En annan sak som hände idag är demonstationen i centrum. Det var ett långt tåg fullt med röda flaggor och en engagerad karl med megafon i ledningen. Orden skallade utmed Fyrisån.
Jag är egentligen för det där med demonstrationer och slagord - det sitter i sen tonåren då det var lite sport att gå med i leden och jag passade ganska bra in med mina svarta manchesterbyxor, min gubbkeps, shal från jordanien och mönstrade väska från Bolivia... Men i det här fallet, jag vet inte... Att protestera mot krig är en sak. Men att ropa ut länge leve Palestina och bojkotta israel. Jag menar inte att jag är för Israel, de är väl egentligen starkast i konflikten för tillfället och borde kanske således ta första steget mot avväpnande och fred, men det är ju inte direkt så att Palestina - som land- är oskyldigt? Båda beter sig illa. Båda har civila - inte bara barn utan alla - som inte har eller ens vill ha med saken att göra.
Så om man ska protestera mot något- varför välja en politisk eller nationell sida? Om man nu tror att demonstationer i vår del av världen kan göra någon skillnad i en sådan här situation alls - varför inte då protestera mot kriget? Varför inte kräva att man gör något åt konflikten som gynnar alla de som kommer i kläm istället för den delen av de civila som råkar bo och höra till rätt sida och folkgrupp? Jag är lite upprörd, men ska sluta innan jag låter som att jag vill medverka i Debatt i svt eller stå på en låda i en park och ropa ut mitt budskap. Poängen är - varför kan vi inte protestera mot det vi tycker är fel på ett sätt som gynnar alla de som är svaga och i underläge och på ett sätt som är konstruktivt - som gör att det faktiskt händer något? Det skulle jag vilja göra om jag visste hur man gjorde...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar