På vägen hem från jobbet cyklar jag ibland förbi moskén.
Man kan säga vad man vill om att den finns här, men jag får goda assosiationer. Dels är den vacker, och sen gillar jag tanken på minaretens böneutrop. Tanken att kallas till bön genom att det viktigaste i tron, vem Gud är, ropas ut över världen. Det är som våra kyrkklockor, fast tydligare. Men sen säger vi ju också att såväl tron som Gud är ett mysterium. Ett myterium vi visserligen får lära känna, men aldrig kommer förstå helt, så kanske klockornas ringning passar oss bättre än en förklaring såsom kallelse..
Men ibland kan jag sakna ljudet av böneutropen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar