En afton i min lilla vita lägenhet med Norbergs och Eklunds. Jag vann svälta räv partit. Jag och Magnus har ett pågående svältaräv spel sen några år tillbaka. Vi spelar inte särskilt frekvent, men på gående kan det vara ändå. I kväll var iallafall vinterns, om inte årets om gång, och jag van! Stolt över min oförtjänta men ändock seger. 

Det är spännande hur lite ansträngning som ligger i ett sådant spel. Det krävs ingen skicklighet nånstans och ändå blir det spännande och uppmärksamhetskrävande och tillslut blir det t.o.m. roligt. Jag är annars en sån som inte har någon förkärlek alls till spel. Alls verkligen. Brädspel, kortspel osv. Självklart finns det ett undantag eller två - som svampspelet - men rent generellt. Jag vet inte om det beror på att jag mina bröder och kusiner alltid fuskade när jag var liten så att jag alltid kom sist i allt, eller en sorts latent väldigt illa dålig-förlorar-känsla. Men alla de där teorierna ligger ju på resultatet. Jag funderade idag på om man kan säga att jag inte tycker om själva spelet. Spel i sig, oavsett resultat. Eller om det ligger i spelets natur att leda fram till något, till målet, och på så vis kan man inte skilja dem åt på det sättet. Nu ska jag lyssna på lite Madeleine Peyroux innan det verkligen är dags att sova - fick inte jätte mycket av den varan igår. Imorgon däremot, när jag vaknar fräsch som en nyponros om sommaren, då skall det bli packa av. Jag har fixt så att allt jag behöver finns i lägenheten. Ska bara transprotera ned det i väskan också, och det är mogondagens projekt. Godnatt