skål

Idag har vi skålat för hertiginnans val av vår nya prins hertig av västra götaland. Visserligen i vatten, men dte avr av den kylda bottled sorten man måste säga tille xtra om att få, så förhoppningsvis var det fint nog. Vi satt på vårt hak Empire och väntade på vrå kyckling när vi fick ett informerande sms. Eller tomas fick det...
På tal om skålar så lärde vi vår indiske vän jaising - tror han heter typ så iaf - vad en skål var. Vi gick till en restaurang efter att han hjälpte pojkarna att köpa doties. En dotie är det där vita höftskynket män går om kring med här. (Jag tycker det påminenr mer om en sarong än nånting annat, men sånt får manitne säga högt för då blir plagget mindre manligt har jg fått höra... ) Jaising tyckte det avr en rolig sak att skåla, och att vi gör det avrje dag var tydligen änu lustigare, så vid den middagen skålade vi mer än ånsin. Det avr för övrigt den typ strakaste maten hitills. Misstaget man då gör, så fort det är lite starkt, är att tugga på en chili för de är ju goda. Vi var lagom röda om läpparna och lite rinniga i näsorna när vi gick därifrån...

Idag ahr varit en mycket aktiv dag. Den började med frukost - en sorts röra som mer påminner om väldigt fast mannagrynsgröt med chili, lök och lite annat märkligt i. Smakar helt okej trots attd et låter märkligt. Och ett par stycken mini-koppar med indiskt te. Sen vart det mrogonbön i kapellet. Och därefter mötte jag upp med hether som är en pensionerad prästfru - har jobbat med typ psykologi och socialnånting, ifårn england iaf och följde med henne till en fru träff. Det betydde att de fruar som har män som går i fjärde årskursen här på utc träffas i ett klassrum nån elelr nåra gånger i veckanoch pysslar lite, som ursäkt för att få prata. En somheter bjula är lite hänsmamma, som hether sa, och det är en talande bild. De bytte recept, pratade om var en prästpru ska sitta under sin mans gtj, om man ska använda piskan eller mroten i barnuppfostran, play doug recept - med eller utan olja? - ja och så vidare. Det var trevligt och jag satt där och tänkte för mig själv att såna här samtalsämnen skulel man itne ta upp i sverige på nåt liknande. Inte ppå samma sätt. Det bekräftade en el del för mig om hur kvinnor ser på sig själva här. En prästfru skall vara mycket respektabel - vilket innebär att hons ka vara hemma, fosrta barnen och ta hand om huset. Inte så mycket mer. Verkade det som. Lätt skärmmande att hröa dem resonera ibland. Tanken slog mig attd et vore itnressant om någon av de kvinnliga eleverna på skolan - det finns ett par få stycken - skulle skicka dit sin man... Samtalet hade gått annorlunda och på en helt annan nivå om det avrt män som suttit där. Nog från feministen i mig...
Sen åkte jag per och toas till ett stort hare-krishna center / tempel här ibengalore. Det avr spännande. Det avr komers av gigantisk sort. Saker att köpa överallt och i alal former, frånsouvernier till bilder och böcker och mat av alla sorter. Överallt värkligen. The great hall var däremot mycket avrckert. Oljelampor i hundratal och mycket guld och trä och annat i vackra snidade former, det luktade rökelse och sött av nåt slag och blommor och alla var fint klädda. Gudabilderna var till och emd vackra. I vanliga fall brukar de se lite skrämmande ut tycker jag, men hrä var det vackra. Trots det, alla att beundra, hade jag en mycket mörklig känsla i magen. Nej jag vart inte sjuk, men något var obehagligt. Kanske den övertygelsen som brkar störa mig när folk tilber tomma bilder, men jag tror det var något mer. Här uttnyttjasdes de på ett mycket tydligt sätt till någon annans nytta. Jag vart nästan på gräsen till arg, men jag stannade vid upprörd. Undra om dte hade hjälpt om jag stält mig upp och ropat att ni tillber fel, det är jesus ni behöver och inget annat!... skulle gärna gjort det, men jag tror attd et enda som hade hänt skulel avrt att vakterna släpat ut mig däifrån och då hade jag blivit va med in kamera jag avr tvungen att lämna in vid ingången..

Sen möt jag upp en kvinlig student och åkte och köpte en sari., Det avr roligt. Hon är indier och blev således inte lurad av rickshaw (eller auto som vi nu lärt oss attd et heter) mannen, och dessutom gick hon inte på försäljarnas försök att sälja mig dyra saker. Hon bara skrattade och sa inte en chans och så gick vi till nsäta sätlle. Befriande att gå på market med en indisk kvinna med lite pondus ska jag säga. Vi ahde lite trevliga diksussioner också. Hon är gift med en pastoroch vlll själv blir det, men får itne för att honrä kvinna. Bara det är illa. SÅ hon läser teologi iaf och ska bi nån sorts lärare tills en kyrka går med på att viga henne. PÅ utc får de itne jobba samtidigt som de pluggar, det tar för mycket koncnetration coh tid då tycker utc. Så de ska klara sig på amkens lön - de har två barn. Efter ett halvår insåg de att hon inte fixade att sköta hemmet barnen och skolan på heltid, så hennes mamma tar nu hand om hennes yngsta son - och mamman bor i enannan del av indien så hon får itne träffa sin som förens i juni. Och redan som det är nu måste de vända på varenda slant, för som kvinna kan hon iten få nåt stipendium heller. Det är när jag träffar sådana osm verkligen får kämpa för allt vad hon har och vill ha, som man får lite respekt och tacksamhet för sin egen situation. Jag skulle vilja hjälpa henne. Ska se om jag itne kan lista ut nåt... Nån so har en ide?

Efter det avr det dags att gå till oddys - det ustraliensiska paret - han är präst eller forksare och författare och lärare med indien som specialintresse senaste flrti åren- och michael och hether - det brittiska paret - det brjöd på pankakor idag. Det avr trevigt.

Efetr det var vi och åt middag - lite dosa med kycklingoch glass. en promenad och sen till förberedande aftonbön inför askonsdagen imon. Det var en bra predikant, men jag var grmt trött. kunde inte hålla koncentrationen uppe nog länge för att få ihop det hans a till mer än sensmoralen. Däremot fick jag sjunga med i en psalm och detär gott. jga saknar mina kreativa uttryckssätt här,. Har inga målarsaker, igna instrument, väggarna är för tunna för att sjunga och ja, jag saknar det helt enkelt. Jag är lite för trött för att finna ut et kreativt nytt sätt att väga upp de jag saknar. Så att sjunga med i en psalm på bönerna här ä lite räddnign för mig. Deessutom är folket här påutc bra på att sjunga. Även om det mest låter osm en manskör.

Imorgon är sista dagen i bengalore, vi åker vid tio på kvällen med tåg ner till kerala. Dte ska nästan bli skönt. Har hört att det finns en hel del turister där så förhoppnignsvis komemr jag itne väcka lika mycket uppmrksamhet. Det är nästanh löjligt ibland. JAg vet att jag tjatar om det men jag måste venitlera lite - igår stog jag i ett gathörn nere på stan och väntade i en timme på försenade vänner. Så jag roade mig med lite statistik. 21 försäljare komf ram och fårgade om jag ville köpa nåt, 12 tiggare drog och nöp mig och tittade med stora ögon, över trettio rickshaw förare frågade om jag itne ville nåstans, och här komer det väsrta - jag rosakade två trafikstocknignar. Grupper av folk som stirrar på mig och glömmer se sig för när de går ut i trafiken och det resulterade två gågner i att trafiken blev blockerad i några minuter.
Erkänn attd et är överdrivetoch lite löjligt? Man hinenr tröttna,jag lovar. Så kerala ska bli avslappnat, hppasjag, i jämförelse... Förhoppnigsvis slipper jag oanständiga förslag och "grabbningar" av främmande karlar också...
Det avr skönt att få ur sig....

Det andra med bengalore kommer jag sakna. Inte smoggen. Men det andra. FOket vi lärt känna. Maten och det andra som är mer lokalt än å annat. Och faktiskt utc till viss del. Vi ahr haft en hel del fina ögonblick här. Häromkvällen tex fick jag timas att spela lite fin musik på sijos fiol och jag och per valsade lite. Dety var ett mcyket fint ögonblick. tex.

Nu ska jag kolal mail och lämna tilbaka tomas dator.
Ursäkta att stavfelenär lit egrövre idag. Är lite trött...

och just det - tack för vykortet simon!!! Vi blev hur glada somhelst!!!!!