Han heter Godrick och är typ 3000 år gammal. Vi dett tillfälle i dagens väldigt dramatiska avsnitt säger han att "I'm older then your Jesus. I did'nt know him, but I wish I did."
Som den naturige förkunnare jag är - blev kallad så under praktiken i somras i boden - börjar jag genast fundera på hur den meningen är något vi får höra ganska ofta. Jag får höra den då och då, hur folk refererar, har honom som förebild (Jesus, inte Godrick alltså), emellanåt längtar efter honom - men inte kan erkänna att han går att lära känna även nu.
Jag vet att många av er ser det som lätt omoraliskt att se på en del av det jag ser på, eller läser endel jag läser osv. Jag har alltid älskat fantasivärldar. Inte på grund av verklighetsflykten utan för att det ger min fantasi spelrum och det utvecklar min närvaro i den verkliga världen. Sen att de världar jag gärna ger mig in i är fyllda av monster, det är mer personlig smak än nåt annat. Vampyrerna i true blood inspirerar mig till vad jag ska säga i beredelseordet nästa vecka. Jag vet att det låter paradoxalt, men även delen av mig som älskar fantasivärlden kommer att vara med och skriva beredeseordet, så varför inte låta den inspirera? Skulle den inte få det skulle det innebära att allt som inte är empiriskt verkligt är offlimits, och ja, det håller jag så verkligen inte med om. Fantasin är viktig, låssasvärldar är viktiga. Annars skulle vi vare sig kunna processa eller förstå verkligheten, och jag tycker om att få de världar jag trivs i att spela på min sida.
Jag menar, jag blir mer rädd när jag ser nyheterna än läser Meyer...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar