Jim Carrey har egentligen aldrig varit en favorit. Men det beror på att djurdetektiven var den första film jag såg av honom. Och sen kom teh cabl
e gye. Inte direkt hans bästa. När vi pratade igenom favoriterna måste jag ändå erkänna att hans rollprestationer i hans bra filmer - truman show och syskonen boudelaires olycksaliga liv är bättre än bra. Vilket borde leda till att jag spontant tycker om hans nya filmer, eller ser fördelaktigt på dem. Men icke - skeptisism råder innan play trycks...
Positivt överraskad. Det kan vara kvällen som var en god förutsättning att släppa å lite hämningar och skratta lite för högt åt barnsligheterna, eller att jag bara var på humör, men filmen var bra. Till och med ganska bra.
Den är lite söt, som liar liar, men utan de sliskiga inslagen. Jag gillar den kvinnliga birolls innehavaren (är det ett ord?). Och dessutom bygger hela filmen på ett koncept jag kan tycka har en poäng - om man hanterar det med måtta. Att försöka ta ite risker, att våg lite mer än man vågar, att inte låsa in sig i som comfortzone och svälja nyckeln. Det är en poäng att fundera på.
Klart se värd komedi för en mysig hemmakväll då man är på humör för Jim Carrey - den var ändå relativt karakteristisk - fyra av fem rattmuffar. och jag är inte övergenerös i det bedömandet...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar