giftemål

Kom just hem ifrån bröllopet. 

Hans och johanna Dahlén. Det kommer ta ett tag att vänja sig vid deras nya efternamn, men efter ett tag har man som sagt vant sig. 

Jag gick upp i tid och gjorde mig i ordning och åkte iväg i god tid. Hade en och en halv timme på mig - vilket betyder lite utrymme för att åka fel. Körde från borås till lerum via alingsås, vilket på hemvägen tog ca 1 timme. 

Men när jag på vägen dit kommit så långt som till lerum och skulle hitta lerums kyrka, tog min tur slut. Över huvud taget slut på allt vad tur är. Jag körde fel och fel igen och runt och jag frågade men hamnade fel. Det slutade med att jag sprang - sprang - upp till kyrkan från parkeringen. I dörren mött mig värdparet och markus såg på klockan och sa - ja, nu börjar vi om 24 sekunder!

Så nära att missa en vigsel har jag aldrig varit - nästan lite stolt. 

Vigseln var vacker i den lilla vita stenkyrkan, vädret var soligt och varmt och blåsigt nog för att flickor som jag var tvungna att hålla i kjolarna. Festen var på en restauranggård precis vid sjön i lerum, otroligt vackert. Ett vitt hus och träd och sjö och solnedgång och bara lite för varmt. Men vad gjorde det. Maten var god, (även vinet enligt min bordsgranne) , tårtan var flera våningar hög och kaffet starkt. Alla var glada och bruden vacker som en dag.. 

Ganska mycket tal - folk har en tendens att njuta av strålkastarglansen så de blev ganska långa. Men det längsta var också det bästa - en höll ett otroligt roligt tal då han hyllade paret med att spela ett stycke chopin på elpianot och avbröt sig och tog exempel ur chopins liv på hur man inte skulle leva. Det låter inte så kul - men det var torrt och lågt nog för att alla skulle skratta sig fördärvade. Även allsång, videoklipp, bildspel, spel och liknande genomlevdes. 

En rolig detalj var att man kunde skicka lappar till varandra. Som i skolan när man var lite yngre... (!) Det är underhållande. Vi som satt där jag satt gaddade ihop oss och SPAMade brudparet. 

Det roligaste - förutom att se lyckan i brudparets ögon när de såg på varandra (sagt på ett rättframt och ärligt - inte minsta sliskigt- sätt), var att träffa några av de som var där. Gamla vänner, folk från uppsala, folk som just flyttat från uppsala och sen lite nytt folk. Det är gott att mötas som radioprataren sa på vägen hem... 

Nu är det dags att sova för imon ska jag till uppsala - jobbar hela nästa vecka där och nu lyckades jag hitta en plats i en bil. Lite buss och sen bil imon alltså - men kommer avsluta dagen i min egen lägenhet. Nice..