ett dop kalas vi var på... naturligtvis måste vi fotas med fmailjen... 
pojkarna i sina dotis och jagi min kurta och bylsisiga byxor jag glömt namnet på nu..

en av alla fruktfärsäljare... de har en tendens att stapla alla frukter...tidsödande men ganska fint...

Vår indiske vän (jag vågar inte stava till hans namn men det låter som sijay) som tog med oss till en trevlig restaurang ibengalore. Allmän trevlig och en av de vi lärde känna bäst.

Ett gigantisk träd utanför den ortodoxa kyrkan igår...
festfikat som munkarna bjöd på igår. Man ser inte så mycket av maten här men det var typ indiskt odis, nötter och pulverkaffe som verkar vara lyx här. Trevligt och gott! 
Fader joseph i sina solglasögon påminner starkt om en musiker...vem kan det vara...

Den övre bilden är de där bilderna jag berättade om, väggar fula med brev på bönesvar efter att de bett till han den dr sm var på vg att bli helgon... Den undre är den ortodoxa kyrkan vi besökte i värmen igår. 

Idag har jaghittat internet trådlöst på gården. Sitter och lyssnar på syrsorna, avlägset tjatter (lessen men det låter så) från indierna som jobab rhär, en hund som gnyr tror jag och sporadisk trafik på vägen som går förbi utanför centret. 

Idag har jag fått massage indien style. Det avr en upplevelse. Mer en helkroppsinsmörjning av olja än något annat. Det var, för att uttrycka mig idskret, så nära en robinsson massage man kan komma, utan att det egentligen var det. Jag tror jag lämnar det ämnet med att den kommentaren, att det var itne direkt obehagligt, men jag har vart med om bättre. Blir det bra?

Sen åkte vi till centret och åt lunch. Sen jobbade jag på en artikel till utcs nyhetsbrev. en av de ansvariga studenterna bad oss skriva en var. Min blev 3 sidor lång så jag gissar attd et itne finns plats för den. Men jaja, om en läser den så räcker det för mig. Den handlar om to face god in sufferings. Ungefär. Det var gårdagens problematik och den lyste igenom hela atikeln. Gsnak spännand etat skriva artklar. Det är som pm fast intressantare för man är inte så låst utan kan uttrycka sig friare. Snarare en ansträngning att bli mer jordnära och komam brot från det akademiska språket som blir utmaningen. Jag tyckte om det. 

Sen väntade vi på en muslim som skulle komma och prata om islam med oss. Han dök aldrig upp. Vi åt middag - nudlar och nån indisk kaloppsvariant och vidare satt vi kvar och pratade. Fader joseph är gammal, och det märks när man oratar en stund. hn upprepar gärna vad han sagt och så vidare. Men han är så spännande att det itne gör så mycket. Han levde och verkade på den tiden då vatikan 2 gjrode stor skillnad. När han var förbjuden att läsa protestantiska böcker och gick på samma skola som karl barth, när karl barth var där. Han har endel facsinerande historier kan jag säga. Sen hålle rag itne alltid med. Han är lite väl öppen för allt och alla på ett sätt som gör mig fundersam. Plurallistisk är väl fackordet, eller inklusivistisk kanske han skulle säga själv. Men frågan kvarstår vart kristendomen börar och slutar, enligt mig, honom och gus med för den delen. Stort och svårt. 

Nu ska jag försöka ladda upp lite fler bilder åt er... det avr ju ett tags en...

imon ska vi få liturgik och gtj på malayam och sen fika hos fader joephs familj - femton pers familj! och sen en liten dansuppvisning av några unga flickor i trakten. trevligt värre. 

27

Idag är det 27 februari, och tro det eller ej, men det regnar i indien. Alldeles nyss började det . Ganska fascinerande måste jag säga. Det är såklart kolsvart ute, totalt mörkt, så man ser inte regnet, men man känner det i luften, lukten och på ljkudet. Det slår mot nåt plåttak i närheten av mitt rum.

På tal om rum har jag ett nytt sen jag skrev sist. Vi har nu lämnat bengalore, med tåg en hel natt, vilket var förvånandsvärt bekvämt. Det kaniofs påverkats av att jag inte var för varm. Det fanns en brummande och luktande luftkonditionering i vår vagn, vilket vi betalat för, som gjorde att jag inte var överhettad. Så jag sov faktisk ganska gott. Några timmar sådär…

Å, innan jag berättar vidare måste jag säga att shoba – en indisk student, hjällpte mig att prova en sari på tisdan innan vi åkte från bengalore. Det avr roligt. Jag fick tillräkligt många komplimanger för att tycka att det avr mer roligt än pinsamt iaf. Så nu funderar vi på om inte en hemafton på j-lund skulle må bra av ett indien tema. Då skulel vi slipopa den vedervärdigt allergiframkallande pepparsåsen nästan alla har tröttnat på, och dessutom skulle jag och pojkarna få användning av våra fina kläder. Min sari och deras dotis. (per har för övrigt varit lite innovativ på det området, i och med att han lämnade sin doti i bengalore… tomas mummlade nåt om ett lakan…hm…)

Iaf, vi kom fram till kotayam i kerala och klev av det svala tåget in i en sval bil. Fader Joseph tar hand om oss. Han är 77 tror jag år gammal och hör rätt kasst och ser lite halv bra men vet sjukt mycket. Han har ett par masters kurser och doktors nån ting och till och med en heders teologie doktorsgrad på usala universitet för er som blir imponerade av sådant. Den enda nulevande indiern som har en sån. Han är gasnka trevlig också. Han tar god hand om vår aönskemål. Kanske lite mer plugg än vad jag önskat. Jag hade hoppats på lite lkugnare tempo här, med tanek på att vi är mitt ute i ingentstans, men icke. Fader Joseph har program hela dagarna. Redan första dan avr vi och tittade på några tempel och en gigantisk moske. Vi kom viserligen itne in i dem, de var sätngda, byuggnation eller böner på gång i dem alla, men vi åkte runt och såg utsidor och han förklarade en hel del.
Idag ahr vi varit på ett ortodoxt centrum av nåt slag, en stor stor kyrka och fick dricka te med prästerna där. Det avr trevligt. De förklarade lite om vad ortodoxa kyurkan där stod nåstans i all den samfundsröran som finns här. Det är mar toma och ortodoxa och katoliker av alla de slag. T.ex. finns det en syrisk ortodox kyrka och en ortodox syrisk och den ena står under antiocia och den andra under påven i rom. Lagom förvirrande. Men kyrkan var vacker, folket var vackra med sina små paraplyer med tofsar och fina kkläder och trots värmen tändes det ljus framför korset. Liturgiken, speciellt sången, är väldigt vacker den med. Plus att det fanns nog det sötrsta trädet jag sett i mitt liv på gårdsplanen. Tufft.
Sen var vi vidare till ett annat center. Eller ett slags kloser där grundaren är på väg att bli till helgon. Det är ngåra stadier man måste gå igenom först, och han är på god väg kan man säga. Det var museum och en skola och en hel massa annat där vi tittade på vilekt var mycket intressant. Det tuffaste var nsätan i på ett sätlle hade det hängt uppp hur mågna tavlor som hest, hundratals, med brev ochkort fårn folks om berättade omhur böner till eller kanske via dne här mannen hade hjälpt eller helat dem. Våran fader joseph hade varit lärare för rekotorn där en gång så vi fick en hel del uppmärksamhet som kom dit med honom. Bland annat fick vi ett helt bord fullt med mräkligt indiskt snacks och kaffe. De är grymma på chilinötter i det här landet.
Sen var vi ”hem” til lunch – runt tre tiden – och sen avr det ut igen. Den här gången till st alphonsas grav. Hon rä det enda helgonet fårn indien som är kanoniserad utav påven irom. Alltså etts tort pilgrimsmål för katoliker i indien. Och det avr stort och gasnka mycket folk. Vi tittade på hennes lilla vita gravsten med blommor på, vi såg rummet hon låg och var sjuk och dog i och kyrkan hon och hennes föräldrar gick till. Sen har vi haft ett par intressanta filosoferingar om lidande och hanteringen och hur det förbättarar eller inte en människa. Pushar alla lidanden alltid en människa, vem hon än må vara, till att bli bättre? Att lära av sina erfarenheter? Leder alla lidanden til ngåot bättre? Fader Joseph har antytt något i den stilen lite idag, och det stämmer ju och man ser på helgonens historier som sanna och som förebilder. Jag menar, många av dem sökte lidandet för att det gjorde dem starkare eller mer gudsfruktiga eller för att deras eget lidande gjorde mindreont i guds och deras ögon än allternativet. Men jag håller itne med. Jag tror att en del lidanden bara är lidanden och att man itne alltid kan bli helt hel igen. Bli fri fån lidandet kan man, men endel förändrignar som lidanden gör i människr är oåterkalleliga, och itne till det bättre. Nog omdjupa filosoferingar.

I morgon ska vi få indisk massage. Jag vet itne riktigt vad jag väntar mig, mend et ska bli spännadne att se om de kan läsa en knut elelr två i nacken på mig. Sen ska vi läsa lite artiklar fader joseph skrivit, och skriva lite till utc nyhetsbrev – en artikel var. Och sen klockan fem komemr det hit en muslimsk man och skall berätta för oss vad islam är för något. En imam tro jag det avr till och med. Det ska bli intressant.

Jag bir för övrigt i ett litet rum, som en cell på ett klosetr nästan. Härfinns en takfläkt som vispar runt den stekande värmen och en säng med plastlakan. EN märklig sak att han lakan av plast när det är så varmt. Men det kasnke är för att de ärlättare atttvätta. Vad vet jag… Vi får god mat. Kajsa hade mailat om mina allergier lite grann, så jag ahr typ kunnat äta allt hitintills. Det end aosm itne helt funakt var tårtan fader joseph betsällt till min födelsedag. Men det avr så fint gjort att det itne gjorde nåt att den kliade. Jag fick också en fin bucket blommor som jag ahr brevid mig på rummet nu… Plus att de sjöng för mig. SÅ jag fick fira lite på min riktiga 25 års dag också… tack til er som hörde av er! Det avr uppskattat!

Nu hör jag genom väggen att tomas pratat klart i telefonen så jagska försöka skicka iväg det här…

skål

Idag har vi skålat för hertiginnans val av vår nya prins hertig av västra götaland. Visserligen i vatten, men dte avr av den kylda bottled sorten man måste säga tille xtra om att få, så förhoppningsvis var det fint nog. Vi satt på vårt hak Empire och väntade på vrå kyckling när vi fick ett informerande sms. Eller tomas fick det...
På tal om skålar så lärde vi vår indiske vän jaising - tror han heter typ så iaf - vad en skål var. Vi gick till en restaurang efter att han hjälpte pojkarna att köpa doties. En dotie är det där vita höftskynket män går om kring med här. (Jag tycker det påminenr mer om en sarong än nånting annat, men sånt får manitne säga högt för då blir plagget mindre manligt har jg fått höra... ) Jaising tyckte det avr en rolig sak att skåla, och att vi gör det avrje dag var tydligen änu lustigare, så vid den middagen skålade vi mer än ånsin. Det avr för övrigt den typ strakaste maten hitills. Misstaget man då gör, så fort det är lite starkt, är att tugga på en chili för de är ju goda. Vi var lagom röda om läpparna och lite rinniga i näsorna när vi gick därifrån...

Idag ahr varit en mycket aktiv dag. Den började med frukost - en sorts röra som mer påminner om väldigt fast mannagrynsgröt med chili, lök och lite annat märkligt i. Smakar helt okej trots attd et låter märkligt. Och ett par stycken mini-koppar med indiskt te. Sen vart det mrogonbön i kapellet. Och därefter mötte jag upp med hether som är en pensionerad prästfru - har jobbat med typ psykologi och socialnånting, ifårn england iaf och följde med henne till en fru träff. Det betydde att de fruar som har män som går i fjärde årskursen här på utc träffas i ett klassrum nån elelr nåra gånger i veckanoch pysslar lite, som ursäkt för att få prata. En somheter bjula är lite hänsmamma, som hether sa, och det är en talande bild. De bytte recept, pratade om var en prästpru ska sitta under sin mans gtj, om man ska använda piskan eller mroten i barnuppfostran, play doug recept - med eller utan olja? - ja och så vidare. Det var trevligt och jag satt där och tänkte för mig själv att såna här samtalsämnen skulel man itne ta upp i sverige på nåt liknande. Inte ppå samma sätt. Det bekräftade en el del för mig om hur kvinnor ser på sig själva här. En prästfru skall vara mycket respektabel - vilket innebär att hons ka vara hemma, fosrta barnen och ta hand om huset. Inte så mycket mer. Verkade det som. Lätt skärmmande att hröa dem resonera ibland. Tanken slog mig attd et vore itnressant om någon av de kvinnliga eleverna på skolan - det finns ett par få stycken - skulle skicka dit sin man... Samtalet hade gått annorlunda och på en helt annan nivå om det avrt män som suttit där. Nog från feministen i mig...
Sen åkte jag per och toas till ett stort hare-krishna center / tempel här ibengalore. Det avr spännande. Det avr komers av gigantisk sort. Saker att köpa överallt och i alal former, frånsouvernier till bilder och böcker och mat av alla sorter. Överallt värkligen. The great hall var däremot mycket avrckert. Oljelampor i hundratal och mycket guld och trä och annat i vackra snidade former, det luktade rökelse och sött av nåt slag och blommor och alla var fint klädda. Gudabilderna var till och emd vackra. I vanliga fall brukar de se lite skrämmande ut tycker jag, men hrä var det vackra. Trots det, alla att beundra, hade jag en mycket mörklig känsla i magen. Nej jag vart inte sjuk, men något var obehagligt. Kanske den övertygelsen som brkar störa mig när folk tilber tomma bilder, men jag tror det var något mer. Här uttnyttjasdes de på ett mycket tydligt sätt till någon annans nytta. Jag vart nästan på gräsen till arg, men jag stannade vid upprörd. Undra om dte hade hjälpt om jag stält mig upp och ropat att ni tillber fel, det är jesus ni behöver och inget annat!... skulle gärna gjort det, men jag tror attd et enda som hade hänt skulel avrt att vakterna släpat ut mig däifrån och då hade jag blivit va med in kamera jag avr tvungen att lämna in vid ingången..

Sen möt jag upp en kvinlig student och åkte och köpte en sari., Det avr roligt. Hon är indier och blev således inte lurad av rickshaw (eller auto som vi nu lärt oss attd et heter) mannen, och dessutom gick hon inte på försäljarnas försök att sälja mig dyra saker. Hon bara skrattade och sa inte en chans och så gick vi till nsäta sätlle. Befriande att gå på market med en indisk kvinna med lite pondus ska jag säga. Vi ahde lite trevliga diksussioner också. Hon är gift med en pastoroch vlll själv blir det, men får itne för att honrä kvinna. Bara det är illa. SÅ hon läser teologi iaf och ska bi nån sorts lärare tills en kyrka går med på att viga henne. PÅ utc får de itne jobba samtidigt som de pluggar, det tar för mycket koncnetration coh tid då tycker utc. Så de ska klara sig på amkens lön - de har två barn. Efter ett halvår insåg de att hon inte fixade att sköta hemmet barnen och skolan på heltid, så hennes mamma tar nu hand om hennes yngsta son - och mamman bor i enannan del av indien så hon får itne träffa sin som förens i juni. Och redan som det är nu måste de vända på varenda slant, för som kvinna kan hon iten få nåt stipendium heller. Det är när jag träffar sådana osm verkligen får kämpa för allt vad hon har och vill ha, som man får lite respekt och tacksamhet för sin egen situation. Jag skulle vilja hjälpa henne. Ska se om jag itne kan lista ut nåt... Nån so har en ide?

Efter det avr det dags att gå till oddys - det ustraliensiska paret - han är präst eller forksare och författare och lärare med indien som specialintresse senaste flrti åren- och michael och hether - det brittiska paret - det brjöd på pankakor idag. Det avr trevigt.

Efetr det var vi och åt middag - lite dosa med kycklingoch glass. en promenad och sen till förberedande aftonbön inför askonsdagen imon. Det var en bra predikant, men jag var grmt trött. kunde inte hålla koncentrationen uppe nog länge för att få ihop det hans a till mer än sensmoralen. Däremot fick jag sjunga med i en psalm och detär gott. jga saknar mina kreativa uttryckssätt här,. Har inga målarsaker, igna instrument, väggarna är för tunna för att sjunga och ja, jag saknar det helt enkelt. Jag är lite för trött för att finna ut et kreativt nytt sätt att väga upp de jag saknar. Så att sjunga med i en psalm på bönerna här ä lite räddnign för mig. Deessutom är folket här påutc bra på att sjunga. Även om det mest låter osm en manskör.

Imorgon är sista dagen i bengalore, vi åker vid tio på kvällen med tåg ner till kerala. Dte ska nästan bli skönt. Har hört att det finns en hel del turister där så förhoppnignsvis komemr jag itne väcka lika mycket uppmrksamhet. Det är nästanh löjligt ibland. JAg vet att jag tjatar om det men jag måste venitlera lite - igår stog jag i ett gathörn nere på stan och väntade i en timme på försenade vänner. Så jag roade mig med lite statistik. 21 försäljare komf ram och fårgade om jag ville köpa nåt, 12 tiggare drog och nöp mig och tittade med stora ögon, över trettio rickshaw förare frågade om jag itne ville nåstans, och här komer det väsrta - jag rosakade två trafikstocknignar. Grupper av folk som stirrar på mig och glömmer se sig för när de går ut i trafiken och det resulterade två gågner i att trafiken blev blockerad i några minuter.
Erkänn attd et är överdrivetoch lite löjligt? Man hinenr tröttna,jag lovar. Så kerala ska bli avslappnat, hppasjag, i jämförelse... Förhoppnigsvis slipper jag oanständiga förslag och "grabbningar" av främmande karlar också...
Det avr skönt att få ur sig....

Det andra med bengalore kommer jag sakna. Inte smoggen. Men det andra. FOket vi lärt känna. Maten och det andra som är mer lokalt än å annat. Och faktiskt utc till viss del. Vi ahr haft en hel del fina ögonblick här. Häromkvällen tex fick jag timas att spela lite fin musik på sijos fiol och jag och per valsade lite. Dety var ett mcyket fint ögonblick. tex.

Nu ska jag kolal mail och lämna tilbaka tomas dator.
Ursäkta att stavfelenär lit egrövre idag. Är lite trött...

och just det - tack för vykortet simon!!! Vi blev hur glada somhelst!!!!!

21

Idag är det lördag. En gasnka lång dag. Som de sista dagarna varit. Jag och per åt lunch hos syster amala idag, hennes hushållerska lalita ville laga åt oss. Det avr trevligt. Vi pratade religionsdialog och lite böcker och sverige vs indien. Det finns en fridfull atmosfär hos amala som jag beundrar. Det lugn jag känner i hennes närhet, trots att hon har svårt att sotta still - om hon inte mediterar. Idag mediterade vi till en bild - alltså koncentreara sig på en ikon bild av jesus och fundera på orden teresa av avila sa (tror dte avr hon iaf) att jesus ser på oss med kärlek och ödmjukhet. Det tål att fundera på. Innebörden i att jesus gjorde sig till vår tjänare, tvättar våra fötter. Han ser på oss med kärlek och ödmjukhet.

Sen har vi hämtat våra skräddarsydda kavajer och annat idag. De blev helt okej. För de pengar vi la ut blev dte mer än okej. De kunde itne så kvinnokläder, men det som de itne lykcades med kan jag nog fixa till själv. Eller så tigger jag lite hos nån av mian sykunniga vänninor senare i vår... dte blir bra. Tomas lyckades nog bäst - en grå kostym som passar helt rätt.

Sen har vi vart ensväng till russelmarket igeno ch köp te och kryddor., Det var spännand etat köpa te här. Man gör itne som vanligt liksom. Man blandar itne i en massa saker i tet här utan man blandar olika tesorter. Bland annat köpte jag pytte pytte lite utav den fina fina vita tesorten. Den där osm bara kan odlas på typ 3 berg ivärlden och plockas under morgontimmarna för hand precis när de nya skotten komer upp... osv... jag är rätt glad över det inköpet kan jag säga. Det sägs att man kan smaka soluppgången i det.. BLir en fin sak att se framemot tills nrä vi komemr hem.

Igår var en trvelig stund också. Vi- jag och per- hamnade på temptations med en tysk studen. Eller osm vi säger - den vita killen på utc. Han är den enda vita eleven föruto9m vi då. Det avr trevligt. Det är lättare att prata med västerlänningar för de stirrar inte så mkt på mig.

Vad kan jag berätta mer?... Jag ochper är klara med vår aintervjuer nu. Vi har ett par ordetliga bra intervjuer som vi kommer ha till grund för minst en uppsats. Och dessutom amala på det som också går att använda en hel del. Det känns som att vi har det vi behöver. Det sista besöker i birgetinnerklostret var trevligt för övrigt. Syster mercy som vi intervjuade var lite splittrad först och sen hördes det gråt från ett annat rum. SOm suoperior hon är ursäktade hons ig och försvanne ns tund. Sen kom hon tilbaka, och vad det nu var som hände så gjorde det henne på gott humör. Hon dsa att det hade löst sig elelr nåt och sen var det jätte trevlit att prata. Hon svarade på vad vi ville veta, visade oss runt, drack kaffe med oss (eller tittade på men ändå... för övrigt ett fruktansvärt kaffe...)

nu vill tomas ha sin dator. Ha det gott. Snart r vi i kerala

18 februari idag

Idag har jag försovit mig. Inte för att det gör nåt. Det enda som händer är att jag itne får nåt frukost te och inte lyckades hinna till andakten i tid. Tydligen var det lite synd, han som predikade idag hade en hel del hjärta i dte han sa och dte är lite ovanligt här. Pratade med en av de pensionerade prästerna som är lärare här en stund om det idag - att de som pratar oftast mest låter som att de fått en tråkig uppgift. Han har vart här ett tag, och tyckte att det avr itnressant och skulle ta dte vidare med de andra i fakulteten. Jag tror han höll med mig men kund einte rikgit säga dte högt. Sen var jag per och tomas på ytterligare ett själv-död-ko ställe och åt lunch. Det avr alltså en muslimsk sylta som serveradse ko. Fast vi åt pepparlamm som faktiskt var så starkt attd et brann lite i läpparna mto slutet - och hydrabadi kyckling som också ska va stark. Och dte var den nästan. Inget har än fåt mig att inte kunna äta upp eller njuta av kryddorna, så det är itne så starkt. Sen har vi väl vant oss lite. Men idag var dte nära att svetten började komma på gurnd av nåt annat än värmen... Men oj va de kan laga mat på såna där sätllen, det är så sjukt gott. Vi komer hamna på liknande igen... Sen gickjag runt på gatorna själv i några timmar, per och tomas skulel gå till en barberare (de blev fins med olja i håret och sidbena på tomas !! ´dagens suckers också för de fick betala en varlig slant för det också... ). Jag köpte lite tyger, nån dupatta och lite annat shafs. OCh småporatade lite med några kvinnor här och där - av vilka några informerade ig om att alla tror attjag är gift här. På grund av min tåring. I indien är dte som sagt viktigt med rent och orent och sånt. Och det mest orena på kroppen är vänstra handen, den använder man till orena saker. NAturligtvis kanman alltså itne sätta en brölloppsring där, så då sätter man den , enligt en tradition då, på foten istället. Om jag gissar rätt har den där ringen på min tå räddat mig fårn endel obehagligheter. Per trodde attd et var på grund va den som folk på campuseet här på utc inte rikgit vågr prata med mig - jag hoppas attd et itne är så. Han har nog upplevt en gång att han tittade på en kvinnas sari uppskattande, och kvinnans man inte blev jätteglad för den uppmärksamheten...jaja..

Sen mätte vi upp syster amala och gick på en mässa på ett center - de verkade handla om ekumenik, förnyelse och sånt där - de hade kurser för nunnor just nu, unga flickor som gett sina första läften. SÅ det var vi och kasnke hundra unga kvinnor somalla ka bli nunnor. Och två kvinnro från spanien. Det speciella med mässan var att liturgiken var indisk. Den utvecklades efter 2 vatikankoncieliet 68 på just det centret och skule va en slags inspiration för kristna katoliker i indien att inkorperara den lokala traditionen och symboliken i mässan. Det hade inte lyckats helt, men lite grann och ja, det var en spännande upplevelse. Det avr rökelse och blommor och altaret var så lågt att prästen satt på golvet bakom det, eller en liten pall, som man gör i indien. Det var heligt vattens om skvättes ut över alla och vi fick ta emot nattvarden. Bröd - vin får bara prästen... Tex var det vid ett tillfälle en symbol för jhela världen och allas del i nattvarden - ni vet alla folk som man säger hos oss - att prästen tog 8 blommor som symboliserade universums 8 väderstäck och lade dem runt brödet och vinet på altaret, medans det sjöngs en sång på hindi - tror det var hindi. Jag kan itne urskillja de olika språken men jag tyckte mig höra amala säga hindi. Det var symbolrikgt ch vackert, kontemplativt och mycket passande en stjärnklar natt - elle kväll och med stjärnklart menar jag sde få stjärnor som går att se genom smoggen.

Annars hard et itne hänt så mycket sista dagarna. Vi har gjort en intervju till med amala, och den var som den förra jag berättade om. Hon är en mycket vis kvinna även om hon har endel ideer jag itne håller med om. Känns som att så länge jag är på min vakt kan jag lära mig mycket av henne. Vi börjar bli vänner nu. Hennes hushålerska ville laga mat åt oss också, s på lördag ska jag och per dit igen och äta lunch med dem. Det blir trevligt. Lite spännande och seom jag komemr kunna äta maten, de äter bara vegetariskt, men bröd och ris finns nästan alltid så det ska nog gå bra...

Imrogon ska jag transkribvera. Dety går inte så bra för mig just nu med det om jag ska vara ärlig. Jag komemr inte ås långt trots att jag sitter i timmar. Men imorgon har jag hela dan så jag hoppas att det lossnar.

Vi har kommit in i en oregelnbunden rutin. Det är lite frustrerande, vi gör samma saker, men på olika tider. Vi har ingen specifik mat tid förlunch eller middag, men vi äter de båda varje dag. Likadant med allt annat. Det blri så för att vi följer alla andras scheman. Idag drog förmiddagen förbi och gjorde lunchen sen för att vi fick till ett samtal med en av de kvinnliga lärarna här - evangelin andersson. En mycket äftig indsisk kvinna som kan lite svenska - vart i stenhagen ett år. Hon reser runt hela världen ochpratar om dhaliter och gender issues och sånt. det avr ett mycket lärorikt och spännande samtal med henne idag måste jag säga. Hon redde ut endel fårgor jag haft kring hur indier tänker och ser på sig själva. Jag skulel gärna redogöra lite mer utförligt, men jag gissar att tomas vil ha tillbaka sin dator nu...

Jag tror jag behöver en god natts sömn och en liter vatten så kommer jag vakna ur den lilla dvalan jag varti idag. Hoppas ni har dte gott hemma.

söndag

Idag har det avrit söndag. Vi försöker hinna med en eller ett par gtj varje söndag. Idag,som jag berättade igår, var vi alltså på en happyklappy gtj, som vi kallar dem.
En sorts pentakostal församling med en mycket karismatisk pastor som i prncip ropade och skrek hela sin predikan. om ni plockar fram fördommarna ni har om svarta gospel församlingar i usa, lägg till några hundra människor och göra alla till indier. Där var vi idag. Tror den hette full gospel assembly of god eller nåt sånt. Iaf den snabbaste växande församlingen. Och på ett sätt kan jag förstå varför, men på ett sätt väcker det en viss avsky-känsla i mig. Jag ska förklara.
Det är grymt medryckande att sitta på en sån gtj. De spelar på en känslor, en kör som sjunger med enorm inlevelse i enkla sånger, för att inte tala om bönestunderna. Predikan är så medryckande att jag sitter och distansierar mig själv från mina egna känslor för att kunna tänka klart omd et han säger.
Jag har aldrig varot mycket för känslor i kyrkan om jag ska vara ärlig. Jag ahr lite för mycket temperament kanske man ska kalla det, eller känslostormar kanske är bättre, för att jag ska kunna lita till fullo på dem hela tiden. SÅ när någon somn han pastorn idag ansåpelar på mina käsnlor för att få mig att tycka som honom blri det en konflikt i mig. Jag har inget emot att någon hänvisar till känslor, för även de är av Gud. Problemet ligger i att hänvisa och anspela bara ppå känslor för att få något dit man vill. Manipulation kan det kallas.
Men sen vill jag ju itne säga att alal de där hundratals mänskorna jag tillbad Gud bed idag är manipulerade. Det vet jag ju inte. De kanske tycker som pastorn, eller inte bryr siog om att tycka utan bara tror på Gud och känner saker när de är i kyrkan och är nöjda med det. Vad vet jag. Men för mig blir det jobbigt. Att ena stunden stå och lovsjunga och känna mig glad, och i nästa ögonblick få höra att bibeln helt och tydligt förutspår ett gigantiskt krig ör rysslands del innan den sjunde trumpeten ljuder. Visst har jag hört det förr, men ändå. Predikan var medryckande på många sätt, men nån imponerande exeget var han inte. Enligt mig iaf. HAr inte talat igenom dte här med tomas och per ordentligt än, men det kommer säkert... de brukar ha andra åsikter än mig är det gäller predikningar.. det gör det hela mer intressant tycker jag, då kan jag viudga mina vyer lite...
Efter gtj, eller de vtå vi var på efter varandra (råkade vara med på en timmes gtj på canada tror jag det var innan den på engelska började - som var strax över två timmar) gick vi en promenad. Inte så smart visade det sig. Egentlgien letae vi matställe, och hittade en sunkig muslimsk sylta som hade förvånandsvärt god mat. Det avr ett sånt där ställe där man, mendans man väntade på maten, kunde känna blodlukten från djuret vi strax skulle äta av... Sen blev det en sväng på russelmarket också innan vi kom hem via buss til tomas stora glädje. Den osmarta grejen var lång promenad i varmaste stkenade hetta och sol utan frukost - vi åkte tidigt i morse - och nästan inget vatten. Jag fick nog lite för lite igår också av den varan. Så när vi kom hem tog jag tempen och den visade strax över 40. Inte konstigt jag var på lite märkligt humör och kände mig trött och lsiten.. Det är bättre nu dock. Suttit på mitt rum under takfläkten och druckit flera liter vatten tror jag... Jag fpår feber gasnak lätt, och ganska hög feber lika ofta nästyan, så det är inget ovanligt. Men över 40 är alltid en lite större varningsklocka. Ska va noggrannare med vattnet i framtiden, och kanske inte promenera en massa mitt på dan. Vi kan spara det till efetrmiddagarna istället.

Jag har funderat igen på det där jag skrev om för länge sen - om en riktigt lycklig stund nån gång i livet. JAg tror jag kom på en idag. När vi var små brukade vi spendera sommrarna hos farmor i espevik utanför varberg. En gång nrä dte avr storm, eller det var mörkt mitt på dan av moln, regn i luften och vågorna var ganska höga. Jag avr liten så jag såg på dte osm en storm... Jag smet ut ur huset och ned till vattnet någr ahundr ameter därifrån ochut på våran brygga. Den är gjord av stenoch betong, så man går ut på flat betong. Sen kan man fortsätta några meter mot vattnet till ut på stenarna. Där hade jag en egen sten och mitt i vinden och saltstänket satt jag där och bara tittade. Det var ett fantastiskt ögonblick. Det blixtrade lite oskcå. Himlen var liksom mörktblå med grå moln, jag minns förgerna välkdigt tydligt - och vattnet var mörkt grönt med massa vitt skumm i hela viken. När vågorna blev så höga att int ebara fötterna var våta sprang jag upp igen och satte mig med de andra framför brasan. Det är lätt att hitta det minnet bland alla andra sommarminnen...

Nu ska jag se på en av de där filmerna jag köpte igår, och dricka en liter vatten till. Och äta ett knäckebröd. Att ta med mig några paket grova knäckebröd hit fårn sverige var en fantastisk ide. Grattis till mig för den.

Mysore och en lördag i Bangalore

Mysore, den lilla byn eller stan vi var i häromdagen - torsdags - var trevlig. Den känndes ungefär som bangalore om jag ska va ärlig. Husen ser lilkadana ut, folet ser lika dana ut och de sålde ungefär samma saker... Vi åkte alltså sjukt tidigt på morgonen med tåg i tre fyra timmar. Dte avr något av en upplevelse. Det fanns inga getter och höns däremot så fanns det massa försäljare som ropade coffe coffe coffe vid vartenda stop tåget gjorde. Och det var et par stycken stop. Det fanns också några sorts riskakor som va rstekta med en massa lök i, de smakade ungefär som den där stekta rotade löken man kan köpa i plastburk på ica, fast det avr i kakform. Helt okej. Så kom vi fram och hittade en rikshaw som körde oss genom stan till palatset. Ett av maharajans palats finns närmligen där och jag tror dte avr tomas som hittade det i lonleyplanet boken. Dte avr ett magnifikt palats. Stora hallar med guld pelare och ens pännand eblandning av arkitektur. Indiskt inhemskt, gotiska inslag och lite annat. Mycket var importerat. Tex målade glasfönster från ...ja...belgien eller nåt sånt. Kakel från paris och möbler från venedig osv. Vi gick en liten guidad tur med en indier och fick veta en hel del om sätllet. Vackert soms agt. Men eftersom dte är i indien är det naturligtvis dammigt negånget, slitet och ganska smutsigt överallt. Synd tycker jag. Stället hade vart tusen gånger foinare och man bara kunnat rusta upp det lite... Vi fick dock inte se maharajans nuera privata del av palatset, där kanske dte är liote finare...vem vet... vi skymtade dock hans elefanter...
Sen tog vi oss in mto stan och marknaden-. Det var en typisk indisk marknad med kryddor, tyger, frukt, blommor, färgpulver oisv. Det roliga var att vi råkade börja prtata emedd en kille som sålde rökelse och jag råkade fårga om hanitne kunde visa oss hur man gjorde. Så vi fick följa med upp bakom hans disk och så visade han oss hur man gjorde. Man blandar ett pulvver av tex sandelträ elelr lavendel eller vad man nu vill ha, med pulveriserat gummiträ och lite vatten. Det blir till en lera som man sen rullar tullt runt en bambupinne och så vips har man en rökelsepinne. ´Vi satt där i över en timme och pratade, han hade kunder fårn hela världen och fått typ alla att skriva i böcker han hade där bakom disken - små hälsningar, vad de köpt och så vidare. Två hela böcker från sverige med kunder osm rekomenderade honom. Vi gjorde det samma. Det blev lite souvenirer och jag fick några extra rökelsepinnar av lavendel...
Vi hade trott att vis kulel hitta massa trägrejer ochså på marknaden. Det gjorde vi inte. Det fanns likadana butiker med lite lägre priser visserligen, somi bengalire. Tomas hittade en lite sak iaf, så dte blev nog bra även om det itne var vad han väntat sig...
TÅget hem var trångt och tog över fyra timmar. Pojkarna satt mitt emot och läste böcker, jag satt och tittade ut hela vägen genom fönstert och njöt av farten och brisen och solnedgången och hade god musik i öronen. Gavid McGraw, Doris, fransyuskan jag itne kan stava till och framåt slutet sofie zellmani. Det var en bra dagoch en trevlig stund.

Folk här är vaäldigt trevliga över huvud taget. De är hjälpsamma och pratar gärna. Ofta komemr nån fram och vill bara hälsa och fårga vart man komemr ifårn, vi svarar oftast mnorra europa för ofta ser folk lite fårganmde ut vid sweden... Sen säger de "and your good name madam?" Jag ahr lite svå¨rt för madam måste jag erkänna. Det känns som att jag stämplas som medelålders... Men jaja, det är väl ett tecken på respekt elelr nåt så det är väl okej andtar jag...

Igår var jag hos min sömmerska. Det var en mycket god stund. En kopp riktigt (alltså utan mängder avsocker och kryddor) te i ett svalt och vackert rum med musik som förhöjde läsupplevelsen av boken jag hade med mig, medans jag väntade. Och sen provade jag min siden kjol och faktiskt blevd et skitbra. Jag hoppas jag får många tillfällen att använda den. Per sa till mgi efetr¨t att jag msåte sluta bli fövånad när jag insitktivt better mig tjejigt. Jag är ju tjej. Han har nog lite rätt i det. Jag hade alltså lite svårt att släppa att jag det blev så rba, och han och tomas var alltså tvugna att lyssna på det ett tag natar jag... Jaja..det kand e gott ha.

Stefan är bortrest nu för övrigt. han är med en av eleverna på skolan hem till hans föräldrars by, så nu i helgen rä dte bara jag och tomas och per här.

I fredags var jag och per också hos syster amala sopm jag berättade om. Hon är en mytcket trevlig, pratsam och varm människa. Hennes sätt att svara på frågorna jag sätllde var väldigt genomtänkt och ärligt. Vi han ungefär halvvägs igeno vråa rubriker i intervjuandet, så vi ska tilbaka till henens liölla lägenhet på tisdag förmiddag igen. Det ska bli trevligtr. Hon bjuder på en massa saker också. Mörkliga safter och lemonader av lime och små kakor och godis hon får va folk som hälsar på och hennes grannar.
omtänksam tror jag är ett rba ord för henne. Dte märks på nåt sätt att hon tycker om människor och att hon tycker om sig själv och att honhar mediterat i hela sitt liv. Völdigt mycket. Plus att hon är till viss del akademiker. Ja ni hör, jag är lätt impotnerad, för attsäga det milt. Jag tänker forts'tta vara dte till intervjuandet är klart, då ska jag distansiera lite och se på lite mer avstånd på henens berättelse. Men jag tror intervjuerna blir lite bättre om hon ser att man reagerar på vad hon säger, och att hon ser att man faktisk tycker om henne med...

Sen har dte blirvit klart att vi får det väldigt trevligt i kerala. Vi har vart i kontakt med fader joseph som vi ska bo hos där. Han ska ta med oss på til back water parks och wild life stället med elefanter och tigrar i. Så det är mjligt att både jag och per får våra lönskningar uppfyullda (jag vill irda elefant ochper vill se tigrar). Vi ska spendera tre dar med att träffa hinduer muslimer och olika "sorters" kristna, vi ska få se på tempel och eventuellt resa upp i bergen däre och titta på teplantagen. Plus en dag elelr två på stranden. Det känsn som ett helt okej sätt att sluta tiden i indien med. Vi har alltså två veckor kvar i bengalore typ, lite mnindre, 25 åker vi med nattåg til kerala och sen är vi där till den 6. Då åker vi nattåg hit igen, stannar här i typ strax under ett dygn innan flyget går till sverige den 8 mars.

Det börjar kännas att vi avrit här ett tag nu. vi hittar lite i stan, går inte på de största nitar vad det gäller resor och pengar och mat och sånt längre. Vi bröjar förstå hur man komunicerar. Det vi ännu inte har lärt oss är hur man går över gatorna. Jag bev touchad av en moped idag igen. Två dar i rad nu. Jag håller andan och försöker gå bakom pojkarna gentemot trafiken nr vi g¨år över... det finns inga övergpångställen som folk bryr sig om här så det är alltid att gå ut rakt i gatan och hoppas att trafiken bryr sig... livsfarligt...

Idag ahr vi varit i den botaniska trädgården också. Det avr ett otroligt vackert ställe. Det finaste var rosenträdgården,l som man viserligen itne fick gå in i, men ändå och solnedgången över den lilla konstgjorda sjön. Tänk er palemr och hängande träd som är jättestora, himlen blir lila och rosa och blå och allt r lite disigt på gurnd av alla avgaser... Solen blir stor och orange så man kan se rakt på den och det spåeglar sig i vattnet. det såg ut som att allt var målat i pastellfärger. Svarta fåglar emot himlen. Det avr vackert.

Vi var också i ett bull tempel. Eller vsnarare big bull templet som det hette. En stor svart tjur av granit täckt med oljor som var 500 år gammal. Om templet de byggt runt var gammalt med vet jag itne. Det avr en pratsam präst därinne som ville få oss att ge puja - alltså offta. Och per var itne snabb nog att neka så han fick både blommor i handen och en röd färgklick ipannan. Pe har alltså konverterat til hinduismen idag och tilber numera shivas riddjur. Hm. Skämt åsidor, det är intressant och lite skrämmade att gå i de där templen. Från själva bilderna och statyrerna får jag ige märkliga vibbar alls. Men av folket osm kommer in och av prästerna osm tjänstgör där... det är en kostig upplevelse att se vuxna karlar oich hela fmailjer måla färger och lägag blommor och olja framför timma statyer, snurra några varv korsa armarna och ta tag i sina öron och buga ett apr gåner - en av alla de ritualer vi ser fårn och till. Kansta kokosnäter framför bilderna är också mrkligt. Och prästernasom inte verkar bry sigom vem elelr vad som offrar... Då blir jag lite upprörd och extremt obekväm. Särskillt när de vill att jags ka göra dte. DÅ kan det vrida sig på rikgit i magen rent fysiskt. Viulket alltid förvånar mig lite.
Mest av allt känenr jag en slagt obeskrivbar sorg elelr sorgsenhet att de är så fel ute. Ser de inte att bilderna är tomma? Så barnsligt formulerat blir tankarna i de situationerna. Likadant känns det nrä man ser alla muslimerna här göra sig iordning för fredagsbönen. Per och timas ska förövrigt försöka ta sig till idtka mosk nu på fredag. Får sse om de vågar och lyckas...

Det finsn för övrigt butiker här som säljer burkas. Gsnak många. Härom dan avr det en försäljare i en som ropade efter mgi och tyuckte jhag skulelkunna behöva en. Lite små kul. Det finns till och emd ett burka mode.. märkliga de hrä indierna.

Sen hittade vi ett nytt hak också. efter att jag fick dålig kycklig på temptaations i veckan, en läskig upplevelse att inse att man ätit olagad kyckling i indien, är jag lite skeptisk. Nu har vi hittat empire. De har god och billig indisk mat. Mycket troligt att vi hamnar där fler än de två gånger vi vart där hittintills.

Jag och per hittade också ett litet försäljningsbord med hel lagliga (just det) filmer för nästan ingenting. Det är vad jags ka göra ikväll. Se om de fungerar att titta på i min fina dator..

Imrogon ska vi till en happy klappy gudtjänst. Alltså indisk karismatik, pentakostal kyrka av nåt slag. Om vi lyckas hitta nån. En av eeverna på skolan hrä lovade att höra sig för på student hemmet och sen knacka påhos pojkarna och meddelna var och när det var en sån gtj. Vi har hört att det ska va en upplevelse. Resten av dan komer bestå av transkribering och sen en gtj till på kvällen - en lugnare och mer "normal" som tomas sa förut idag. Får se vad et innebär...
Måndag är också helt dedikerad åt transkribering. Eventuellt en liten tur till russelmarket för lite tyger...men jag får se.. Jag väcker fortfarande så mycket uppmräksamhet på såna ställen attd et ärlite otäckt att gå själv. Jag bli lite omringad ibland av karlar och tiggare och inget av edet är särkillt trevligt.
Även om jag måste erkänna mit min vilja attd etär smickrande. Bara idag har jag fått x antal visslingar, hejrop, blinkningar och till och med två slängkyssar från förbipasserande indier.. Det är lskigt på en nivå, men sen också lite självförtoendehöjande. Jag vill inte reagera så, men det är fint att bli uppskattad... ambivalent som vanligt. IU vilket falls ka jag nog undvika små marknade med mycket folk om jag itne har pojkarna med mig. Då låter iaf folk mig vara lite mer ifred. Peroch toimas ser no grätt respektingivande ut i indiernas ögon.- STora blonda vita män med skägg... Vem skulle itne känan respekt?

Nu ska jag tvä'tta av mig dagens damm och smuts och slappa lite på mtit rum. Smälta eftermiddagens intryck lite. Det behövs.
Tack för alla förböner och tanakr! Det är varmt uppskattat!

trevligt att hora av er

hej igen
Idag ar det omsdag och klockan ar nu 16.43 enligt bibliotekets gamla dator. As we spw\aek haller stefan pa att forsoka fixa internetgrejerna vi egentligen betalat for, men alltsa inte an.

Igar var en lang dag. Och en langsam dag... Per var sjuk och stefan ochtomas hadeintervjuer och jag var trott och kannde mig lite marklig. Sa i princip hela dan spenderades pa mitt lilla rum. Jag gick en promenad till temptations (vart lunch hak fem minuter fran campus) och at lunch. Han ignom en tredjedel av burgaren innan jaginsag att kycklingen i den inte var genomstekt. Det verkar dock inte blivit sa illa. Jag ar lite skakig i magen, som om det var nat dar som levde lite pa egen hand, men varre an sa har det inte blivit. Och der at svart att avgora om dte ar fysiskt eller bara framkallat i huvet pa mig... man blir anda lite nervos av dalig kyucklig i indoen, trots att jag ar vaccinerad mot salmonella, den illa sorten..
Sa igar var en lugn dag.

Idag har varit lite mer spannande.
Forst var dte mrogon bon pa bibliotekstrappan, med fullt indiskat komp til traditionella lovsanger , ganska tufft maste jag saga. Solen stralar och hundra plus indier och nagra vita pensionerade praster och sa vi. Predikningarna handlar alltid om the poor and the marginalized, for det ar vad lararna blir imponerade av verkar det som. Det avr lite krasst sagt av mig, men det verkar sa. Inte mycket hjarta i vad det pratar om vanligtvis, i och med att amnet alltid ar samma. Men idag brann det lite i predikanten. Inte bokstavligt. Han hade vart pa praktik av nat slag i ett HIV lager for barn. OCh de ar bade poor and marginalized sa dte avr temat for den timslanga morgonbonen.

Sen hade jag och per enm dejt med en nunna. Inte pa klostret utan en som kallar sig sjalkv for en urban hermit. Hon bor i en lagenhet mitt i stan och folk liksom kommertill henne. Vi pratade en stund och hon bjod pa limedryck och te och sen fick vi vara med pa en meditationsstund. Hon shantade lite pa tamil tror jag det var och vi efter sa gott vi kunde tillsammans med hennes hushallerska. Satt pa mattan i hennes vardagsrum framfor en poljelampa och en keramikfigur av en herde med ett far i famnen. Hon har en gang tillhort good shepperd sister ordern, sa bilden avr viktig for henne. Efter att hon avr nuna i 20 ar bodde hon i ett ashra, ett tag inna hon blev eremit i 9 ar. Sen blev hon sjkuk i tbc och hennes sysre som arlakare sa att hon kunde vlkja mellan att byta liuvstil eller att do unghefar. Sa sen nagra ar bor hon i bangalore i sina foraldrars hus. Hon var gladlynd och pratsam och hade en god engelska med inte sa svar dialekt. Och hon pratar garna!
vilket ar bra. Pa fredag ska vi dit igen for en regelratt intervju och sen en gang till nasta vecka. Hon har dessutom lovat attpresentera oss for sin fmailj och en vanninna som hon trdde att vi skulle bli intresserade av pa grund av hennes intessanta liv.
Det gar allts frammat med arbetet. (dessutom har jaglyckats transkribera en hel del. Har typ bara ent immes band kvar nu...)

I mrogon ska vi dock antagligen gora nat som itne har med plugg att gora. Om per ar frisk nog. Vi ska till mysor pa en dagstur. man aker tag tidigt pa mrogonen och sen gar man opa marknad och tirttar pa trasniderier (tom,as langtar dit kanjag saga...) mycket sedeltra har... Mysor ar allts en by utanfor bangalore... jag hoppas pa lite byliv och sant. Det ska bli kul..

Nu maste jag hinan kollamailen innan datatioden tar slut. Hoppas allt ar bramed er och tack alla som halsar via mail och facebook och annat! JAg utlovar fler bilder sa fort var vanliga internet uppkolppling fungerar igen...bless

Indien och dess charm

Hej kara vanner.
Som ni ser finns det inga svenska bokstaver idag. OCh jag har itne skrivit pa nagra dagar. Det beror poa att internet har slutat fungera i de sma doserna vi kopte for just det syftet. Sa nu har jag tagit mig till utc bibliotek dar man kan fa lana internet vid en dator utan bokstaver pa tangenterna for the bargin of 10 rupis for 15 minutes. Wow. jaja.
Tror dte var i torsdags jag skrev senast. Det betyder att jag itne berattat om att kajsa har lamnat oss. Hon akte i fredags efter en trrrevlig afton pa restarangen jajamahal. Det ar den dar i tradgarden jag var lyrisk over forra veckan. Det avr minst lika trevligt den har gangen. Tror dessutom att kingfisher borjar bli en favorit pa ol-topp-tio-listan.

Annars har vi ocksa varit pa en tredje intrevju med nunnanummer tva i klostret. Det avr faktyiskt rikigt bra. Hon var beredd pa ungefar vad det skulle handla om - hade val pratat med syster judith vi fragade ut forra veckan... I varje fall blevdte en jatte bra intervju som ger oss chans att jamfora de tva superiors i tva olika kloster. Vi har fortfarande inte last oss pa fragestallningar, men i och med att det blev sa bra med syster mercy som hon hette, har vi valdigt bra chanser atts kriva om nat intresssant nar dte kommer till att jamfora.. Trevligt!

Annars var det ju sondag igar. Det var en bra dag. En stuydent fran utc ledde oss runt hela dan till tva olika gtj. Den forsta var pa morgonen i en ortodox syrisk kyrka. Man stog upp i 2.5 timmar natsan mer. BArfota pa en hard matta. Jag har seriost skavsar under fotterna idag. Det var sjukt varm och jag skulleha en shal pa huvet, det ar respektvisande att tacka haret. Sa det gjorde jag medans man svettades floder. Semn var hela gtj pa syrik och tamil - tva sma korta boner pa engelska hade de lagt in for var skull. Vi blev coksa presenterade iunder gtj och fick stalla oss upp infor de 200-250 pers som var dar. Det avr rokelse overallt, men samtidigt som det var jobbigt med allt det dar, var dte grymt vackert. Rokelsen luktade gott, alla var uppkladda, och faktiskt sa sjongs hela gtj otroligt vackert av prasten och diakonerna. Sa det var vart det, men jkagmaste erkanna att jag avr glad nar det var over...
Den andra gtj var pa kvallen och den var lite mer hanterligt. Tex fanns dte benkar... Den var pa engelska ochj lite undomginspirerad sa den inleddes med nagra lovsanger till elektifierad aukustisk guitarr. Sangerna kunde jag natsan allihop - soul servior for tio ar sen... Det var en rolig detalj. Rokelse anvandes men sparsamt.
Ska saga att det var en martoma kyrka - alltsa tomas kristna - ortodoxa fast en gren av martoma som ar lite mer modern. Det var ocksa en predfikan som var helt okej intressant.
De andra predikningarna vi hor har ar pa morgonbonerna och de handlar oftast om elande i typ srilanka och sen the poor and the marginalized... inte lika spannande. Jag rakar alltid sittaoch analysera hur predikan framfors mer an att lyssna pa vad som sags. De upprepar ju samma budksap...ska dock anstranga mig lite mer framover, det ar ju lite illa av mig....

Sen har det avr filmfestival pa utc ocksa i helgen. Det var roligt. Vi sag slam dog milionar vilket var en grymt bra film som faktisk skilldrar lite av farten och traffiken ochmiljon och till och med kanslan av indien... rekomenderas varmt!

Sen var vi pa russelmarket ocksa. Det ar en marknad och basar somman tanker ska finnas i indien. Ska beskriva det end ag nar jag har mer tid...

Ikvall ska vi hamta nagr ava vara skraddarbestallda kostymer, dfet ar lite nervost men valdugt roligt! Annars ka har transkriberas. Det tar sin tid. kJag hade nog mest tur med det f;stra jag gjorde har attd et gick sa snabbt...

Dags att kolla mailen! HA det val...

5 februari

I förrgår var vi hos nunnorna och firade Syster margareths 50 gold jubileum of christian proffession. Det var en upplevelse ska jags äga. Det började med att rikshan inte hittade så vi kom 20 minuter för sent. Och när vi väl kom dit stog en nunna i dörren och visade oss till våra reserverade sittplatser i mitten gasnka långt fram. Det avr en ärkebiskop i karolskakykan somhöll i mässa, så det avr spännande i sig. (Hostian var gigantisk!) Sen blev vi visade till en aula med mskinstyrd ridå i rött silke där det avr gratulationer och gåvor lämnades från familj och alla andra som avr där nästan. Tom påven ahde skrivit en välsignelse som lämnades över av samme ärkebiskop. Tydligen var den där nunnan som firades lite viktig, hon avr dels en moder inom ordern och dels nån sorts ambasadör av birgittaordern i Indien. Det avr alltså ca 60nunnor i likadana kläder, alla lika korta, plus kanske lika många släktingar och vänner och folk från deras hostel närvarande. Inte särdeles många vita. Jag såg ingen, men per påstod att han såg några. Vi fick se lite danser - överaskande vågade danser, och lite tal och annat innan vi gick ned en våning och åt festmat tillsammans. Även denna gång shasades det bort gamla indiska damer i vackra saris för att vi skulel få sitta ned. Maten var god och avrt man än vände sig hörde man viskningar med ordet swedish i sig. Dt avr dock trevligt. Den dan var annars rätt händelselös efter det. Vi såg lite på en bibelläsningst'ävling på UTC innan vi åkte till stan för mat på en sizzling restaurang - det innebär att man får maten på en stekplattaovanpå en bräda typ, och allt sizzlar nr man får in det. Det avr helt okej men gasnka "blend" som vi säger - inte ås starkt alltså.. vntar fortfarande på den där "det här är alldeles för starkt för mig"jkänslan... Den kvällen provade vi cokså kostymerna vi beställt hos en skräddare. Det blir nog bra om han hörde vad vi sa när vi ppekade att axelvaddar upp till öronen oitne rikigt är vad vi är ute efter. Sen hände det nåt. Oj, itne ås dramatiskt, men ändå. Jag gjorde nåt, en rörelse av nåt slag, som typ låste hela min axel. Vilket i sin tur betydde att jag låg i min säng hela natten och hela nästa dag. Jag lyckades rulla ur den nångång men itn emer än så. Det avr lite kämpigt, man är alltid lite ynklgare än vanligt när man 'r sjuk i ett annat land. Världen blir lite mer otrygg. Men jag ahde min telefon och tidskillndaden gjorde att jag kunde prata med folk mitt i natten här.. Inte helt fel. I varje fall när jag vaknade i morse hade det lugnat sig och jag kunde förlja med på resan idag...
(man kan tro att enskumpig färd i mågna timnmar i en lite för varm minivan skule va dåligt för en öm vänster sida och det som nu vart ett någorlunda smärtsamt nackspärr, men icke. Det avr tydligen bra. Nån slags skakmassage som kajsa sa. det liksom ökade blodcirkulationen i musklerna som fortafrande hade lite kramp så nu gör det nästan inte ont alls.)

Idag åkte vi alltså vid 7 tideen i morse ut ur bangalore i en hyrd bil med chafför och tittade på 2 stora tempel och ett gäng andra. Det har varit avrmt och mycket folk men oj vilka bilder vi har tagit och oj va vackra vyer vi sett. Tydligen hade hinduer och andra såna där gamla religioner här i Indien för tusen år sen en förkärlek till att bugga tempel på höga kullar. Vi ahr gått i trappor och ännu fler trappor. Alla ha rlite ont i vade och lår just nu. Ska trecha lite så fort jag är klar men inlägget här... Väl uppe på dessa två häga kullar (bör nämna att vi alltid hrä befinner oss typ 1000 m ö h - så r'äkna med några hundra till. Det högsta vi var på idag var 1700möh. Och så gå i trappor med 650 steg i gassande sol och ganska hungriga magar...) Men trots alla vedermödor idag och lite känningar i kroppen efter gårdagens axelbravader och feber och grejer, var det evrklgen värt det. Man åsg långt lång. Indiens landskap är gasnak platt, och så helt plötsligt komemr det ett högt och ganska brant berg/kulle. Så uppifråne nsån ser man långt. DÄremot var det dimmigt, vilket är ett mrkligt väderfenomen i ett så varm och torrt landskap som det är såhär års.

Ett av templen vi såg tillhörde jaunismen. Det är en icke-teistisk religion - alltså inga gudar man dyrkar, men ändå är den en gren av hinduosmen eller egentglien inte men nära. Förvirrat jag vet. De har en massa mräkliga saker för sig, bland annat ahr de en massa lärare som är väldigt bra på det de gör. Vilekt är ingenting. Religionsutövandet går ut på att gra ingenting. Så uppe på den högsta av kullarna idag var ett jätte gammalt (1000år) tempel och en gigantisk staty. Den läraren som var avbildad var så bra på passiviteten attd et örjat växa slingerväxter runt honom. Jag kan tycka attd e kunde vuxit på mer passande ställen än runt ben och midja, men tydligen var det en poäng med att han var naken - total askes tex. icke våld är en av deras stora ord också. Alla rörelser är våld på någon sorts molekyler, tex stengolvet när man går på det, så passiviteten är enda säkra ickevåldet. Märkligt var det, surrealistiskt att se prästerna recitera och sjunga med folket som var där för att be, eller vad det nu avr det gjorde.

Sen såg vi ett vishnu tempel som avr fullt med statyer och folk som skulel ofrra, präster med vita kläder och streck i pannan osv. Även detta var märkligt, men intressant. Att faktist stå där och se de här männsikorna gör deras religion till något annat än en platt text i en löärobok. De lever det livet, de lever sin religion. Och jag tror att de lever helt galet och tror helt fel, tror på igenting. Så känslorna var en blandning av beundran för allt det vackra, nån sorts avsky för gudarna och en käsnla av sorg för hur fel så många människor kan ha. Samtidgt en respekt för vad de gör. Jag låter mräkligt, jag vet, men det har vart en mräklig dag.

Nu komemr snart pizxzorna vi beställde när vi kom hem fram s¨jag ska gå och strecha benen lite. Men dagens lärdom för er alla som läser kan ju va att tänka på andras trosuåpfattningar med lite mer förvirring och respekt, utan att tänka en sekund attd e har mer rätt i vad det tror på och gör än vad du tänkte innan. Tyå det ahr dagen betytt för mig. (plus att jag fick tag i några fina sovenirer i byarna vi var i, och ett gäng vackra bilder på landsbygden och i templen. Fårga mkt gärna efter en bildvisning när vi är hemma igen. Jag komemr vilja visa demför folk, mend et känns bättre om ni frågar istället för att jag v isar er dem ändå...ja ni förstår...)

Imrogon ska jag och kajsa träffa Siga Arles och han är professor i missiologi, som ahr ett eget mssiologiskt institut här i bengalore. Dessutom är det filmfestival på UTC som vi ska gå på med några elever och så vidare... Vi hörs igen!

Ps - alla ni som hälsade till pojakrna - de hälsar tilbaka.

Eftersom det är så torrt överallt, och träden står överallt och helatiden på de mest märkliga sätllen, ligger dte mängder av löv överallt. Dessa går itne att lägga på hög och så multnar de bort, det r för torrt. Istället eldas de upp i små ihopsopade högar. Detta luktar inte så gott, men jag msåte säga att på håll blir det rätt vackert med lite rök mot träden och husen här..

funderingar och planer

Dagarna vandrar på.

Vi hade vårt första samtal med syster Judith i förrgår. Det var en spännande intrevju ska jag säga. Hon har vart nunna i nästan 50 år och har förövrigt spenderat ett antal av de åren i sverige. Det avr spännande och jag tror att det går att skriva en uppsats utifrån endel av det hon sa. Vi ska träffa ehnne igen imon iallfall och fråga lite mer saker...Vilka saker vi ska fråga om då ska vi lista ut idag. Om en stund ska vi också till klostret igen, meninte för att untervjua yuatn för att vara med på ett jubileumsfirande - jag tror det avr deras mother superior som firar 50 år sen sitt "ja". Inte helt säker dock. När indier pratar snabbt är det ibalnd svårt att hänga med på dialekter och så...

Hos er är klockan runt 04.42 nu, här är hon kvart över nio. Det betyder att jag redan varit uppe nån timme eller två. Klockan ringer vi halv 8 och frukosten två trappor ned är en halvtimme senare. Idag var jag sen till frukosten. Dels snozade jag och dels tvättade jag håret i min vattenkanna över avloppsbrunnen. Det går förvånandsvärtbra att hålla sig ren här med tanke på hru smutsigt det är och alla påminnelser attsara på vattnet... Med att det är smutsigt här menar jag tex att solen gassar på hela tiden, men man blir inte brun iallafall, det är så mkt smogg och avgaser och damm att solen itne tar sig ned. Jag bölrjar lära mig att använda dupattan (typ skynke alla kvinnor har runt halsen, har man det itne anses det okvinnligt osv) när vi åker rikshaw (de trehjulare taxi "bilarna" - känns ungefär som att åka i sopbilen på icas parkering där jag sommarjobbade för några år sen). Det gäller att drapera dupattan över håret och samtidigt ha en fri bit att hålla för mun och näsa när man åker förbi de värsta områdena. Inga vägar är särdeles hela men endel är värre än andra. Intill floden tillex, där det också luktar mindre väldoftande.

Efter frukosten idag - som består av en sorts bröd man använder för att plocka upp den chilikryddade potatis och lök såsen samt jättesockrat indiskt te, är det morgonbön. Då samlas hela skolan i kapellet och sjunger en lovsång, en psalm, ber, predikar och delar meddelanden. Det är särdeles trevligt nrä det är som idag - en tio tolv stycken av eleverna sitter på golvet framme i salen och spelar på diverse indiska instruement och en sariklädd kvinna sjunger före på tamil (tror jag det är - ett av de indiska språken) och alla sjunger efter. Lovsånger på anda språk är alltid intrressanta, men här får vi även melodier och musik på indiskt vis. det är vackert på ett väldigt annorlunda vis, som mycket här.

Imrogon har vi alltså bokat in en till träff men syster judith och sen på kvällen ska vi äta finmiddag på en restaurang avlit ebättre klass nere vig MG (m.ghande) road med ett missoinärspar från australien. Vi träffade dem på bussresan till saibabas ashram häromdagen. De ska bli väldigt trevligt.

Sen är det dags för utflykt. Vi har hyrt en bil med chafför hela torsdagen och då ska vi ut och titta på omgivningen lite. Det ska också blli väldigt spännande. Jag tror att vi fått en lite skev bild av hur indien ser ut. Än så länge har vi mest varit på campus, inne i själva centrum delen som är väldigt kommersiell och några ställen till. Vi har än att se stora tempel och något annat än indiens undre medelklass. Visserligen är Indiens undre medelklass ungefär som längst ned på den svenska kartan, men ändå. OCh i byarna vi ska besöka på torsdag kommer nog den bilden att rättas till lite skulel jag tro. Jag är lit nervös inför det måste jag säga också. Att komma som vit och titta på deras missär är inget jag egentligen uppskattar. Det känsn lite som att vi objektifierar dem. Men samtidigt, jag vil lära mig hur indien fungerar, jag vill kunna se missären för att kunna reagera på den och använda mig av erfarenheten för att få rätt prioriteringar i livet. Det låter högtravande och rätt pretatiöst att säga så, men det är nog sant. Lite ambivalent är kasnke rätt ord för hur kag känner inför det där. Ivilket fall tänker jag itne skämmas för att jag tycker det ska bli intressant och lärorikt.

En annan stor reflektion jag gjort här senaste dagarna är känslan av att vara kvinna. Här får jag som vit mkt uppmärksamhet. Bara det är stort tydligen. Tydlgien är det en evig kamp att bli blek för indierna, detär det finsate man kan va. Sen att vara ung kvinna på det... Jag skämtar om att alla som tutar i indien tutar efter mig egentlgien...det stämmer naturligtvis inte, men att jag får blickar vart jag äön går kan itne förnekas. Igår gick jag på en jätte trång gata ful med folk. Int en männska nuddade mig. Vilket verkade omöjligt. Det är en sån respekt alla visar. Och samtidigt blir man dumförklarad. Allt det här sammaslaget känns väldigt mräkligt. Jag vet itne rikgit hur jags ka betee mig alltid. Endel saker har jag snappat upp - sim att itne nudda vid de andra vännerna jag är här med tex. Inte för tat vi brukar göra det men här måste jag akta mig medvetet, för så gör inte en kvinna. Jag undviker ögonkontakt med folk och så vidare. Åsnt där som alla kvinnro gör här gör jag också för att smälta in lite. Inte för att det funkar ehla vägen men lit ebättre... Svårt det där attt känna sig som jämnlik men inte bli behandlad som en...

Nu ska jag strecha lite och vila lite innan det är dags att ta en tur till nunnorna...