Peter Pan

En mycket trevlig kväll senare.

Den började med Peter Pan på stadsteatern. Jag blev alldeles förtrollad, på ett mycket bra sätt. Nu kommer jag vara småkär i alla som heter Peter i åtminstonde en vecka..

Skådepelarna var hur bra som helst - minspelet hos Mikael, den miste brodern i familjen Darling, spelad av en Elisabeth, var helt ljuvligt. Sjörövaren Smees kroppsspråk var fantastiskt piratigt, och Peter själv var inte klädd i grönt och påminde inte alls om robin hood. Han var lite tuffare, farligare, och det gjordes klart att hela Landet Ingenstans fanns på hans villkor, för han visste inte vart gränsen mellan verkligheten och leken gick.

Jag hade naturligtvis lite kritik, man kan ju inte gå på teater utan det, (som att ting fick en väldigt liten roll.. Inte direkt som Barrie skrev det.. ) men det goda övervägde helt klart. Scenografin var grymt snygg. T.ex. hur vardagsrumsmattan blev ett piratskepp, och hur tapeten förvandlades till skog med några små ryck i linorna.

Som sagt, det ryckte i hjärterötterna..