Det är lite illa när man själv sjungit de där pretentiösa styckena, för då går jag omedvetet och nynnar med... Det är lite jobbigt att komma på sig själv med att sjunga med i hendel, mer än nån list variant av hey jude eller warric avenye (som för övrigt är en bra låt även om hon är lite märklig...).
Film
Nu på kvällen, efter lite hämtthai mat från stans bästa hak (!), såg jag tomas, ida och jojje på Blood diamond. Det är en grymt bra film. Bra på det viset att den är så stark. Barnsoldater, blod, krig, vapen, död och hemskheter i mängder ja visst. Men det är riktig politik i bakgrunden och det gör den stark. En hård berättelse i en film kan göra vad som helst till bra, men, det är något med en verklig grund som gör den bättre. Sen är den bara som film bra. Jag såg den nu för kanske femte gången, men fortfarande ökade min puls markant när det var på väg att hända någonting. Fortfarande blev ögonvrån lite fuktig när diCaprio sitter med den röda sanden och blodet där på klipphyllan och ser på utsikten... Hobbyfilosofen vaknar i mig och frågan för kvällen blir hur det känns att höra hemma ås starkt någonstans. Och hur det blir så...
Duktiga, starka skådespelare, i stora roller med svängrum och tydliga mål, i en historia som leder någonstans, men som samtidigt har en kontet som är verklig och fruktansvärd och upprörande i en miljö som är så vacker... En av min topp 5 filmer i mina lådor... Definitivt bäst i sin kategori (vilken det nu skulle vara). Som hotell Rowanda, fast bra och inte bara hemsk. Ungefär.
Nu ska jag försöka neutralisera Blood Diamond med något helt harmlöst... Imon ska jag gå till kyrkan om jag vaknar i tid... Annars blir det gymmet. Kanske både och...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar