtan fader joseph betsällt till min födelsedag. Men det avr så fint gjort att det itne gjorde nåt att den kliade. Jag fick också en fin bucket blommor som jag ahr brevid mig på rummet nu… Plus att de sjöng för mig. SÅ jag fick fira lite på min riktiga 25 års dag också… tack til er som hörde av er! Det avr uppskattat!

Nu hör jag genom väggen att tomas pratat klart i telefonen så jagska försöka skicka iväg det här…

skål

Idag har vi skålat för hertiginnans val av vår nya prins hertig av västra götaland. Visserligen i vatten, men dte avr av den kylda bottled sorten man måste säga tille xtra om att få, så förhoppningsvis var det fint nog. Vi satt på vårt hak Empire och väntade på vrå kyckling när vi fick ett informerande sms. Eller tomas fick det...
På tal om skålar så lärde vi vår indiske vän jaising - tror han heter typ så iaf - vad en skål var. Vi gick till en restaurang efter att han hjälpte pojkarna att köpa doties. En dotie är det där vita höftskynket män går om kring med här. (Jag tycker det påminenr mer om en sarong än nånting annat, men sånt får manitne säga högt för då blir plagget mindre manligt har jg fått höra... ) Jaising tyckte det avr en rolig sak att skåla, och att vi gör det avrje dag var tydligen änu lustigare, så vid den middagen skålade vi mer än ånsin. Det avr för övrigt den typ strakaste maten hitills. Misstaget man då gör, så fort det är lite starkt, är att tugga på en chili för de är ju goda. Vi var lagom röda om läpparna och lite rinniga i näsorna när vi gick därifrån...

Idag ahr varit en mycket aktiv dag. Den började med frukost - en sorts röra som mer påminner om väldigt fast mannagrynsgröt med chili, lök och lite annat märkligt i. Smakar helt okej trots attd et låter märkligt. Och ett par stycken mini-koppar med indiskt te. Sen vart det mrogonbön i kapellet. Och därefter mötte jag upp med hether som är en pensionerad prästfru - har jobbat med typ psykologi och socialnånting, ifårn england iaf och följde med henne till en fru träff. Det betydde att de fruar som har män som går i fjärde årskursen här på utc träffas i ett klassrum nån elelr nåra gånger i veckanoch pysslar lite, som ursäkt för att få prata. En somheter bjula är lite hänsmamma, som hether sa, och det är en talande bild. De bytte recept, pratade om var en prästpru ska sitta under sin mans gtj, om man ska använda piskan eller mroten i barnuppfostran, play doug recept - med eller utan olja? - ja och så vidare. Det var trevligt och jag satt där och tänkte för mig själv att såna här samtalsämnen skulel man itne ta upp i sverige på nåt liknande. Inte ppå samma sätt. Det bekräftade en el del för mig om hur kvinnor ser på sig själva här. En prästfru skall vara mycket respektabel - vilket innebär att hons ka vara hemma, fosrta barnen och ta hand om huset. Inte så mycket mer. Verkade det som. Lätt skärmmande att hröa dem resonera ibland. Tanken slog mig attd et vore itnressant om någon av de kvinnliga eleverna på skolan - det finns ett par få stycken - skulle skicka dit sin man... Samtalet hade gått annorlunda och på en helt annan nivå om det avrt män som suttit där. Nog från feministen i mig...
Sen åkte jag per och toas till ett stort hare-krishna center / tempel här ibengalore. Det avr spännande. Det avr komers av gigantisk sort. Saker att köpa överallt och i alal former, frånsouvernier till bilder och böcker och mat av alla sorter. Överallt värkligen. The great hall var däremot mycket avrckert. Oljelampor i hundratal och mycket guld och trä och annat i vackra snidade former, det luktade rökelse och sött av nåt slag och blommor och alla var fint klädda. Gudabilderna var till och emd vackra. I vanliga fall brukar de se lite skrämmande ut tycker jag, men hrä var det vackra. Trots det, alla att beundra, hade jag en mycket mörklig känsla i magen. Nej jag vart inte sjuk, men något var obehagligt. Kanske den övertygelsen som brkar störa mig när folk tilber tomma bilder, men jag tror det var något mer. Här uttnyttjasdes de på ett mycket tydligt sätt till någon annans nytta. Jag vart nästan på gräsen till arg, men jag stannade vid upprörd. Undra om dte hade hjälpt om jag stält mig upp och ropat att ni tillber fel, det är jesus ni behöver och inget annat!... skulle gärna gjort det, men jag tror attd et enda som hade hänt skulel avrt att vakterna släpat ut mig däifrån och då hade jag blivit va med in kamera jag avr tvungen att lämna in vid ingången..

Sen möt jag upp en kvinlig student och åkte och köpte en sari., Det avr roligt. Hon är indier och blev således inte lurad av rickshaw (eller auto som vi nu lärt oss attd et heter) mannen, och dessutom gick hon inte på försäljarnas försök att sälja mig dyra saker. Hon bara skrattade och sa inte en chans och så gick vi till nsäta sätlle. Befriande att gå på market med en indisk kvinna med lite pondus ska jag säga. Vi ahde lite trevliga diksussioner också. Hon är gift med en pastoroch vlll själv blir det, men får itne för att honrä kvinna. Bara det är illa. SÅ hon läser teologi iaf och ska bi nån sorts lärare tills en kyrka går med på att viga henne. PÅ utc får de itne jobba samtidigt som de pluggar, det tar för mycket koncnetration coh tid då tycker utc. Så de ska klara sig på amkens lön - de har två barn. Efter ett halvår insåg de att hon inte fixade att sköta hemmet barnen och skolan på heltid, så hennes mamma tar nu hand om hennes yngsta son - och mamman bor i enannan del av indien så hon får itne träffa sin som förens i juni. Och redan som det är nu måste de vända på varenda slant, för som kvinna kan hon iten få nåt stipendium heller. Det är när jag träffar sådana osm verkligen får kämpa för allt vad hon har och vill ha, som man får lite respekt och tacksamhet för sin egen situation. Jag skulle vilja hjälpa henne. Ska se om jag itne kan lista ut nåt... Nån so har en ide?

Efter det avr det dags att gå till oddys - det ustraliensiska paret - han är präst eller forksare och författare och lärare med indien som specialintresse senaste flrti åren- och michael och hether - det brittiska paret - det brjöd på pankakor idag. Det avr trevigt.

Efetr det var vi och åt middag - lite dosa med kycklingoch glass. en promenad och sen till förberedande aftonbön inför askonsdagen imon. Det var en bra predikant, men jag var grmt trött. kunde inte hålla koncentrationen uppe nog länge för att få ihop det hans a till mer än sensmoralen. Däremot fick jag sjunga med i en psalm och detär gott. jga saknar mina kreativa uttryckssätt här,. Har inga målarsaker, igna instrument, väggarna är för tunna för att sjunga och ja, jag saknar det helt enkelt. Jag är lite för trött för att finna ut et kreativt nytt sätt att väga upp de jag saknar. Så att sjunga med i en psalm på bönerna här ä lite räddnign för mig. Deessutom är folket här påutc bra på att sjunga. Även om det mest låter osm en manskör.

Imorgon är sista dagen i bengalore, vi åker vid tio på kvällen med tåg ner till kerala. Dte ska nästan bli skönt. Har hört att det finns en hel del turister där så förhoppnignsvis komemr jag itne väcka lika mycket uppmrksamhet. Det är nästanh löjligt ibland. JAg vet att jag tjatar om det men jag måste venitlera lite - igår stog jag i ett gathörn nere på stan och väntade i en timme på försenade vänner. Så jag roade mig med lite statistik. 21 försäljare komf ram och fårgade om jag ville köpa nåt, 12 tiggare drog och nöp mig och tittade med stora ögon, över trettio rickshaw förare frågade om jag itne ville nåstans, och här komer det väsrta - jag rosakade två trafikstocknignar. Grupper av folk som stirrar på mig och glömmer se sig för när de går ut i trafiken och det resulterade två gågner i att trafiken blev blockerad i några minuter.
Erkänn attd et är överdrivetoch lite löjligt? Man hinenr tröttna,jag lovar. Så kerala ska bli avslappnat, hppasjag, i jämförelse... Förhoppnigsvis slipper jag oanständiga förslag och "grabbningar" av främmande karlar också...
Det avr skönt att få ur sig....

Det andra med bengalore kommer jag sakna. Inte smoggen. Men det andra. FOket vi lärt känna. Maten och det andra som är mer lokalt än å annat. Och faktiskt utc till viss del. Vi ahr haft en hel del fina ögonblick här. Häromkvällen tex fick jag timas att spela lite fin musik på sijos fiol och jag och per valsade lite. Dety var ett mcyket fint ögonblick. tex.

Nu ska jag kolal mail och lämna tilbaka tomas dator.
Ursäkta att stavfelenär lit egrövre idag. Är lite trött...

och just det - tack för vykortet simon!!! Vi blev hur glada somhelst!!!!!

21

Idag är det lördag. En gasnka lång dag. Som de sista dagarna varit. Jag och per åt lunch hos syster amala idag, hennes hushållerska lalita ville laga åt oss. Det avr trevligt. Vi pratade religionsdialog och lite böcker och sverige vs indien. Det finns en fridfull atmosfär hos amala som jag beundrar. Det lugn jag känner i hennes närhet, trots att hon har svårt att sotta still - om hon inte mediterar. Idag mediterade vi till en bild - alltså koncentreara sig på en ikon bild av jesus och fundera på orden teresa av avila sa (tror dte avr hon iaf) att jesus ser på oss med kärlek och ödmjukhet. Det tål att fundera på. Innebörden i att jesus gjorde sig till vår tjänare, tvättar våra fötter. Han ser på oss med kärlek och ödmjukhet.

Sen har vi hämtat våra skräddarsydda kavajer och annat idag. De blev helt okej. För de pengar vi la ut blev dte mer än okej. De kunde itne så kvinnokläder, men det som de itne lykcades med kan jag nog fixa till själv. Eller så tigger jag lite hos nån av mian sykunniga vänninor senare i vår... dte blir bra. Tomas lyckades nog bäst - en grå kostym som passar helt rätt.

Sen har vi vart ensväng till russelmarket igeno ch köp te och kryddor., Det var spännand etat köpa te här. Man gör itne som vanligt liksom. Man blandar itne i en massa saker i tet här utan man blandar olika tesorter. Bland annat köpte jag pytte pytte lite utav den fina fina vita tesorten. Den där osm bara kan odlas på typ 3 berg ivärlden och plockas under morgontimmarna för hand precis när de nya skotten komer upp... osv... jag är rätt glad över det inköpet kan jag säga. Det sägs att man kan smaka soluppgången i det.. BLir en fin sak att se framemot tills nrä vi komemr hem.

Igår var en trvelig stund också. Vi- jag och per- hamnade på temptations med en tysk studen. Eller osm vi säger - den vita killen på utc. Han är den enda vita eleven föruto9m vi då. Det avr trevligt. Det är lättare att prata med västerlänningar för de stirrar inte så mkt på mig.

Vad kan jag berätta mer?... Jag ochper är klara med vår aintervjuer nu. Vi har ett par ordetliga bra intervjuer som vi kommer ha till grund för minst en uppsats. Och dessutom amala på det som också går att använda en hel del. Det känns som att vi har det vi behöver. Det sista besöker i birgetinnerklostret var trevligt för övrigt. Syster mercy som vi intervjuade var lite splittrad först och sen hördes det gråt från ett annat rum. SOm suoperior hon är ursäktade hons ig och försvanne ns tund. Sen kom hon tilbaka, och vad det nu var som hände så gjorde det henne på gott humör. Hon dsa att det hade löst sig elelr nåt och sen var det jätte trevlit att prata. Hon svarade på vad vi ville veta, visade oss runt, drack kaffe med oss (eller tittade på men ändå... för övrigt ett fruktansvärt kaffe...)

nu vill tomas ha sin dator. Ha det gott. Snart r vi i kerala

18 februari idag

Idag har jag försovit mig. Inte för att det gör nåt. Det enda som händer är att jag itne får nåt frukost te och inte lyckades hinna till andakten i tid. Tydligen var det lite synd, han som predikade idag hade en hel del hjärta i dte han sa och dte är lite ovanligt här. Pratade med en av de pensionerade prästerna som är lärare här en stund om det idag - att de som pratar oftast mest låter som att de fått en tråkig uppgift. Han har vart här ett tag, och tyckte att det avr itnressant och skulle ta dte vidare med de andra i fakulteten. Jag tror han höll med mig men kund einte rikgit säga dte högt. Sen var jag per och tomas på ytterligare ett själv-död-ko ställe och åt lunch. Det avr alltså en muslimsk sylta som serveradse ko. Fast vi åt pepparlamm som faktiskt var så starkt attd et brann lite i läpparna mto slutet - och hydrabadi kyckling som också ska va stark. Och dte var den nästan. Inget har än fåt mig att inte kunna äta upp eller njuta av kryddorna, så det är itne så starkt. Sen har vi väl vant oss lite. Men idag var dte nära att svetten började komma på gurnd av nåt annat än värmen... Men oj va de kan laga mat på såna där sätllen, det är så sjukt gott. Vi komer hamna på liknande igen... Sen gickjag runt på gatorna själv i några timmar, per och tomas skulel gå till en barberare (de blev fins med olja i håret och sidbena på tomas !! ´dagens suckers också för de fick betala en varlig slant för det också... ). Jag köpte lite tyger, nån dupatta och lite annat shafs. OCh småporatade lite med några kvinnor här och där - av vilka några informerade ig om att alla tror attjag är gift här. På grund av min tåring. I indien är dte som sagt viktigt med rent och orent och sånt. Och det mest orena på kroppen är vänstra handen, den använder man till orena saker. NAturligtvis kanman alltså itne sätta en brölloppsring där, så då sätter man den , enligt en tradition då, på foten istället. Om jag gissar rätt har den där ringen på min tå räddat mig fårn endel obehagligheter. Per trodde attd et var på grund va den som folk på campuseet här på utc inte rikgit vågr prata med mig - jag hoppas attd et itne är så. Han har nog upplevt en gång att han tittade på en kvinnas sari uppskattande, och kvinnans man inte blev jätteglad för den uppmärksamheten...jaja..

Sen mätte vi upp syster amala och gick på en mässa på ett center - de verkade handla om ekumenik, förnyelse och sånt där - de hade kurser för nunnor just nu, unga flickor som gett sina första läften. SÅ det var vi och kasnke hundra unga kvinnor somalla ka bli nunnor. Och två kvinnro från spanien. Det speciella med mässan var att liturgiken var indisk. Den utvecklades efter 2 vatikankoncieliet 68 på just det centret och skule va en slags inspiration för kristna katoliker i indien att inkorperara den lokala traditionen och symboliken i mässan. Det hade inte lyckats helt, men lite grann och ja, det var en spännande upplevelse. Det avr rökelse och blommor och altaret var så lågt att prästen satt på golvet bakom det, eller en liten pall, som man gör i indien. Det var heligt vattens om skvättes ut över alla och vi fick ta emot nattvarden. Bröd - vin får bara prästen... Tex var det vid ett tillfälle en symbol för jhela världen och allas del i nattvarden - ni vet alla folk som man säger hos oss - att prästen tog 8 blommor som symboliserade universums 8 väderstäck och lade dem runt brödet och vinet på altaret, medans det sjöngs en sång på hindi - tror det var hindi. Jag kan itne urskillja de olika språken men jag tyckte mig höra amala säga hindi. Det var symbolrikgt ch vackert, kontemplativt och mycket passande en stjärnklar natt - elle kväll och med stjärnklart menar jag sde få stjärnor som går att se genom smoggen.

Annars hard et itne hänt så mycket sista dagarna. Vi har gjort en intervju till med amala, och den var som den förra jag berättade om. Hon är en mycket vis kvinna även om hon har endel ideer jag itne håller med om. Känns som att så länge jag är på min vakt kan jag lära mig mycket av henne. Vi börjar bli vänner nu. Hennes hushålerska ville laga mat åt oss också, s på lördag ska jag och per dit igen och äta lunch med dem. Det blir trevligt. Lite spännande och seom jag komemr kunna äta maten, de äter bara vegetariskt, men bröd och ris finns nästan alltid så det ska nog gå bra...

Imrogon ska jag transkribvera. Dety går inte så bra för mig just nu med det om jag ska vara ärlig. Jag komemr inte ås långt trots att jag sitter i timmar. Men imorgon har jag hela dan så jag hoppas att det lossnar.

Vi har kommit in i en oregelnbunden rutin. Det är lite frustrerande, vi gör samma saker, men på olika tider. Vi har ingen specifik mat tid förlunch eller middag, men vi äter de båda varje dag. Likadant med allt annat. Det blri så för att vi följer alla andras scheman. Idag drog förmiddagen förbi och gjorde lunchen sen för att vi fick till ett samtal med en av de kvinnliga lärarna här - evangelin andersson. En mycket äftig indsisk kvinna som kan lite svenska - vart i stenhagen ett år. Hon reser runt hela världen ochpratar om dhaliter och gender issues och sånt. det avr ett mycket lärorikt och spännande samtal med henne idag måste jag säga. Hon redde ut endel fårgor jag haft kring hur indier tänker och ser på sig själva. Jag skulel gärna redogöra lite mer utförligt, men jag gissar att tomas vil ha tillbaka sin dator nu...

Jag tror jag behöver en god natts sömn och en liter vatten så kommer jag vakna ur den lilla dvalan jag varti idag. Hoppas ni har dte gott hemma.