imorgon skall vi - visde det sig nu på kcällen - uinte alls ha en ledig slapp dag, utan en ledig aktiv dag. Vi får följa med elererna här på utc på en busstur till ett ashramoch nåt mer en bit utanför stan. Det blir mkt spännande. återkommer med rapport!

UTC - huset där vi bor på UTCs campus. Tredje våningen och man ser inte fönstret men innanför dörren på bilden är receptionen där vi hämtar och lämnar våra nycklar varje gång vi kommer hem eller lämnar huset för en stund...

Stefan Kajsa tomas (i indiana-jones hatten) och per på en gata i bengalore...

Indien!!

Indien är ett fantastiskt land!

Vi Flög alltså im åndags - hela dan, via london heathrow - och landade lokal tid 12. Vi skulle vart framme fem timmar tidigare men det var dimma så vi tog en svöng till madras. Det gjorde inte så mkt för vid det laget avr vi så trötta att man inte orkade bry sig. Väl framme fick vi en liten energi kick däremot. Det första som möter en är värmen. Det är närmare 30 grader i skuggan nu och solen gassar hela dagarna. Jag måste tilägga att idag blåser det litet också, vilket är väldigt skönt. Man blir fortfarande relativt varm av att typ röra lillfingret för att itne tala om promenader vilket vi tar hela tiden, men det är helt okej. Det andra som mötte oss direkt av flyget var trafiken. Det är svårt att beskriva hur det känns att åka på indiska gator - alla tutar hela tiden och det verkar betyda ungefär vad som helst. Allt från flytta på dig till här komemr jag, nu blev det grönt eller hur mår din fru idag? Sen finns det inga filer, och de få som finns bryr sig ingen om. Det är fullt av bilar och ännu föler mopeder och motorcyklar, och ännu fler gula trehjulade rickshaws. De är helt hysteriska att åka i måste jag säga. Det kostar kanske 30 - 40 rupies in till affärsgatorna fårn där vi bor - tar en kvart - vilket är typ inga pengar. Och de kör jättesnabbt mellan bilar och mopeder och gångare som är överallt. Några gånger har vi åkt den kortare vägen vilekt betyder mot traffiken på enkelriktade vägar.. inte klokt nån stan. Men om jags ka va ärlig, jag bröjar redan nu komma över dödsrädslan och tycka det är gasnka roligt. De verkar veta vad de gör trots allt.

Vi bor på UTC - ett kristet college i lagom stora rum med högt i tak. Jag sitter i mitt rum nu under takfläkten och sippar på en ljummen vattenflaska.

En annan sak som är väldigt spännande är maten. Kajsa, vår handledare, lär oss lite av orden vi behöver kunna för att ebställa och lite hur man göra och så. Vi börjar lära oss att äta med enbart höger hand (bara att äta med händerna känns ju konstigt). Man liksom använder brödet en hel del och såsar runt tills man kan lyfta maten. Maten i sig är mycket god tycker jag än så länge - inte så stark som jag ahde väntat mig. Inte så mkt ris som jag väntat mig. Vi går till ite olika restauranger och beställer in ett gäng smårätter som vi sen delar broderligt och systerligt mellan oss. Igår var vi på ett hotel här i nräheten och åt. Det var lätt magiskt med månskärvan liggande och stjärnor över oss. Böneutropar ei bakgrunden och susandet i trräden. Vid kvällningen blir temperaturen behaglig och gräs under fötterna. Halvmörkt men uppplyst av vita lyktstolpar mellan borden. Kypare i vitt med svarta flugor runt halsen som fyllde på och serverade middan igenom. Inhemskt väldigt gott öl som dessutom var kylt. Lätt magiskt. Det känndes lite som att stiga in i en av de där ugndomsböckerna som talar om Indien. Hade jag ignet emot alls.

Annars har vi shoppat endel. Kajsa ljög inte nrä hon sa att hon hade svrat bälte i shopping... Allt frå indiska kläder i en hel fantastisk affär med kläder och tyger utmed hela väggarna, siden tyg somidag skall tas tilen sömerska, vi har beställt kostymer allihop för nästan ingenting av finaste bomull och kashmere kvallite, böcker är otroligt billigt osv osv.

Centrum var inte riktigt avd jag väntat mig. Jag har väntat mig hela gator och mkt folk - som bilderna av tex shanghai eller hongkong fast i mindre skala (trots de 6-8 miljonerna det bor i bengalore). Det finns knappt en hel trottoar att gå på nån stans här. det är smutsigt, dammigt och luktar blandning av mat, svett, kryddor, djur och annat mer otrevligt. Det är ganska mycket folk överallt och som vit får man lätt gasnka mycket uppmärksamhet vart man än går. Folk stirrar. Särskillt på mig - att va ung vit och kvinna är tydligen speciellt här. Vi stöter på några v'sterläningar inbland, men det är finns inte jättemånga eftersom begalore int eär ett turistmål på det sättet. Men jag msåte säga att om jag lyckas ignorera stirrandet så är folk väldigt vänliga. Vi får hjälp att hitta vägen av typ 5 om man frågar en. Och det kräbver inte mkt för att få ett litet leende eller ett Godday madame.

Igår var jag och per hos nunorna för första gången. Det var välduigt nervöst kan jag säga. Först och främst tog det oss tre timmar att hitta. Ingen visste vart det låg. SÅ efter 30 minuters rickshaw rundtur utan någon tur, frågade vi på posten och fick anvisningar av en där som verklade hitta. 2.5h senare hittade vi rätt gata. Lagom svettiga och töstiga ringde per på en stor vit dörr på ett stort gult hus. Utaför grinden stog en dörrvakt och en stayy av maria/brigitta (?) med ett minnes plakat under. En lite nervös indisk nunna öppnade och vi förklarade stappligt avrför vi va där. Hon sa Please wait inside och visade in oss i ett litet rum precis til ghöger innanför dörren bakom ett bklommigt sidentyg. Efter en stund av nervöst väntande dör en andra nunna upp. Vi förklarade allt en gång till och så sa hon please wait here och försvann. Ytterligare en stund senare dök hon yupp igen och hade med sig en någorlunda pratglade nunna som hade läst mitt mail visade det sig. Vi förklarade vad vi ville igenoch hons a efter några sekunder väntan med frågan hängandes i luften att Our mother is from Sweden, we think off it as our home och sen lovade hon att hjälpa oss med vad hon kunde. Vi blev inbjudna till gtj och böneträffar och attprata med alla nunnro vi ville och behövde. Vi fick dessutom en film om elisabeth hasselblad - hon som blåste liv i ordern i början på 1900talet som de själva prodicerat fram och en bo jag ska läsa lite i strax. Vi fick lite indiskt te (otroligt gott!!) med mkt mjölk och socker och små pratade lite om uppsala och deras kloster och de andra husen de har runt om i världen och indien specifikt.

Helt säkert att vi får vad vi behöver för uppsatsen av dem vet vi itne förens vi vart där igen och verkligen gjort intervjuerna. Det kan hända att de mest och bara vill prata om birgitta och elisabeth som evrkar vara något av det viktigaste i deras liv. Men det märker vi. Annars har vi en b-plan - kajsa satt brevid en nunnas syster på planet och fick hennes kontaktuppgifter. Hon verkas astuff - left som eremit i många och nui är hon en "vis nunna" som folk går til med frågor och dessutom lär hon ut yoga påsin "lediga tid". Henne ska vi kontakta idag. Så arbetet är i full gång.

Imgrogon ska vi til nunnorna igen på gtj och nån slags firande. På måndag ska vi då gå igenom söndagen bravade och på tisdag skavi dit igen. På onsdag ska vi på bilutflykt til några närliggand ebyar och titta på landsbygden och ett par tempåel som ska va väldigt imponerande. Det ska bli otroligt roligt.

Som ni märker mår jag bra och allt är väldigt spännande. Det är svårt att vänja sig vid bullret och tutande - ljudnivån är otrolig, men det är typ det enda. Gud är god och dessutom har vi varandra att stötta när det blir lite för märkligt. Det känns som attd et här blir en mycket bra vistelse... i india land... Nu ska jag läsa en timme innan lunch på lokala restaurangen temptations, ochsen ska jag ner på stan och köpa kollegieblkock och lite annat...Ska försöka va lite mer frekvent i skrivande, men det beror helt på nrä man får tid och om domien vi införskaffat är sammarsbetsvillig. Ikväll ska jag försöka ladda upp lite bilder så ni får se... Peace (Som nunnorna sa när vi gick..)

sista stuffet

det sista man måste packa finns inte. Jag tror hela tiden att jag packat det sista. Men så kommer jag på nånting mer. således - det sista man ska packa existerar inte. Nu kom jag på en sak till. Annars är det små shafs kvar - som att äta upp det sista i kylskåpet osv... klockan fem går jag hemifrån. 

En afton i min lilla vita lägenhet med Norbergs och Eklunds. Jag vann svälta räv partit. Jag och Magnus har ett pågående svältaräv spel sen några år tillbaka. Vi spelar inte särskilt frekvent, men på gående kan det vara ändå. I kväll var iallafall vinterns, om inte årets om gång, och jag van! Stolt över min oförtjänta men ändock seger. 

Det är spännande hur lite ansträngning som ligger i ett sådant spel. Det krävs ingen skicklighet nånstans och ändå blir det spännande och uppmärksamhetskrävande och tillslut blir det t.o.m. roligt. Jag är annars en sån som inte har någon förkärlek alls till spel. Alls verkligen. Brädspel, kortspel osv. Självklart finns det ett undantag eller två - som svampspelet - men rent generellt. Jag vet inte om det beror på att jag mina bröder och kusiner alltid fuskade när jag var liten så att jag alltid kom sist i allt, eller en sorts latent väldigt illa dålig-förlorar-känsla. Men alla de där teorierna ligger ju på resultatet. Jag funderade idag på om man kan säga att jag inte tycker om själva spelet. Spel i sig, oavsett resultat. Eller om det ligger i spelets natur att leda fram till något, till målet, och på så vis kan man inte skilja dem åt på det sättet. Nu ska jag lyssna på lite Madeleine Peyroux innan det verkligen är dags att sova - fick inte jätte mycket av den varan igår. Imorgon däremot, när jag vaknar fräsch som en nyponros om sommaren, då skall det bli packa av. Jag har fixt så att allt jag behöver finns i lägenheten. Ska bara transprotera ned det i väskan också, och det är mogondagens projekt. Godnatt

fredag

Nu åker vi i övermorgon. Det känns gott. 

Den här dagen har varit i korta meningar. Jag fortsätter så. 

Jag sov nästan inget i natt. Det blev lite sent igår - burgare med umefolket från metodseminariet. Och sen hem till Anna-L en stund och dricka te. Trevligt. Och så promenad hem genom stan sen. I vilket fall. Veckan har sugit musten ur mig. Ska bli skönt när folket kommer hit - dvs eklund och Norbergs. Vi ska laga kättfärsmackor och dricka te. Det blir en bra och lagom lördagskväll när fredagen var ansträngande. 

Det luktar avkalkningsmedel och såpa i hela min lägenhet. Trevligt. Ska lägga in lite bilder här på hur lägenheten ser ut (- as requested). Ha en god lördagskväll (och glöm inte att det ej existerar ett förfest band såsom CCR!!!)

22 januari

Idag har varit den 22 januari, och inte så mycket mer. Inte mindre heller för den delen. Lektionerna på metodseminariet har haft behållning i att talarna har berättat om sina erfarenheter. Mest har jag varit trött, och känt att det mesta som sagt visserligen kanske är intressant, men jag har inte så stor nytta av det i mitt uppsatsskrivande. Kanske på grund av vårt tema - livsberättelser, men ändå. Jag hade kanske förväntat mig mer än vad jag fått. Fast det är en dag kvar och folket är trevligt så det är helt okej ändå.

Jag låter lite ambivalent, och det är jag. Tror inte det gör nåt.

 Per och tomas och en lång mörk man (charbel alltså) på kyrkan hus där vi hade ett litet besök och lite lektion...

På kvällen - vi hade en 12 timmars dag idag - gick vi till buddys och pratade. Det var trevligt. Lite nytt folk och trevlig atmosfär. Kom hem alldeles nyss och är ganska sömnig men känner att det varit en okej dag och en bra kväll. 

Att promenera hem från stan på kvällen är underskattat. I vanliga fall cyklar man ju överallt och hela tiden. I alla fall i den här stan. Idag var jag ju ute ed folk från kursen så de hade ju inga cyklar, ume folk. Således skulle vi ta bussen men de jag lämnade puben med och jag lyckades missa bussen med typ 2 minuter. Så vi gick. Kvällsluft och stjärnor är väldigt trevlig efter en lång dag. Nu ska jag skriva ett par mail innan det är dags för ett avsnitt criminal minds och sen sova... 

Per och tomas på teologminglet igår... trevligt... 

metodseminarium och hemsidan!

Idag har varit en lång men helt okej trevlig dag. Vi har nu påbörjat ett tredagars metodseminarium inför Indien resan på måndag. Vi hade allihop skrivit PM inför seminariet och fått varandra och hela förmiddagen gick ut på att presentera sitt eget och höra de andras lite grann och sen försöka hitta folk som skriver om nåt liknande som en själv för utbyte av tankar och ideer. Det gick okej. Jag och Per ska skriva utifrån temat livsberättelser, som vi fick av universitetet, och sen lite snävare valde vi att koncentrera oss på birgetinernunnorna i bangalore. Det kan bli mycket intressant. Det dagen inneburit är alltså reflektioner utav andra som ska skriva om kvinnorfrågor runt om i världen. Olika perspektiv ungefär. Vi är kanske 25 stycken på seminariet - ett gäng från ume, ett från stockholm, en del som inte reser tillsammans och så vi fyra som ska till Indien. Känns som att vi har ätit väldigt mycket,eller många gånger idag också. Men Kajsa gör god mat så det är okej... och gott kaffe...

Stefan hjälpte oss (tack stefan!) och hittade idag systrarna i bangalores hemsida med kontaktuppgifter och adress och annat. Detta underlättar betydligt! Så fort jag får tag på per ska vi skriva ihop ett litet mail och skicka iväg och fråga om de kan tänkas vilja ställa upp på en intervju. Deras kloster ligger tydligen bara några kilometer från där vi ska bo - gångavstånd! Mycket goda nyheter. Förhoppningsvis är de tillmötesgående och vill hjälpa oss berätta deras berättelse - eller en eller två av dem iallafall. Det är allt vi behöver. Och jag måste erkänna att jag kanske hoppas på att få se hur de har det i klostret också. De skrev endel på sin hemsida om saker de har för sig förutom dagliga böner och det man förväntar sig av ett kloster  liv. Men tänker man på att de bro i en gigantisk stad är det kanske inte så märkligt egentligen. De har ett hostel och nån slags hjälpcentrum. Kanske kan vi få hjälpa till en dag eller två... V får se vilka dörrar som öppnar sig! Så nu behövs det förböner för att de skall vara tillmötesgående. Och kolla sina mail ofta! 

Jag känner mig nästan lite taggad just nu. Det ska bli roligt att resa även om det är aningens nervöst, i och med att jag inte riktigt har grepp om någonting. Det är inte jag som ordnat boende. Inte köpt biljetten. Har inget riktigt grepp om uppsatsen. Har inget grepp alls om min packning. Det blir ganska mycket osäkra faktorer om man räknar ihop dem. Det jag vet är att vi är en bra liten grupp som har trevligt tillsammans. Och en hel massa förhoppningar. Tex om att nunnorna vill prata och att jag ska få rida elefant osv. Efter idag tror jag att jag kommer klara det här och att det dessutom blir roligt och bra, trots osäkra faktorer och motgångar (och myror som jag hört husen bi ska sova bebos utav...ska köpa gift så fort jag kommer till indien...)

shopping och teologmingel

Efter lite mailande med folk jag inte känner men som känner folk jag känner, och som har varit i bangalore (dit jag ska i indien) har jag börjat förstå att trots att stan är i miljon/er storleken är det inget vidare turistmål utan mer shopping. Kajsa, vår handledare har berättat att hon har svart bälte i just shopping och ska lära oss hur man gör. Vilket behövs. Jag har aldrig varit särdeles bra på det, om det mans kan köpa är till mig själv.

Om inte annat märktes det idag. Jag och per hade vår lunch då vi småpratade om uppsatsen - och det visade sig att vi tänker ungefär likadant. Vi har samma linje i vad vi vill och det är ju bra när man nu ska skriva tillsammans. Men sen skulle vi gå och köpa saker vi behöver inför resan. Det var krångligt och jag fick väl tag på hälften kanske... Tur att vi får en kunnig handledare...

Sen råkade jag följa med på "teolog-mingel" på teologen. Det var märkligt. Alla trodde jag var skarastiftare (inte så märkligt i och med att jag satt bredvid per och tomas) och små pratade. Jag känner mig sällan bekväm i småprat, men det gjorde jag idag. Jag var bekväm med att samtalen var lite stappliga och att folk inte riktigt visste vart de skulle fästa blicken - sådär som man gör när man träffas första gångerna utanför en välkänd miljö (jag tänker t.e.x. på en johannelundare jag sprang på där.) I vart fall hade jag ganska trevlig trots att jag var blöt om fötterna, för det fanns endel trevliga människor där. Nu ska jag återgå till att lära känna min dator och mer specifik iTunes. ett komplicerat uppdrag om man itne är sådär jätte rba på datorer över huvudtaget. 

Ett av hennes skivomslag, som jag tycker säger endel om hennes musik... 

musiktips

Två stycken - för det är vad jag lyssnat på i kväll/idag. Debussy var en fransk kompositör på 1800talet - impressionist ut i fingerspetsarna. Hans musik är ofta väldigt vacker och känslosam, men om man skruvar ned den blir den liksom ett behagligt bakgrundsljud. Perfekt att läsa till de dagar man känner för klassisk musik.. Skivan jag spelat idag är i chill serien och heter alltså "Chill with Debussy".

Andra tipset är Corrinne Bailey Raes skiva Like a Star. Speciellt låten som heter som skivan, en stark favorit. En brittisk ganska ny sångerska - för övrigt inte så gammal - 79. När hon spelar live brukar det oftast vara bara hon och hennes gitarr, det gillar jag, för då tänker jag att det var så det lät när låtarna skrevs. Man får liksom höra originalen. Hennes musik är också på det vackra stråket. Melodisk och harmonisk men med tillräcklig skärpa för att inte blir sockersöt. Oftast. Hennes röst är ganska mörk, det kan va det som gör det. Låter det lockande? Gå in på hennes hemsida för där spelar de hennes musik sådär som smakprov i bakgrunden. 

Vet ni hur svårt det är att få bort blod från en kläder? Klänningen jag hade på Brors bröllop fick en vacker och tydlig fläck under dansandet sent på natten. Nån fick ett slag på näsan och tyckte det var passande att gå in i mig på vägen ut. Iallafall, nu har jag jobbat på den där fläcken i flera dagar. Det vanliga trixet att hälla kallt vatten på och sen massa salt funkade ungefär till 2/3 delar, men fortfarande en tydlig fläck... Hade det vart en vanlig tröja eller nåt kunde man slänga den i tvättmaskinen nu och den skulle va ren, men finkläder ska handtvättas... Det blir till att lägga i blöt nu en stund och sen försöka igen.... Att tvätta måste va bland det tråkigaste hushållsgöran som finns. Bredvid att dammsuga möjligtvis.

Gudfadern 2 och Indienförberedelser

Igår var jag ju lyrisk, eller snarare råkade skriva just när jag var lyrisk, över Gudfadern del 1. Nu sitter jag framför del 2 och är inte mindre i det tillståndet. Det slår mig hur varenda scen är så genomtänkt, varenda bildruta är så välplanerad. Miljöerna är inte bara verklighetstrogna utan korrekt, om ni förstår vad jag menar..  I'll make him an offer he don't refuse.. Det är en bra kommentar i ganska många lägen i livet. Funderar på vilket erbjudande jag inte skulle kunna låta bi att acceptera, även om priset skulle vara högt för mig. 

Sen bar det att alla gangsters är så himla välklädda..hattar och kostymer så långt ögat når.. Det kanske är en italienare jag ska hitta åt mig... (Eller en revisor, men då får jag klara mig utan hatten..)

Den här veckan innebär metodseminarium. Jag är itne helt säker på vad det kommer innebära, förutom långa dagar och lite tidigare mornar än vad jag råkar var van vid just nu. Det är svenska missionsrådet som annrodnar ett par dagar med förberedande syfte inför fältstudium och rubrikerna i schemat är sådana som Objekt - och analysspråk, besök på SIM, Noterings och kodningsteknik, etniska frågor i fältarbetet och lärdomar från"stationerna". Det kan bli väldigt bra och lärorik, eller mest bara långa dagar. Onsdag till fredag är det i alla fall, så det blir väl till att vänta och se... 

Annars skall jag och Per ha en liten lunch i morgon då vi skall prata igenom planen inför vår gemensamma uppsats. Den skall handla om nunnorna i birgettinerklostret där, men vi behöver prata ihop oss om fokus eller flertalet olika fokuseringspunkter och sånt. Och lite hur vi ska bära oss åt. 

Jag skickade ett mail till nunnorna här i Sverige om saken och bad dem om hjälp att få en kontakt i Indien, men har inte hört något än. Tänkte vänta till onsdagkväll, men har jag inte fått svar då så kommer jag maila en gång till, eller kanske ringa om jag kan hitta rätt nummer. 

Nu skall jag återgå till att vara lyrisk över filmen och vänta på att min mac-granne hör av sig och vill titta över för att hjälpa mig reda ut en sak eller två... 

bibelstudiegrupp och vampyrböcker

Sen var det bibelstudiegrupp här ikväll också. Det var trevligt. Det är alltid trevligt. Kommer sakna det i Indien, trots att vi just startat upp för terminen, har bara hunnit 2 ggr än så länge. Men jag panerar att ha ett eget litet läsa bibel och be möte den kväll i veckan de gör det här hemma. Kanske inte på samma tid - det räknades vanligt ut att det skulle kräva en halv natts vaka för att det skulle vara genomförbart med tidsskillnad - men samma dygn borde räknas tycker jag.. Och där har vi min dag...

Eller nästan. jag har spenderat ett par timmar med 2a delen av twilight seriens bok också. Den var så lättläst att det gick på ett par timmar att läsa ut den. Trots enkelheten var den fängslande. Det brukar krävas mer av själva språket för att hålla mitt intresse uppe... Jag vet att ämnet gör en del i sig för mitt intresse, men inte allt. Enkelt men välskriven och historien är fängslande och faktiskt grymt spännande på sina ställen. Jag läste tills boken var slut. Och är rätt nöjd med det. 

Lite läskigt - angående filmen - att Cedric Diggory plötsligt inte längre är barnarov... Ni kände väl igen honom? Pojken som dog i harry potter and the goblet of fire är alltså Edward Cullen i Twilight filmen. Han är betydligt snyggare som vampyr, endel passar i kajal och blek blek hy. Och att han då ser betydligt äldre ut. Skådespelaren Robert Pattison, är -86 i verkliga livet, vilket betyder att den första rollen vi såg honom i spelade han yngre än han var. Och nu har det gått några år sen dess. Märkligt det där. För ser vi på harry potter filmen nu är han ju lika gammal, och förblir det i våra sinnen tills han då spelar en äldre roll. Lite så fungerar jag i alla fall, om jag jag inte tänker efter eller lägger märke till det. Jag är för trött nu för att hitta nåt annat exempel, men det finns. Jag lovar. 

Nu ska jag se ett avsnitt humor av nåt slag innan jag somnar ifrån världen för kvällen...

Man kan nästan se bomullen i kinderna om man vet hur han ser ut i vanliga fall... Mend et hrä är bättre... Det passar liksom ganska bra... Don Corleone....

Film

Idag var det visning av gangster filmen numer ett i hela vida världen. Helt fantastiska skådespelarinsatser av såväl den äldre som den yngre huvudrollsinnehavaren, ljuvliga dialoger för att inte tala om musik, sceneri och själva filmningen i sig. Den som inte kan njuta av detta vet inte vad de talar om. Den som inte älskar detta, älskar inte film. jag talar naturligtvis av Mr Coppolas mästerverk Gudfadern. Ni vet de där ögonblicken då man känner att man inte ens skulle kunna göra någonting bättre ens om man kunde skriva en dikt just där och då som fångade tillfället perfekt? Så känns det i vissa scener. Och sen när man då som jag är lite nördig och har sett det förr och vet alla små märkligheter kring filmen (okej inte alla, det var en grov överdrift) så blir det inte bara bra utan grymt imponerande samtidigt. Som att Marlon Brando inte alls var där för att göra audition för rollen Don, utan en annan mindre roll. Så frågade de honom på plats och han tänkte skämta med dem - sa han i en intervju jag läste - och stoppade upp papper i hela munnen och gick in och väste med den där rösten; You ask this of me? Today on my dougthers wedding? ... De älskade det och som ni vet fick han rollen och vann till och med en oscar för besväret... Så akta er för vad ni skämtar med, man kanske vinner en oscar is lutändan...

Gaza igen

Sitter framför tidningen och är riktigt arg. Det är inte ofta jag på riktigt känner ilska, verkliga aggressioner, men nu är det nära. Vapenvila, men attacker ändå? Det finns ingen respekt kvar nånstans och snart inget hopp för mänskligheten. Illa. Jaja, jag vet att jag överdriver men när jag läser sånt här känns det som en god vän sa en gång - att jag håller på att förlora tron på människan. Så deprimerande hjälplös situationen r, och vi är minst lika hjälplösa. Jag skulle valt en karriär inom journalistiken eller typ Sida eller nåt istället... 

Och nu utlyser Hamas vapenvila... det pendlar verkligen.. som om konflikten ökat takten men upprepar samma mönster som de gjort i hundratals år. Hur kan världen inte tröttna på det?

Hur jag träffa DIN mamma!

En annan faktiskt riktigt rolig serie/sitcom från Amerikat, är How I met your mother. En pappa berättar för sina barn hur han träffade deras mamma är bakgrunden. Sen handlar det alltså om en 25 plus kille - Ted - som bor i NY och har ett gäng nära vänner också råkar de ut för saker. Helt okej författare till den serien, man liksom flinar sig igenom varje avsnitt, utan att det blir löjligt. Det enda jag protesterat emot som vart riktigt fel i den serien var när Eliiot Reid från Scrubs spelade rollen av en ensamstående mamma i New Jersey som dejtade/var förlovad med Ted. Hon passade liksom aldrig riktigt in. Dessutom kan jag inte se henne som så vuxen och ansvarsfull, för det är hon inte i scrubs, och den serien spelas fortfarande in. Man kan inte va med i två serier samtidigt och spela helt olika roller. inte om man blivit etablerad som skådespelare genom en av dem... naa, funkar inte... märkligt nästan för så snygga människor som hon brukar kunna komma rätt långt på det även i lite mer seriösa roller...Eller har jag fel?

Läste alldeles nu i svd att det är vapenvila, eller i alla fall eld upphör i Gaza. Där har vi nåt att skåla och be en tacksägelse bön för! Ett steg i rätt riktning, tack gode Gud för det.

Tips och Politik

Johan tipsade om J Cashes version av Hurt på youtube. Väl värt en lyssning! 

En annan sak som hände idag är demonstationen i centrum. Det var ett långt tåg fullt med röda flaggor och en engagerad karl med megafon i ledningen. Orden skallade utmed Fyrisån. 

Jag är egentligen för det där med demonstrationer och slagord - det sitter i sen tonåren då det var lite sport att gå med i leden och jag passade ganska bra in med mina svarta manchesterbyxor, min gubbkeps, shal från jordanien och mönstrade väska från Bolivia... Men i det här fallet, jag vet inte... Att protestera mot krig är en sak. Men att ropa ut länge leve Palestina och bojkotta israel. Jag menar inte att jag är för Israel, de är väl egentligen starkast i konflikten för tillfället och borde kanske således ta första steget mot avväpnande och fred, men det är ju inte direkt så att Palestina - som land- är oskyldigt? Båda beter sig illa. Båda har civila - inte bara barn utan alla - som inte har eller ens vill ha med saken att göra. 

Så om man ska protestera mot något- varför välja en politisk eller nationell sida? Om man nu tror att demonstationer i vår del av världen kan göra någon skillnad i en sådan här situation alls - varför inte då protestera mot kriget? Varför inte kräva att man gör något åt konflikten som gynnar alla de som kommer i kläm istället för den delen av de civila som råkar bo och höra till rätt sida och folkgrupp? Jag är lite upprörd, men ska sluta innan jag låter som att jag vill medverka i Debatt i svt eller stå på en låda i en park och ropa ut mitt budskap. Poängen är - varför kan vi inte protestera mot det vi tycker är fel på ett sätt som gynnar alla de som är svaga och i underläge och på ett sätt som är konstruktivt - som gör att det faktiskt händer något? Det skulle jag vilja göra om jag visste hur man gjorde...

Mannen som återupplivat sin karriär med den här rollen för övrigt. Tränat upp både magmuskler och en fantastisk afrikansk dialekt. Väl värt besväret om ni frågar mig...

Jag såg på dator och teve hela för middagen och sen tog ja mig till jobbet. Gjorde misstaget att försöka cykla i klackar. Jag vet att det är flickigt att prata om det, men det blev ett problem... ilandsproblem men ändå... Man är liksom tvungen att cykla med bara tårna och det blir mycket jobbigare då, särskillt när sadeln är aningens för låg... Jaja, jag tog mig dit i all fall, och sen sålde jag biljetter i 5 timmar. Hendels Messias spelades i bakgrunden för de repade till konserten senare på kvällen. De var helt okej. 

Det är lite illa när man själv sjungit de där pretentiösa styckena, för då går jag omedvetet och nynnar med... Det är lite jobbigt att komma på sig själv med att sjunga med i hendel, mer än nån list variant av hey jude eller warric avenye (som för övrigt är en bra låt även om hon är lite märklig...). 

Film

Nu på kvällen, efter lite hämtthai mat från stans bästa hak (!), såg jag tomas, ida och jojje på Blood diamond. Det är en grymt bra film. Bra på det viset att den är så stark. Barnsoldater, blod, krig, vapen, död och hemskheter i mängder ja visst. Men det är riktig politik i bakgrunden och det gör den stark. En hård berättelse i en film kan göra vad som helst till bra, men, det är något med en verklig grund som gör den bättre. Sen är den bara som film bra. Jag såg den nu för kanske femte gången, men fortfarande ökade min puls markant när det var på väg att hända någonting. Fortfarande blev ögonvrån lite fuktig när diCaprio sitter med den röda sanden och blodet där på klipphyllan och ser på utsikten... Hobbyfilosofen vaknar i mig och frågan för kvällen blir hur det känns att höra hemma ås starkt någonstans. Och hur det blir så... 

Duktiga, starka skådespelare, i stora roller med svängrum och tydliga mål, i en historia som leder någonstans, men som samtidigt har en kontet som är verklig och fruktansvärd och upprörande i en miljö som är så vacker... En av min topp 5 filmer i mina lådor... Definitivt bäst i sin kategori (vilken det nu skulle vara). Som hotell Rowanda, fast bra och inte bara hemsk. Ungefär. 

Nu ska jag försöka neutralisera Blood Diamond med något helt harmlöst... Imon ska jag gå till kyrkan om jag vaknar i tid... Annars blir det gymmet. Kanske både och... 

Fredagskvällen spenderades hemma hos Eklunds. Det var alldeles trevligt och lagom. Vi var nog lite trötta allihop, men ungefär på samma nivå. Vi gjorde mig mer allmänbildad och tittade på Walk the line - filmen om Mr Cash. Den var mycket bra. Bättre än jag trodde, och då har jag ändå läst någorlunda lyriska recensioner. Jag hade svårt att se Cash - som alltid varit aningens rock n roll i huvudet på mig, i endel av situationerna han var i. Samtidigt är det väl så med oss alla. Den var gripande och känslosam, men inte snyftig utan mer på ett manligt vis. (Kan man säga så utan att låta sexistisk?) Du som inte har sett den bör sluta läsa nu - slutet var som jag ville att det skulle vara. Mycket helvetiskt hände i den mannens liv, men det slutar lyckligt. Det slutar bra och lugnt. Tror att det behövdes ett sådant tryggt slut efter allt det där, och dagen jag haft idag. Så jag är mycket nöjd med film valet. Och cred till Eklunds som bjöd hem mig och på chokladpudding... Nu ska jag försöka flytta musik från in gamla dator till min nya...

Solnedgången vid tretiden idag över uppsala... Jag var ute och cyklade...

osynligt - tufft eller idioti?

I en artikel i svenska dagbladet idag skriver de att forskare är ett steg närmare osynligheten. En kinesisk forskare hade tydligen lyckats gör en bula på en spegel osynlig, och detta skulle kunna hjälpa till när två signaler av ljud eller ljusvågor blockar varandra för man kunde då "ta bort" den ena... Ja inte vet jag, men osynlighetsgrejen är lite smått häftig. Barnslig men häftig. När jag hör sånt blir jag alltid lite fundersam. De här forskarna, är de forskare eller bara barnsligt förtjust genier? Finns det en skillnad? och sen, varifrån de än får pengarna ifrån, varför? Varför inte lägga ned tiden och energin på nåt vettigt, som att bota cancer eller fattigdomen eller nåt sånt? 

Att saker och ting är synliga är inget problem. Så varför lägga mängder av miljoner på något, inom forskarvärlden, på något som inte är ett problem, och även om man når målet, vad för slags nytta kan man ha det till? Högstbjudande använder det i krigföring och kungen kan använda det när han ska hålla tal så ingen kan kasta tårta på honom. (Vilket jag för övrigt tycker är illa gjort. Jag är nog roalist någonstans...) Men om man jämför nyttan och liven som kunde sparas ifall samma energi och pengar och tid lades på att hitta ett botemedel mot HIV/aids... visst, osynlighet är häftig, men snälla, väx upp?!

tv-serie-tips

tips på en lagom trevlig serie : Sophie. En helt okej sitta-i-soffa-och-slappa serie. Den har det där gula filtret över kameralinsen så allt ser varm och trevligt ut. 

Favoriten i criminal minds är geniet dr spencer reid. (Ja, och jag står för det!)

vill bara tillägga att det här med att betala räkningar när man inte har någon egentlig inkomst alltid ger mig lite ont i magen. Det är otrevligt. Det ska bli en fin dag när jag kan planera budget utifrån en fast inkomst. Och ha råd med trägolv i lägenheten Inte det att jag inte älskar mitt lilla vita hem, inte alls. Men trägolv istället för linoleum har för mig blivit till en symbol, en passage, i livet som skall bli trevlig att passera även om jag trivs där jag är. 

Angående den svenska vampyrfilmen - nej jag har inte sett den än. Men jag vill. Jag bara vågar inte se den själv. Barn som leker med blod verkar lite läskigt för att titta på ensam. I alla fall när alla andra på bion är två och två, då känner man sig ensam i stunden trots att man inte gör det annars. Så jag har senast idag talat med ida om saken och vi kommer kanske se den innan jag åker. Alltså - låt den rätte komma in är filmen jag talar om. Den ska bli trevlig att se även om jag föredrar vampyrer i tappningen twilight. Och med risk att låta som en fjortonåring så var det en fantastisk film. Så tacksam att jag har ida att va lyrisk med över den... jaja..

Nu till Criminal minds...

kallt

Jag har fått skit dag för att jag klagade på att det är kallt ute. Jaghar egentligen inget emot att det snöar och så, inte alls. En överromantiker som jag har inget emot att det glittrar i engelska parken... Men när det för kallt i lägenheten, när man vaknar av att man fryser och inte ens blir varm av en stekhet dusch, då vill man inte utomhus där det finns snö och is och när det blåser rakt igenom vantarna nr man cyklar. Idag har det varit kallt, för kallt. Det ska bli gott att åka till Indien, till värmen. Där är det som vår högsommar. Vi har haft seminarium idag och redovisat våra pp-presentationer. Det gick bra. Resten av tiden pratade vi om packlistor, normerande kjollängder i olika stadsdelar och shopping. Kvällsaktiviteter och att lakan finns där, men vi behöver ta med en skön kudde, för madrassen är hård nog. Rullväska är bättre än ryggsäck och att de skor man behöver är minst ett par bekväma vandringssandaler, eller iallafall tunna skor man lätt kan ta av sig. Flipflopps för inomhus bruk kan man köpa där. Nu börjar jag landa i att vi ska åka. Det börjar kännas verkligt...Märkligt... men mest verkligt.

Nu ska jag streama criminal minds avsnittet som visades i amerikat igår kväll... 

se: http://www.youtube.com/watch?v=eXyo68s-f1E för ett litet smakprov...

stora förväntningar

Engelsk långfilm från 1946 är dagens filmtips. Den heter Great Expectations och var svts matiné i förmiddags. Alltså fin och svartvit och sådär uppstyltad i talet och krinoliner och pålagd musik som ska höja stämningen men nästan drar uppmärksamheten ifrån den... Filmen handlar om en ung stackars pojke som får en hemlig välgörare. Dvs att han får pengar av någon att utbilda sig och bli en gentlemän med. En bit in i vuxenlivet träffar han en flicka i ungefär samma situation och blir blixtförälskad. Sen börjar mysteriet tätna och svårigheterna hopa sig. 

Den var alldeles lagom att se som matiné film. Inte för känslosam men lite uppmärksam var man tvungen att va. För mig som knappt kan plugga om jag inte har musik i öronen eller teven på i bakgrunden var den perfekt för det jag skulle göra idag. 

slappa effektivt

det enda jag gjort idag är att sunka i min soffa och göra en power point presentation om två kapitel i en bok om indiens kristenhet. Den r klar nu och jag känner mig lite sliten. Ska nog spendera resten av dagen framför teven och i telefonen... låter som en lagom god kväll...

en fråga

Kan inte ni som läser skicka mig en hälsning - här eller mail eller facebook eller nåt, så jag vet hur många som läser ungefär - vore intressant att se hur många jag tappade eller vann (säger man så?) när jag bytte adress...tackar...

fortfarande tisdag

Tisdag kväll innebär för min del vänner hos Erik och Daniel. det vill säga att varje tisdag ses vi framåt kvällen och ser fyra avsnitt av serien Friends, vi är nu nånstans i slutet på säsong 5. Vilket betyder att vi hållit på ett tag. Inte för att jag är där varje vecka, ibland hinner man inte. Men det är alltid trevligt. 

Idag såg vi bland annat avsnittet då då Chandler och Monica skulle fira valentines day och göra presenter själva till varandra. Båda glömmer och Chandler hittar i sista stund ett blandband i en låda som han ger bort. Monica försöker kompensera sin glömska med alla medel, och medans en romantisk middag med dans pågår lyssnar de på blandbandet och hör Janices vackra röst önska Chandler grattis på födelsedan... Ett roligt avsnitt. Inte för att det finns särskilt många tråkiga men ändå. 

Det är nästan lite skrämmande hur väl jag kan serien dock. Jag och Sara sitter oftast och pratar med i ett par repliker och punchlines, medans vi fnittrar en hel del. 

tisdag

En liten text och medföljande termometer lite avsides och högt upp i klassrummet jag spenderat dan i fick mig att flina lite... trots att det står tempAraturen. (visst är det felstavat?)

Opponeringen gick helt okej. Klar med kursen och kan lämnat bakom mig, vilket är en trevlig känsla. Har liksom åstadkommit något, utan att egentligen gjort annat än lärt sig och skrivit en massa saker ingen kommer läsa igen. Arkiveringskopian som är så viktig att lämna in hamnar i en hög i en hylla långt in i bibliotekets gömmor där ingen ens kommer att hitta den ens om nån ville göra det. Det känns helt okej. Inte för att jag inte var nöjd med vad jag presterat eller skrivit, men det är liksom inget revolutionerande eller nytt. Oavsett, nu kan jag lämna det bakom mig och det är trevligt, för då kan jag koncentrera mig på resan istället. Vilket känns trevligt. Och är trevligt att fundera på, även om lite nervositet kanske dyker upp ibland också. Folk har en tendens att nämna magsjuka och annat trevligt när man pratar om Indien. Men det går nog bra. Jag tänker inte blir magsjuk. Planerar att halsa wiskey varje dag...

film

Tänkte tipsa om en av mina favorit filmer. Dagar som är långa och intensiva kräver nästan lite humor framåt kvällen. Att få skratta åt fåniga saker är alltid bra, om inte annat så för magmusklerna. Jag klarar dock inte av mycket utav ny humorfilm. Har tex aldrig funnit Adam sandler särdeles underhållande. Då föredrar jag chaplin alla dagar, eller hans lika. Filmen jag tänker på nu är Duck soup med the marx brothers. De är bara fantastiskt roliga, på ett vitsigt klyftigt och dråpligt vis. Helt utan den där ingrediensen som gör att man sitter och skäms lite i smyg hela filmen. En riktig komedi. Jag önskar jag hade sett fler filmer än jag har utav dem, de är lite svåra att få tag på ( och då menar jag billigt)...Men det kommer. Tips iaf - Duck Soup. En mycket rolig film. 4.5 av 5 toasters.

Resans första riktiga steg..

Hufvudstaden är som den varit. Högljud och trevlig. Visserligen spenderade vi dagen med en massa spring och när vi inte gjorde det väntade vi. Man kan säga att vi letade efter photoboths  och internetcafeer ett tag. Låssades att jag levde i Paris och hette Amelie där ett tag när both nummer 4 var trasigt... men sen hittade vi vad vi behövde, plus en kopp gott kaffe, och då blev livet lite lättare. Sen köade vi med våra uppsatser framför näsorna i nån timme på ttservices för att få ge dem pengar och papper. Det är för övrigt vad ni ser på bilden, två av mina tre reskamrater i överlämnandets stund. Sen hittade vi lite mat och åkte hem. Även då med uppsatserna i fokus. Opponeringen imon kommer bli sådär profesionell. Nästan alla jag pratat med säger att de började titta på grejerna nu i helgen. Ingen har haft tid. Spännande dag imon alltså.. Nu är klockan kvart i tio, dags att avsluta dan som det brodet. En liten bön och mycket te. (Eller var det tvärtom?)

hufvudstaden

Nu, strax, åker vi till stockholm för att ordna med visum. En himla massa saker man måste ha med sig. Pass och formulär och pengar och... ja, det var nog det, kanske inte var så mycket saker. Kändes nog bara så för att det är morgon. Jag är fortfarande trött efter bröllopet, trots att jag sov en massa timmar i natt. Och sen ska jag läsa en uppsats jag ska opponera på i morgon. Nu ska jag äta upp frukosten och skynda mig ned till cykeln. Behöver no lite extra till till stationen, det blåser en hel del ute...

Smakprov på brudparet...

en bild från ellagårdens insida. Man åt där uppe och dansade där nere....

dagen efter

Idag är dagen efter min brors bröllop. Det bev en mycket bra dag. Min sång i kyrkan fungerade, även om jag själv inte tyckte det var mitt bästa perfomance så tyckte folk om det och det var målet. Så det gick bra Och jag såg bra ut - en fin noa noa klänning och lockar i håret... Festen var i en otroligt vacker lokal utanför viared, det hade dukat eprfekt. Modernt men romantiskt. Mycket vitt. Maten var god, samtalen trevliga och bara typ 3 av 130 blev överförfriskade innan kvällen avr över. Talen höll hög klass - speciellt morbror (gammel farbror egentligen) Daniels speciellt. Han brukar skriva dikter till oss, men igår överträffade han sig själv. Josefs kompisars tal var också riktigt bra, liksom mors och fars. Fick också spela lite til bruden som sjöng en sång för min bror, det var fint att få va med SÅ ka man säga om hela kvällen, det var fint och fint att få va med. Sen drogs jag med till xoy - en bar inne i stan där jag dansade med folk jag kännde för massa år sen till klockan slog 2. 

Jag ahr massa reflektioner kring den dagen/kvällen, men jag är för trött. Åkt tåg hela dan och fixat saker i ett sen jag kom hem. För imorgon skall vi till stockholm, jag per och tomas, för att orda visum inför indienresan. Det blir nog en helt okej dag imorgon.  Nu ska hör drickas te...

borås

Idag är dagen före min brors stora dag. Det blir nog en bra dag för oss alla i och för sig, men speciellt för honom och hans flicka. Har vart med min andra bror, den yngre, till herrekiperings affären anestens idag. Det är en upplevelse att gå dit. Man går in, och han som jobbar där vet precis vilka vi är. Han mäter ryggen på min bror och tar fram en specialsydd skjorta som satt perfekt. Ingen i min familj är helt rätt propertionerad när det gäller storlekar, alla har för breda axlar och killarna har för långa ryggar. Sen var det slipsen. Han gick och hämtade en kavaj så vi kunde se kontraster, vek servetten för bröstfickan och ja, något av en upplevelse. Jag tänker alltid att den affären fungerar som det gjorde när man handlade kläder för fösta gången i affär ifrån hängare. en liten tidsresa av den angenäma sorten. Annars är det lite till och fixa idag. det är skor och kofta och ros till håret och allt möjligt... 

Imorgon blir en helt bloggfri dag. Har ingen aning om när jag kommer hem på kvällen...

Men jag tänker ha det fantastiskt. 

torsdagen

Idag har jag insett mig besegrad. Skrivit till min lärare, en skrämmande och väldigt smart dam, och sagt att jag inte kan göra muntan om en vecka, utan att det får vänta till efter indien. Jag har haft lite för mycket nu och börjar må dåligt av det. Muntan är det jag kan flytta på utan att en massa annat faller. Dessutom vill jag lära mig det jag ska läsa på riktigt och inte bara trycka in det för att klara muntan. Det låter pretentiöst men så är läget. Annars har jag kört i dåligt väglag och sjungt och övat inför lördag och sen vikt program. Thats it folks. Ha en bra kväll. Nu ska jag titta på antikrundan med mina föräldrar...

kontoret

Sitter i en av de väldigt bekväma kontorsstolarna på kontoret. Det vills äga mamma och pappas kontor i borås. Åkte tåg hela dan och lyssnade på skrikande barn. Helt otroligt att jag alltid lyckas hamna precis framför mammor som försöker uppforsta sina barn med lite tuff krälek. Jagkan itne annat än vädja till alla mammor och pappor som reser med sina barn - gör vad ni vill när ni är hemma, men när ni åker kollektivt, snälla, ge barnen vad de vill så de är tysta. Det är svårt att vara barnens vän när man bara får skriket och inget av det guliga.
På tal o barn stt jag alldeles nyss och tittade på bilder på storögda lilla Brandt. Otroligt sött litet liv...Ser fram emot att blir presenterad som tant rebecka nån gång inom en snar framtid...

Nu skall jag sätta mig och vika bröllops program istället. Och äta något. Fick i mig en halv vidbränd hamburgare på nisseplatsens kebabställe i gbg, men annars har jag itne fått i mig nåt annat än frukostgröten idag.. Till verket!

Tricket med havregrynsgröt gjord i mickron är att inte glömma saltet. Annars är den inte god alls. Sen måste man få tillr ätt konsekvens också, rätt antal sekunder inne i mickron, plus några minuter att vila. Vilket är vad min gröt gör nu. Taxin kommer och hämtar mig om cirka 8 minuter, alldeles lagom för att hinna äta den, fixa det sista i lägenheten och springa ned.... mmm...drottningsylt...

en vacker bal var det...

Jag har inte kommit på en hel dag då jag vart totalt lycklig, men ett ögonblick har jag dragit till mig. För ett och ett halvt år sen gick jag och några vänner på bal på slottet. Valborg firas ordentligt i Uppsala, och vi gick alltså på bal. Fin middag, vackra kläder. Alla är snygga och ler och ja, det är trevligt och fantastiskt faktiskt. (ja vi citerade askungen.) Där fanns ett ögonblick under senare delen av kvällen då det är dans, som jag blivit uppbjuden av en stilig karl i frack som var fantastiskt. Jag kände inte honom, men han dansade bra och jag med just då. Det var inte så mycket folk på dansgolvet och livestorbandet spelade och jag behövde liksom inte anstränga mig alls. Då log jag med hela ögonen och tänkte inte ens på det. Det var ett bra ögonblick. Ska berätta de andra alternativen en annan dag. 

Nu har jag läst kyrkohistoria i många timmar. Na, inte så många timmar, men ett par stycken. Har tagit mig från 700 talet till 1100 ungefär. Kan således berätta nu vem t.ex. Botvid var och var st David hängde sina handskar. Nu ska det fixas och grejas innan jag reser vid halv 8 i morgon. Bror min gifter sig på lördag så det finns endel att fixa. Får se om det blir några inlägg innan söndag, i och med att jag inte har internet där. Men det ordnar sig nog... 

Idag har jag också lyckats skaffa mig en diktafon inför Indien resan. En fin liten sak jag fått låna av Elin (idealet/mordbrännaren som vi kallas henne). Den har bott hos Claes Olsson en gång i tiden, men nu ska den alltså resa med mig. Den var lite rolig just för att den hade en liten mikrofon. Ska se om jag lyckas få igång den bara, den behöver lite omsorg och lite tid med datorn för att de skall komma överens... Men det hör till nästa vecka. 

KLAR!

PM i done! Grymt skönt. Inte för att det var svårt, men jag... jag hade verkligen ingen lust. I vanliga fall kan jag tvinga mig till att göra det ändå, men den här gången var det svårt. Det tog tid. Men nu är det äntligen klart. Det är en god känsla av att ha åstadkommit något, och bara veta att jag kan kryssa av i checklistan gör stressen lite mindre. gott.

tror jag måste fira lite. Ska fundera lite på hur medans jag lagar lite lunch... 

Den som väntar på nåt gott...

På frågan jag lyfte igår, funderar fortfarande...kanske har ett svar imon...

För er som inte vet så är daniella steel drottningen av kiosk romaner och tantsnusk. Jag har visserligen bara läst en, men att få en relativt ingående beskrivning i romantiska ordalag om när två 60 + åringar har sex är lite läskigt i alla sammanhang. Men sen att lyckas dra ut på det i 20 sidor, det kan nog bara steel. Inte det att man ska sluta ha ett liv när man blir 60 +, men att skriva det så bildligt...och få det publicerat....huuh... det är allt jag har att säga egentligen...huuh...Då är inte Rosamund Pilcher eller Maeve Binchey så farliga i jämförelse...

en värdelös dag. Jag har knappt fått gjort nånting. På riktigt den här gången. Jag har fascinerats över True Blood - en vamp-serie man kan streama om man inte har energi till något annat. Jag har funderat på varför jag är så trött. Och kommit fram till att jag haft en ansträngande höst efter en ansträngande sommar. Och att jag har mycket att göra. Det värsta är hemtentan om två veckor. Hur jag ska klara den vet jag inte än. Men jag brukar hitta på nåt. Ska gå upp i tid i morgon och sätta mig i bibblan och se om jag det finns en plan undangömd långt bak i huvet på mig. 

En annan sak idag var att jag gick emot mina principer och ställde upp i en kedjebrevgrej. Man skickar en gammal läst pocketbok till nån på en lista och några veckor senare får man antagligen ett par stycken på posten själv. Jag skickade en jag fick av klara för evigheter sen i nåt liknande, med motiveringen att man inte kan känna igen god litteratur förens man smakat riktig dålig. En Daniella steel. Ha! (Flinade rätt illa när jag skickade iväg den måste jag erkänna).  

Jobbet och träningen igår tog ut sin rätt. Har lagom mycket träningsvärk överallt känns det som och har svårt att hålla värmen. Tror det är dags för en kopp te till... Eller balja som folk säger.. 

Frågan idag har varit, när var du riktigt lycklig senast? När hade du en riktigt bra dag sist?

Jag ska fortsätta fundera innan jag svarar.. Men så länge, vad skulle du säga?

Ett litet smakprov från filmen... Se på mer film folk! bra för själen...

Idag har det inte hänt någonting. Jag har jobbat. Tränat. Ätit. skrivit en del på ett PM. Sett på en film. Okej det har hänt en del saker, men inget som liksom gjort att hjärtfrekvensen stigit. Inte för att det vart en tråkig dag. Den har varit så intetsägande att jag inte ens njutit av att den varit. Oj. det där lät deprimerande. Vad jag menar är att det varit en intetsägande dag. Och kall. Vapenhuset är ett kallt ställe att spendera många timmar på. Varm blev jag först på crossen på gymet. Mätt blev jag hemma. 

Filmen jag såg - what happens in Vegas med Diaz och Kutcher, var helt okej. Ungefär vad man blir lovad av omslaget. Ett klipp fick mig dock att reagera, det när domaren förklarar sin syn på äktenskap. Det hade jag inte väntat mig. Han talar om hur dagens ungdomar tappat respekten för äktenskapslöfterna och hela grejen. Filmen går i princip ut på att de lär sig ta löftena på allvar. (Jag avslöjar inget som inte står på baksidan...). Dessutom är både Diaz och Kutcher snygga och bra skådisar. En helt okej film alltså. tre av fem toasters. 

En anna film jag är helt lyrisk över är twilight, men det kan jag prata om en annan dag. Nu ska här ses på scrubs...

Jobbet in all it's glory... Måste vara en av de vackraste arbetsplatserna...kallt, men vackert...

lördag

Som inte blev så mycket lördag. Om lördags tår för ledig tid och slappande i stora och effektiva mått. VAr i dom kyrkan och jobbade ganska många timmar. 

Måste berätta en anekdot från det - det kommer fram en fransman i hellång päls och stor pälsmössa och pratar hysteriskt, på franska då. När jag lyckas kommunicera på bristande franska att jag hellre pratar engelska, pratar han lika snabbt på bruten engelska. Efter en lång sund blir han förståelig, och lite långsammare. Det visar sig att han kommer från en liten by o frankrike där på 1700talet en svensk dyker upp och påstår sig vara karolus Stenbock, en adelsman och stor krigare. Han blir behandlad därefter och åtnjuter gästfrihet och välstånd och gott leverne i många år på de franska adelsfolket i bygden, efter lång tid dör han och hedras med en förnäm plats i byns kyrka. Ytterligare ett tag senare kommer det fram att karln var en bedragare, han var inte alls karolus Stenbock, den riktiga karolus stenbock var nämligen aldrig i frankrike under de åren. Så, den pälsklädde mannen befann sig i norden, Danmark tror jag han sa, och fick på omvägar höra att den riktiga Stenbock eventuellt var begravd i Uppsala domkyrka. Så vi kollade alla register, men den enda stenbock vi hittade namngiven var den stenbock som dog på 1500talet och gav namn till stenbockska (mennanderska)koret.  Vi hittade alltså inte graven. Pälsmannen ville ta en bild på den och visa upp för sin borgmästare... Jag fick dock en emailadress och lovade att fortsätta efterforskningarna. 

Sen träffade jag lite folk. Blodpudding med anna på besök, och sen vidare till mysmagnus 25år kalas. Det var alldeles lagom och gott. Vi fick ta del av födelsedagsbarnets egna allster i form av film och musik. Det tar liksom aldrig slut, men det var ju trots allt en alldeles speciell kväll...

Morgondagen kommer bli ungefär likadan. Först vaktmästare, sen infobutiken och sist till gymmet innan jag landar hemma igen. Men först ska jag sova. 

låång dag

Idag har varat länge. Den började tidigt med en morgon från helvetet. Kanske inte så illa, men jag tappade tekoppen, begynnande nackspärr, lätt illamående (ett sånt som går över så fort morgonen blir förmiddag), dålig hårdag...När jag väl kommit utanför dörren lagom i tid för att slippa stressa till jobbet, har nån skurit lite i mitt framdäck på cykeln... Då bestämde jag mig för att inte bry mig om det mer, och efter det blev dan ganska bra. Tillräckligt många irritationsmoment och det blir liksom lättare att ignorera dem, eller i alla fall strunta i den negativa reaktionen som följer dem. Lättare än om det bara är nåt eller något litet. 

Jobbade fram till fyra, en lugn dag så jag fick läst halva boken av knott om hinduismen. Inte så mycket nytt egentligen, men repetitionen var behövlig. Darshan fascinerar mig. Ska bli mycket intressant att få se det jag läser nu i praktiken, i kulturen, och få iaktta själv. 

Sen tränade jag, lite för länge. Jag var sjukt trött när jag väl var klar. Sen hem och städa. Det vart inte gjort på ett tag så det tog några timmar. Sen fick jag ett ryck och plockade bort alla julsaker och sånt. Ruggit skönt nu, när det liksom ser ut som vanligt. Är det lika illa att städa bort julsakerna innan man ska, som att tex ställa fram adventsljustaken innan första advent?

Nu ska här ses på scrubs...

Nyårsafton

Det blev en väldigt lugn dag på jobbet. Inte mycket kunder. Hann göra sånt som att putsa glasmontrar och damma och städa lite i lådor och annat sånt. Dessutom var vi två stycken (jonas)som jobbade ett par utav timmarna. Sen när jag stängt och räknat kassan (plus 3 kronor!) Tog jag mig till kvarnen och handlade mat och sen hem och laga till den. Innan kvällen var slut var vi ett gäng här. Lagom många för min lilla lägenhet. Det var trevligt. Extra roligt att träffa stockholmaren, inte sett honom på länge. Strax före tolv gick vi och mötte upp livskraft mitts fackeltåg och tittade på fyrverkerier med dem. Precis när vi var på väg därifrån fyrar hyresgäst/bostads/kommun nånting utav de...av sitt fyrverkeri Det var gigantiskt och koordinerat och otroligt vackert. Det är nånting med fyrverkerier som verkligen tilltalar mig. Jag småler fortfarande nästan... Förväntan blandas med någonting estetiskt vacker, färger och mot en så klar stjärnfylld mörk himmel som ikväll...ja vackert var det.

Nu är klockan snart halv 2 och jag ska plugga hela dan imon. Sak läsa ut boken om hinduism och en del kyrkohistoria inför muntan om några veckor. Man måste ju börja i tid...

men kanske lite streaming innan jag somnar, har inte riktigt lugnat ned mig än efter dagens strapatser... Godnatt och god fortsättning