sömnig

Ni vetd et där ögonblicket då hjärnan saktar ned precis innan man förstår att man håller på att somna? Då ögonen inte vill vara helt öppna och hela kroppen liksom är aningens sen med at reagera när man säger till den att göra något. Som att ställa sig upp tillexempel.

I det trevliga landet lever jag, såväl som min kollega (som just nu sitter på en liten pall och nynnar i lagom otakt frö sig själv) sen vi kom hit i morse. Vi har försökt med te, promenade, pauser, kaffe, läsning (både höt och tyst) varvat med allt jobb vi ska göra då naturligtvis.

Men nej, det ufnkar inte. Det är osm att blodet flyter trögare vissa dagar, och idag orkar det inte hela vägen ut bland nervtrådarna i hjärnan.. Bara två timmar kvar...