lång dag med regn och wolverine

Idag har jag cyklat från möte till möte. Jag har druckit en massa kaffe. Pratat om föreläsningar jag fått tidigare under terminen, om min uppsats jag skriver nu, om ondskan, om dyslexi mer n en gång, fotboll, stefan nordlander, jag har intervjuat konfirmander, jag har lånat och lämnat tillbaka böcker (olika böcker), glömt almanackan, brainstormat,  spelat trummor och elgitarr, läst högt för folk ur gamla brev, ätit potatis, sprungit på folk på stan, cyklat ännu mer, handlat, tittat på min budget, pratat med cykelverkstaden, glömt bort endel saker och så har det regnat på mig. Mycket. 

man blir väldigt trött av att gör många olika saker. Jag tycker om att göra en sak i taget. Dagen har vart bra och fungerat hyfsat. till och med alla cykelturer fram och tillbaka genom stan har fungerat någorlunda. Var bara rejält sen till ett möte. 

Så när jag var rejält trött och nästan p väg hem cyklade jag förbi biografen och insåg att den nya wolverine filmen började för fem minuter sen. Jag går in och flörtar lite med biljettmannen och får smita in precis när reklamen tar slut... (det får man egentligen inte, under reklamen ja, men inte när trailerna har börjat egentligen. Då ska dörren va stängd. Iallafall får man inte köpa biljetter då. Så ja, det krävdes flört. Spännande att det funka dock...)

Filmen var behövlig för mig. Den var trotalt hjärbefriad. Itne mycket intelligens behövdes. Till och med de känslosamma scenerna osm kunde blivit riktigt snyftiga blev aldrig det för Wolverines humör var det som ledde handlingen, och ja, om jag säger att han har kort stubin...? Allting blev till våld och förstörelse ganska snabbt. Trots att det avr vad hela filmen handlade om - kampen han hade med sig själv och sin bror att itne ge efter inför den där impulsen i honom att döda. 

Vilket fascinerande nog knyter ann till vad en konfirmand jag intervjuade idag sa. Jag frågade var ondskan satt eller vad det var eller nåt sånt och hon sa att den finns i oss alla och det handlar om att endel kan trycka undan den och endel inte. Endel fixar inte att hålla den i schack ungefär och endel väljer helt enkelt att släppa fram den. Det finns ondska i alla, det handlar om krontroll och vilja om den ser ljuset eller får stanna i oss, gömd. Ganska reflekterad för en konfirmand, även om jag kanske problematiserade det lite nu.. 

Jag tror inte riktigt att det är så, Jag tror snarare att mänskan är god längst in, eller ifrån början, men har blivit trasig. Sjuk. Och att det är något vi måste kämpa emot, ja det är väl sant. För det finns i oss. Men jag tror inte det är en del av oss på samma sätt som både konfirmanden och filmen uttryckte. Jag vet att som johannelundare borde jag ha en mer negativ självbild - för visst var luther inte så positiv ? (phun intended) Men om jag går från vad jag sett av världen och folk och vad jag tror på - så kommer vi snarare från något gott och har råkat ut för hemskheten, och där är vi nu kvar att hantera det hela. Vore det inte så skulle vi aldrig kunna besegra ondskan, inte ens Gud, utan att vi skulle stryka med. 

Det är rätt trevligt att prata med konfirmander ibland. Det plockar ned en på jorden mitt bland alla universitetstudier - och då menar jag språket. Jag har formulerat det här tidigare i diverse pm och andra sammanhang med riktiga filosofiska argumentationsmetoder och gäng av deduktiva premisser för att styrka min ståndpunkt osv, men sällan i så enkla ord och i så få ord framför allt som jag gjort idag. Inte sen jag hade konfirmander i somras iallafall. Gud välsigne konfirmander.  

Nu ska jag hem till erik och se på vänner. En längre recension av wolverine kommer säkerligen dyka upp snart...