Som efterrätt till min numera väldigt goda (om jag får säga det själv) morotssoppa blev det våfflor på Lissnils väldigt fina våffeljärn. Och vi gick igenom halva min dvd samling - ganska många med andra ord- innan vi kom överens om att sorgeperioden är över. Äntligen. I flera veckor nu har vi alla, i hela världen tar jag för givet, undvikit alls som kan påminna oss om mr Patrick. Det är alltid lite extra känsligt när ens tonårs hjältar dör, och han kämpade så länge.. (det låter som att jag är ironisk nu, det är jag inte. Om jag använder humor alls nu är det endast som försvarsmekanism för att smärtan fortfarande är någorlunda öppna sår..).
Ja, det slutade alltså med, efter ett kollektivt beslut där martin inte hade mycket att säga till om, att vi såg Dirty Dancing.
Emellanåt när skådespelare har gått bort tänker man inte så mycket på det. När det är extra tragisk tänker man usch va hemsk och lägger det på minnet. Och ibland när det också är dramatiskt mins man det mycket väl. Heaths filmer fick bo i både garderoben och frysen i några veckor innan de fick tillbaka sina platser i lådan. (och ja, jag var inspirerad av ett friends avsnitt när jag la en film i frysen. Inget jag skäms för!)
I varje fall - efter att ha virkat på idas dreads hela filmen, och skickat hem mina vänner med lunchlådor tills imon, ska jag diska och sen crasha på soffan. Trevligt att ha en soffa..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar