söndag

Idag har det avrit söndag. Vi försöker hinna med en eller ett par gtj varje söndag. Idag,som jag berättade igår, var vi alltså på en happyklappy gtj, som vi kallar dem.
En sorts pentakostal församling med en mycket karismatisk pastor som i prncip ropade och skrek hela sin predikan. om ni plockar fram fördommarna ni har om svarta gospel församlingar i usa, lägg till några hundra människor och göra alla till indier. Där var vi idag. Tror den hette full gospel assembly of god eller nåt sånt. Iaf den snabbaste växande församlingen. Och på ett sätt kan jag förstå varför, men på ett sätt väcker det en viss avsky-känsla i mig. Jag ska förklara.
Det är grymt medryckande att sitta på en sån gtj. De spelar på en känslor, en kör som sjunger med enorm inlevelse i enkla sånger, för att inte tala om bönestunderna. Predikan är så medryckande att jag sitter och distansierar mig själv från mina egna känslor för att kunna tänka klart omd et han säger.
Jag har aldrig varot mycket för känslor i kyrkan om jag ska vara ärlig. Jag ahr lite för mycket temperament kanske man ska kalla det, eller känslostormar kanske är bättre, för att jag ska kunna lita till fullo på dem hela tiden. SÅ när någon somn han pastorn idag ansåpelar på mina käsnlor för att få mig att tycka som honom blri det en konflikt i mig. Jag har inget emot att någon hänvisar till känslor, för även de är av Gud. Problemet ligger i att hänvisa och anspela bara ppå känslor för att få något dit man vill. Manipulation kan det kallas.
Men sen vill jag ju itne säga att alal de där hundratals mänskorna jag tillbad Gud bed idag är manipulerade. Det vet jag ju inte. De kanske tycker som pastorn, eller inte bryr siog om att tycka utan bara tror på Gud och känner saker när de är i kyrkan och är nöjda med det. Vad vet jag. Men för mig blir det jobbigt. Att ena stunden stå och lovsjunga och känna mig glad, och i nästa ögonblick få höra att bibeln helt och tydligt förutspår ett gigantiskt krig ör rysslands del innan den sjunde trumpeten ljuder. Visst har jag hört det förr, men ändå. Predikan var medryckande på många sätt, men nån imponerande exeget var han inte. Enligt mig iaf. HAr inte talat igenom dte här med tomas och per ordentligt än, men det kommer säkert... de brukar ha andra åsikter än mig är det gäller predikningar.. det gör det hela mer intressant tycker jag, då kan jag viudga mina vyer lite...
Efter gtj, eller de vtå vi var på efter varandra (råkade vara med på en timmes gtj på canada tror jag det var innan den på engelska började - som var strax över två timmar) gick vi en promenad. Inte så smart visade det sig. Egentlgien letae vi matställe, och hittade en sunkig muslimsk sylta som hade förvånandsvärt god mat. Det avr ett sånt där ställe där man, mendans man väntade på maten, kunde känna blodlukten från djuret vi strax skulle äta av... Sen blev det en sväng på russelmarket också innan vi kom hem via buss til tomas stora glädje. Den osmarta grejen var lång promenad i varmaste stkenade hetta och sol utan frukost - vi åkte tidigt i morse - och nästan inget vatten. Jag fick nog lite för lite igår också av den varan. Så när vi kom hem tog jag tempen och den visade strax över 40. Inte konstigt jag var på lite märkligt humör och kände mig trött och lsiten.. Det är bättre nu dock. Suttit på mitt rum under takfläkten och druckit flera liter vatten tror jag... Jag fpår feber gasnak lätt, och ganska hög feber lika ofta nästyan, så det är inget ovanligt. Men över 40 är alltid en lite större varningsklocka. Ska va noggrannare med vattnet i framtiden, och kanske inte promenera en massa mitt på dan. Vi kan spara det till efetrmiddagarna istället.

Jag har funderat igen på det där jag skrev om för länge sen - om en riktigt lycklig stund nån gång i livet. JAg tror jag kom på en idag. När vi var små brukade vi spendera sommrarna hos farmor i espevik utanför varberg. En gång nrä dte avr storm, eller det var mörkt mitt på dan av moln, regn i luften och vågorna var ganska höga. Jag avr liten så jag såg på dte osm en storm... Jag smet ut ur huset och ned till vattnet någr ahundr ameter därifrån ochut på våran brygga. Den är gjord av stenoch betong, så man går ut på flat betong. Sen kan man fortsätta några meter mot vattnet till ut på stenarna. Där hade jag en egen sten och mitt i vinden och saltstänket satt jag där och bara tittade. Det var ett fantastiskt ögonblick. Det blixtrade lite oskcå. Himlen var liksom mörktblå med grå moln, jag minns förgerna välkdigt tydligt - och vattnet var mörkt grönt med massa vitt skumm i hela viken. När vågorna blev så höga att int ebara fötterna var våta sprang jag upp igen och satte mig med de andra framför brasan. Det är lätt att hitta det minnet bland alla andra sommarminnen...

Nu ska jag se på en av de där filmerna jag köpte igår, och dricka en liter vatten till. Och äta ett knäckebröd. Att ta med mig några paket grova knäckebröd hit fårn sverige var en fantastisk ide. Grattis till mig för den.