5 februari

I förrgår var vi hos nunnorna och firade Syster margareths 50 gold jubileum of christian proffession. Det var en upplevelse ska jags äga. Det började med att rikshan inte hittade så vi kom 20 minuter för sent. Och när vi väl kom dit stog en nunna i dörren och visade oss till våra reserverade sittplatser i mitten gasnka långt fram. Det avr en ärkebiskop i karolskakykan somhöll i mässa, så det avr spännande i sig. (Hostian var gigantisk!) Sen blev vi visade till en aula med mskinstyrd ridå i rött silke där det avr gratulationer och gåvor lämnades från familj och alla andra som avr där nästan. Tom påven ahde skrivit en välsignelse som lämnades över av samme ärkebiskop. Tydligen var den där nunnan som firades lite viktig, hon avr dels en moder inom ordern och dels nån sorts ambasadör av birgittaordern i Indien. Det avr alltså ca 60nunnor i likadana kläder, alla lika korta, plus kanske lika många släktingar och vänner och folk från deras hostel närvarande. Inte särdeles många vita. Jag såg ingen, men per påstod att han såg några. Vi fick se lite danser - överaskande vågade danser, och lite tal och annat innan vi gick ned en våning och åt festmat tillsammans. Även denna gång shasades det bort gamla indiska damer i vackra saris för att vi skulel få sitta ned. Maten var god och avrt man än vände sig hörde man viskningar med ordet swedish i sig. Dt avr dock trevligt. Den dan var annars rätt händelselös efter det. Vi såg lite på en bibelläsningst'ävling på UTC innan vi åkte till stan för mat på en sizzling restaurang - det innebär att man får maten på en stekplattaovanpå en bräda typ, och allt sizzlar nr man får in det. Det avr helt okej men gasnka "blend" som vi säger - inte ås starkt alltså.. vntar fortfarande på den där "det här är alldeles för starkt för mig"jkänslan... Den kvällen provade vi cokså kostymerna vi beställt hos en skräddare. Det blir nog bra om han hörde vad vi sa när vi ppekade att axelvaddar upp till öronen oitne rikigt är vad vi är ute efter. Sen hände det nåt. Oj, itne ås dramatiskt, men ändå. Jag gjorde nåt, en rörelse av nåt slag, som typ låste hela min axel. Vilket i sin tur betydde att jag låg i min säng hela natten och hela nästa dag. Jag lyckades rulla ur den nångång men itn emer än så. Det avr lite kämpigt, man är alltid lite ynklgare än vanligt när man 'r sjuk i ett annat land. Världen blir lite mer otrygg. Men jag ahde min telefon och tidskillndaden gjorde att jag kunde prata med folk mitt i natten här.. Inte helt fel. I varje fall när jag vaknade i morse hade det lugnat sig och jag kunde förlja med på resan idag...
(man kan tro att enskumpig färd i mågna timnmar i en lite för varm minivan skule va dåligt för en öm vänster sida och det som nu vart ett någorlunda smärtsamt nackspärr, men icke. Det avr tydligen bra. Nån slags skakmassage som kajsa sa. det liksom ökade blodcirkulationen i musklerna som fortafrande hade lite kramp så nu gör det nästan inte ont alls.)

Idag åkte vi alltså vid 7 tideen i morse ut ur bangalore i en hyrd bil med chafför och tittade på 2 stora tempel och ett gäng andra. Det har varit avrmt och mycket folk men oj vilka bilder vi har tagit och oj va vackra vyer vi sett. Tydligen hade hinduer och andra såna där gamla religioner här i Indien för tusen år sen en förkärlek till att bugga tempel på höga kullar. Vi ahr gått i trappor och ännu fler trappor. Alla ha rlite ont i vade och lår just nu. Ska trecha lite så fort jag är klar men inlägget här... Väl uppe på dessa två häga kullar (bör nämna att vi alltid hrä befinner oss typ 1000 m ö h - så r'äkna med några hundra till. Det högsta vi var på idag var 1700möh. Och så gå i trappor med 650 steg i gassande sol och ganska hungriga magar...) Men trots alla vedermödor idag och lite känningar i kroppen efter gårdagens axelbravader och feber och grejer, var det evrklgen värt det. Man åsg långt lång. Indiens landskap är gasnak platt, och så helt plötsligt komemr det ett högt och ganska brant berg/kulle. Så uppifråne nsån ser man långt. DÄremot var det dimmigt, vilket är ett mrkligt väderfenomen i ett så varm och torrt landskap som det är såhär års.

Ett av templen vi såg tillhörde jaunismen. Det är en icke-teistisk religion - alltså inga gudar man dyrkar, men ändå är den en gren av hinduosmen eller egentglien inte men nära. Förvirrat jag vet. De har en massa mräkliga saker för sig, bland annat ahr de en massa lärare som är väldigt bra på det de gör. Vilekt är ingenting. Religionsutövandet går ut på att gra ingenting. Så uppe på den högsta av kullarna idag var ett jätte gammalt (1000år) tempel och en gigantisk staty. Den läraren som var avbildad var så bra på passiviteten attd et örjat växa slingerväxter runt honom. Jag kan tycka attd e kunde vuxit på mer passande ställen än runt ben och midja, men tydligen var det en poäng med att han var naken - total askes tex. icke våld är en av deras stora ord också. Alla rörelser är våld på någon sorts molekyler, tex stengolvet när man går på det, så passiviteten är enda säkra ickevåldet. Märkligt var det, surrealistiskt att se prästerna recitera och sjunga med folket som var där för att be, eller vad det nu avr det gjorde.

Sen såg vi ett vishnu tempel som avr fullt med statyer och folk som skulel ofrra, präster med vita kläder och streck i pannan osv. Även detta var märkligt, men intressant. Att faktist stå där och se de här männsikorna gör deras religion till något annat än en platt text i en löärobok. De lever det livet, de lever sin religion. Och jag tror att de lever helt galet och tror helt fel, tror på igenting. Så känslorna var en blandning av beundran för allt det vackra, nån sorts avsky för gudarna och en käsnla av sorg för hur fel så många människor kan ha. Samtidgt en respekt för vad de gör. Jag låter mräkligt, jag vet, men det har vart en mräklig dag.

Nu komemr snart pizxzorna vi beställde när vi kom hem fram s¨jag ska gå och strecha benen lite. Men dagens lärdom för er alla som läser kan ju va att tänka på andras trosuåpfattningar med lite mer förvirring och respekt, utan att tänka en sekund attd e har mer rätt i vad det tror på och gör än vad du tänkte innan. Tyå det ahr dagen betytt för mig. (plus att jag fick tag i några fina sovenirer i byarna vi var i, och ett gäng vackra bilder på landsbygden och i templen. Fårga mkt gärna efter en bildvisning när vi är hemma igen. Jag komemr vilja visa demför folk, mend et känns bättre om ni frågar istället för att jag v isar er dem ändå...ja ni förstår...)

Imrogon ska jag och kajsa träffa Siga Arles och han är professor i missiologi, som ahr ett eget mssiologiskt institut här i bengalore. Dessutom är det filmfestival på UTC som vi ska gå på med några elever och så vidare... Vi hörs igen!

Ps - alla ni som hälsade till pojakrna - de hälsar tilbaka.