18 februari idag

Idag har jag försovit mig. Inte för att det gör nåt. Det enda som händer är att jag itne får nåt frukost te och inte lyckades hinna till andakten i tid. Tydligen var det lite synd, han som predikade idag hade en hel del hjärta i dte han sa och dte är lite ovanligt här. Pratade med en av de pensionerade prästerna som är lärare här en stund om det idag - att de som pratar oftast mest låter som att de fått en tråkig uppgift. Han har vart här ett tag, och tyckte att det avr itnressant och skulle ta dte vidare med de andra i fakulteten. Jag tror han höll med mig men kund einte rikgit säga dte högt. Sen var jag per och tomas på ytterligare ett själv-död-ko ställe och åt lunch. Det avr alltså en muslimsk sylta som serveradse ko. Fast vi åt pepparlamm som faktiskt var så starkt attd et brann lite i läpparna mto slutet - och hydrabadi kyckling som också ska va stark. Och dte var den nästan. Inget har än fåt mig att inte kunna äta upp eller njuta av kryddorna, så det är itne så starkt. Sen har vi väl vant oss lite. Men idag var dte nära att svetten började komma på gurnd av nåt annat än värmen... Men oj va de kan laga mat på såna där sätllen, det är så sjukt gott. Vi komer hamna på liknande igen... Sen gickjag runt på gatorna själv i några timmar, per och tomas skulel gå till en barberare (de blev fins med olja i håret och sidbena på tomas !! ´dagens suckers också för de fick betala en varlig slant för det också... ). Jag köpte lite tyger, nån dupatta och lite annat shafs. OCh småporatade lite med några kvinnor här och där - av vilka några informerade ig om att alla tror attjag är gift här. På grund av min tåring. I indien är dte som sagt viktigt med rent och orent och sånt. Och det mest orena på kroppen är vänstra handen, den använder man till orena saker. NAturligtvis kanman alltså itne sätta en brölloppsring där, så då sätter man den , enligt en tradition då, på foten istället. Om jag gissar rätt har den där ringen på min tå räddat mig fårn endel obehagligheter. Per trodde attd et var på grund va den som folk på campuseet här på utc inte rikgit vågr prata med mig - jag hoppas attd et itne är så. Han har nog upplevt en gång att han tittade på en kvinnas sari uppskattande, och kvinnans man inte blev jätteglad för den uppmärksamheten...jaja..

Sen mätte vi upp syster amala och gick på en mässa på ett center - de verkade handla om ekumenik, förnyelse och sånt där - de hade kurser för nunnor just nu, unga flickor som gett sina första läften. SÅ det var vi och kasnke hundra unga kvinnor somalla ka bli nunnor. Och två kvinnro från spanien. Det speciella med mässan var att liturgiken var indisk. Den utvecklades efter 2 vatikankoncieliet 68 på just det centret och skule va en slags inspiration för kristna katoliker i indien att inkorperara den lokala traditionen och symboliken i mässan. Det hade inte lyckats helt, men lite grann och ja, det var en spännande upplevelse. Det avr rökelse och blommor och altaret var så lågt att prästen satt på golvet bakom det, eller en liten pall, som man gör i indien. Det var heligt vattens om skvättes ut över alla och vi fick ta emot nattvarden. Bröd - vin får bara prästen... Tex var det vid ett tillfälle en symbol för jhela världen och allas del i nattvarden - ni vet alla folk som man säger hos oss - att prästen tog 8 blommor som symboliserade universums 8 väderstäck och lade dem runt brödet och vinet på altaret, medans det sjöngs en sång på hindi - tror det var hindi. Jag kan itne urskillja de olika språken men jag tyckte mig höra amala säga hindi. Det var symbolrikgt ch vackert, kontemplativt och mycket passande en stjärnklar natt - elle kväll och med stjärnklart menar jag sde få stjärnor som går att se genom smoggen.

Annars hard et itne hänt så mycket sista dagarna. Vi har gjort en intervju till med amala, och den var som den förra jag berättade om. Hon är en mycket vis kvinna även om hon har endel ideer jag itne håller med om. Känns som att så länge jag är på min vakt kan jag lära mig mycket av henne. Vi börjar bli vänner nu. Hennes hushålerska ville laga mat åt oss också, s på lördag ska jag och per dit igen och äta lunch med dem. Det blir trevligt. Lite spännande och seom jag komemr kunna äta maten, de äter bara vegetariskt, men bröd och ris finns nästan alltid så det ska nog gå bra...

Imrogon ska jag transkribvera. Dety går inte så bra för mig just nu med det om jag ska vara ärlig. Jag komemr inte ås långt trots att jag sitter i timmar. Men imorgon har jag hela dan så jag hoppas att det lossnar.

Vi har kommit in i en oregelnbunden rutin. Det är lite frustrerande, vi gör samma saker, men på olika tider. Vi har ingen specifik mat tid förlunch eller middag, men vi äter de båda varje dag. Likadant med allt annat. Det blri så för att vi följer alla andras scheman. Idag drog förmiddagen förbi och gjorde lunchen sen för att vi fick till ett samtal med en av de kvinnliga lärarna här - evangelin andersson. En mycket äftig indsisk kvinna som kan lite svenska - vart i stenhagen ett år. Hon reser runt hela världen ochpratar om dhaliter och gender issues och sånt. det avr ett mycket lärorikt och spännande samtal med henne idag måste jag säga. Hon redde ut endel fårgor jag haft kring hur indier tänker och ser på sig själva. Jag skulel gärna redogöra lite mer utförligt, men jag gissar att tomas vil ha tillbaka sin dator nu...

Jag tror jag behöver en god natts sömn och en liter vatten så kommer jag vakna ur den lilla dvalan jag varti idag. Hoppas ni har dte gott hemma.