uppdateringar...

Idag har jag varit sjuk igen. Suttit och väntat på att febern skall lämna mig. Igen.

Och sen på kvällen - lagom till att feber faktiskt lämnade mig - kom Markus hit och tittade lite på min dator. Den årliga servicen. Uppdaterade och bytte ut program mot nyare och bättre, visade hur man konverterar filer och en del annat.

Dealen var att jag bjuder på kvällsmat. Det blev pannkakor - och vi fick joel-sällskap...

Trevligt även om jag var och är aningens tankspridd idag.

Tror inte jag sa så mycket vettigt, men sällskap är fint.

Så tråkig dag, bra kväll.. Nu ska här sorteras i iTunes...

tror ni feber går att bota med riskakor och te? 

Värt ett försök... 

blog-tips

Hanna Fridén är en bloggeska som jag läser emellanåt. Hon är feminist och arg och använder gärna lite grova ord just för att provocera. Inte helt fel att bli inspirerad till provokation emellanåt. Och så ibland kommer det helt klockrena inlägg. Som det här: 

Telefonsamtal från en tjejkompis.

Kompis: Hej Hanna, jag hörde att du och Jonte (fingerat namn) inte kom så väl överrens häromhelgen.
Jag: Va? Vem är det?
Kompis: Han du tyckte var en dryg pajas, kommer du ihåg det?
Jag: Ja. Hahaha. Han! Vaddå, kände du honom eller?
Kompis: Jag hade sagt till honom att ni skulle passa väldigt bra ihop.

Tystnad.

Jag: Varför i hela friden då?
Kompis: Jomen... Han är snäll. Ibland i alla fall, ibland blir han konstig. Men det är bara för att han är osäker.
Jag: Ja, han var synnerligen konstig. Rätt påträngande och jobbig, faktiskt.
Kompis: Men han gillar bild precis som du!
Jag: Ja..? Men, det är väl inte ett skäl att vilja ligga. Han jobbar ju med helt annan typ av form än jag, sån där äcklig ren skit som jag inte gillar. Typ tavlor som bara är målade i vit färg. Ett jävla skämt det där, tycker jag.
Kompis: Han är söt?
Jag: Du tycker att trettioåringar med moppemusche och hoodie är min smak då, eller?
Kompis: Men det kunde du ju ändra när ni börjat dejta!
Jag: Så jag skulle ändra hans utseende, hans personlighet, fixa hans självkänsla, hans smak och SEN skulle han vara perfekt för mig?
Kompis: Ja! Jag tänkte det. Ni skulle passa jävligt bra ihop!
Jag: Aha. Ja. Då förstår jag.

Skrivet av Hanna Fridén 28 september 2009 klockan 14:56

Bergman-auktionen

Igår var den stora auktionen då man klubbade bort Ingmar Bergmans dödsbo. Jag har följt det hela sporadiskt genom Buckowskis hemsida - och nu kollat igenom vad sakerna som vart lite extra speciella gick för. Helt otroliga summor pengar. Och allting såldes - från stolen han satt i varje kväll 19.30 och såg på nyheterna, till bilarna, filmaffischer, priser och diplom, skrivbord, sänggavlar och en mängd möbler. Han verkar ha tyckt om möbelbyggaren Carl Malmsten - en av de främsta med en väldigt distinkt stil. 

Ett av de dyraste föremålen var de här schackpjäserna - som sägs vara de i sjunde inseglet. Ni vet - Det är jag som är döden. Har du kommit för att hämta mig? Hutlösa 1 000 000 (miljon) kronor gick de på. Inte för att jag inte skulle vilja ha dem,  hur tufft hade det inte vart för ett hörn av skrivbordet? Men tänk vad mycket mer vettiga saker man kan göra med så mycket pengar än bara flirta lite med fåfängan/habegäret... 

Nedan finns en bild på en bit av all konst som klubbades. Allt från en blyerts från picasso och en edward munch till en pappdocka från ett barnbarn till en modell av dramaten till dedikerade målningar av okända beundrare. Den här fastnade jag för på grund av historien - citerad och kopierad från Buckowskis hemsida... 

"Efter att ha varit och sett en retrospektiv utställning på Pro Persona Gallery i Stockholm 1998, med mina kostymskisser från tio års produktion, beställde Ingmar ett antal tuschteckningar av mig. Jag hade gjort liknande silhuettfigurer som han såg på utställningen och han gav mig fria händer att göra något i samma stil åt honom. Han hade bara en reservation, en av kvinnogestalterna skulle ha en röd detalj, förslagsvis skorna. (För Ingmar var de röda skorna förknippade med en ungdomsförälskelse!) Sedan jag levererat tio skisser som han beställt, hörde han omgående av sig och berättade att han hängt dem på en lång rad på väggen framför sängen i sitt vilorum, men han ville göra en ny beställning på ytterligare fyra tavlor för att fylla upp hela väggen. Ingmar berättade också vid flera tillfällen att han låg och tittade på dem varje eftermiddag när han skulle ta sin tupplur. Damen med röda skor brukade han dessutom ta med sig till lägenheten på Karlaplan varje gång han reste till Stockholm". 

Anna Bergman, Juni 2009.

M.G.D.

Jag har blivit diagnosticerad med M.G.D. (Monica Geller Deceace). Det innebär att jag städar och trivs bäst och tänker bäst när det är rent och allt står på sin plats. 

Idag får ni ett städ tips.

Har ni vart med om att te-klämmorna (de runda tekulorna man har tet i) blir bruna och inte så fina längre? Lägg klämmorna i en kastrull, täck med vatten och ha i lagom mängd maskindiskmedel (väldigt giftigt så akta ögon och annat känsligt). Låt koka i typ en timmer eller två tills beläggningarna är borta. Voila - rena glänsande tesilar. 

Här kokar mina i en gryta... 

buss 2

Idag har jag åkt buss. Det är inget speciellt med det, inte alls. Jag hade ju punka på cykeln och mycket att bära. Det händer. 

Det som var roligt med det hela var att det var världens gladaste busschaufför - en kvinnlig, ung, chaufför som sa "hej" och "ha en bra dag" eller "glad eftermiddag på dig" osv. till alla som gick på, och log det största leendet hon kunde. Hon till och med vinkade till alla hon kunde som gick av bussen. Hon nynnande för sig själv när hon körde också... 

Uppfriskande att se nån som så till den grad tycker om sitt jobb. 

Bon Iver igen...

Bon Ivers skiva "For Emma, Forever ago" har verkligen blivit favoriter sista veckorna. 

från wikipedia:

Bon Iver (uttalas /boʊn iˈvɛər/) är namnet på singer-songwriter Justin Vernons nuvarande band och även hans viktigaste musikprojekt hittills. Bandet består även av Mikae Noce och Sean Carey. Namnet, Bon Iver, är en anglisering av franska "bon hiver" (bra vinter). Vernon släppte själv Bon Ivers debutalbum For Emma, Forever Ago under 2007. Majoriteten av albumet spelades in under tre månader i en avlägsen stuga i Wisconsin.

(...) han lämnat bandet, ett förhållande och en omgång av sjukdom så flyttade Vernon tillbaka till Wisconsin där han tillbringade tre månader i sin pappas skogsstuga i norra Wisconsin. Tanken var inte att han skulle skriva eller spela in någon musik under sin vistelse, utan att han skulle återhämta sig från årets händelser. Efter ett tag av isolering började dock en skiva att utvecklas.

Albumet blev nästan inte släppt och var från början tänkt att skickas ut som en grupp demoskivor till olika skivbolag. Efter att ha fått många uppmuntrande kommentarer om albumet från sina vänner, bestämde sig Vernon för att själv släppa skivan med låtarna som de var. Efter ännu fler positiva reaktioner, genom mun-till-mun-rekommendationer och albumets stora popularitet i bloggvärlden, bestämde sig Vernon för att skriva på för skivbolaget Jagjaguwar som släppte albumet på riktigt.

vackra höstfärger..

På väg till biblioteket när man måste promenera för att man har punka på cykeln kan man roa sig med att fota vackra höstlöv med mobilkameran. 

förmiddagen nr. 28

Dagen idag har bestått av ovan och nedan. Det betyder studier och grattande av en kompis som fyller år. 

Om man tittar på hur mitt skrivbord ser ut när jag skriver uppsatser kan man se vart i processen jag är bar på hur jag placerar böckerna. När jag är rörig i tankar och funderingar och argument, behöver jag ordning på bordet. När jag börjar reda ut tankarna blir mitt bord rörigare och rörigare. I slutet är det högar, papper och lappar överallt. 

Om nån som läser det här känner för att göra en psykologisk studie kan jag tänka mig att ställa upp. Mot kompensation. 

Nedan är jag lite stolt över. Se det som ett tips om ni inte kan komma på en bra present till goda vänner. Det är ett kort och medföljande grattishällsning från ett av födelsedagsbarnets tonårs-favoriter-hardcore-band som fortfarande spelas på spelaren emellanåt... 

Special thanks to Macco - who made it possible. 

En liten småsak distraherade mig lite igår på dramaten. Längst upp på väggen precis innan taket börjar ovanför de högra boxarna är det - som överallt - en massa takdekorationer. Men den här är lite mer ... tillbakadragen... än resten av prålet där inne. 

Det är ett gäng löv. Det är toppen, den lilla rundade toppen, på ett lönnträd. Me like. Påminde mig om att det är höst. 

tack för att ni läser!

Imorgon når vi 2000 strecket på ip adresser. 2000 personer som varit inne och vänt på min blog. De sista månaderna har ca 400 ip adresser tittat in. Varje vecka är det ca 100 ip adresser inne och tittar lite. 

Det är regelbundet inne minst 15-20 personer om dagen, ibland 30 eller lite fler. Varje dag är det också nästan dubbelt så många sidor som läsare - dvs att folk läser inte bara nya inlägg utan tittar i arkivet. Siffrorna stiger också. 

En lustig sak är att om man söker på "Rebeckas" och "vackra" på google så dyker min blog upp längst upp... 

Tack för att ni läser. Det är spännande att se siffrorna och de kommentarer som kommer. Glöm inte att ni kan säga till om ni reagerar eller vill mig något. 

På vägen hem körde Ivar så jag fick sitta i baksätet och lyssna på när Anna lekte DJ med skivorna. Vi landade på en harmoniskt, lätt psykadelisk, skönsjungande grupp som spelade hel rätt musik för bilkörning på kvällen. 

För första gången på flera dagar slutade min hjärna gå på högvarv och blev tyst. Vi hade kunnat köra i två timmar till och jag hade inte märkt det. Den välbehövlig pausen... Bra att veta att den står att finna i ett baksäte... 

söndag

Dagen idag spenderades i sängen fram till lunch ungefär då febern bestämde sig för att lämna mig helt. Vilket var bra. Man orkar nämligen bara en irriterande sak i taget och nån timmer senare fick jag nämligen punka. Irriterande. 

Så jag fick snällt promenera dit jag skulle, och blev således några minuter sen... 

Och dit jag skulle var till dramaten. Alltså - jag promenerade till en bil och körde mig och två till in till stockholm och ett parkeringshus... Och sen gick vi till dramaten. Vi såg dock inget särdeles pretantiöst den här gången... Idag var det Killinggängets Herrön. 

Jag läste en mängd recensioner nu dagarna innan och de har vekrligen täckt hela fältet. Allt från gneialiskt till, nja, jag vill att de ska lyckas men nej, inte alla besticken i lådan där... 

Och nu förstår jag vad de menar. 

Det var en hysteriskt rolig, galen och smart uppsättning. Men den var ojämn, obalanserad och konstig också. Bra, men märklig. Ful, men smakrik. 

Det är grymt svårt att säga något konkret om en bedömning. 

Det var roligt att se dem på riktigt. Jag har aldrig gjort det förut så bara det var ganska speciellt. Schyffer och Lokko och herr Johan och de andra var bra, men min favorit Robert Gustafsson, ja, förkärleken gjorde honom till bäst ikväll. (Plus lösöronen han har p bilden ovan... sött. )

En gasnka talande episod om hela teatern var när Robert skulle göra en liten grej för att representera sig själv. han tog på sig en fez och en lösnäsa och spelade lite på en triangel och hade en kort monolog på en lustig dialekt och VA hela tiden. Så var det en som kritiserade honom och sak efter sak skalades bort. Snart stog han där med nervösa händer som vred sig runt varandra och sa allvarligt och långsamt - Duger jag som jag är? 

Det var en grymt rolig bit och jag skrattade en hel del i början, sen blev det allvarligt i slutet och det bröts inte av ett dåligt skämt heller. Jag satt och funderade på hur mycket som var självbiografiskt i det hela. Mycket va vad de gjorde var att driva med sig själva - eller bilden av sig själva som svenska folket (aftonbladets läsare) har. Och grejen att ta Robert Gustafsson på allvar var en sak som kom igen flera gånger. Han var betydligt allvarligare i slutet än i början.. 

Som ni hör är jag ambivalent och lite skakad. Det var bland de märkligare teatrar jag varit på. Och en av de roligaste. Märkligt... mellan 2.5 och 4.5 av fem rattmuffar.... märkligt... 

(Inte den värsta. Den värsta var en monolog på en liten teater i borås för 10 år sen som hade mantrar "snö, vit arisk snö" och handlade om en nazist som kom fram till att han inte ville vara det längre men inte visste hur man gjorde för att tänka på ett annat sätt.. )

fredag

I fredags var jag först och åt en trevlig sallad på ett trevligt ställe som jag inte vet vad det heter. Men de har goda sallader. Stället ligger i saluhallen och en gång rågade jag hur de gjorde för att ha så överlägset god kyckling. Då flinade han åt mig och svarade på lite bruten svenska att - vi hämtar varje morgon där borta - och pekade på ett ställe precis bredvid. Det betyder att nyckeln till en god ceasar sallad är färsk kyckling. Vem kunde anat? 

Kvällen spenderades hos familjen Jonsson. Jag och en Jan och familjen åt väldigt god lax (märks det att jag är hungrig? Allting handlar om mat...). Det var en alldeles lagom fredag middag. Lagom många, lagom mycket mat. Det enda som var något annat än lagom var trevligthetsnivån - lite högre upp på skalan... 

När jag kom hem den kvällen, och ja, det var fortfarande kväll när jag kom hem, upptäckte jag att jag mådde lite märkligt. Det pirrade i fingrarna. Så jag tog fram tog fram termometern och - 39, 5 grader. 

Lördagen spenderades i myskläder och soffan... 

söndag morgon

Varje sann väg

är mycket svår att gå

och nästan osynlig

(alexander solsjenitsky)

Dikten är blind,

men stundom över gatan

leder vinden den. 

Och pladdret går åt sidan. 

Ur "Landet i höjden" av Bo Setterlind. 

Jag tycker om Bo Setterlinds dikter. 4 av 5  är lite för rosa för min smak - om man kan säga så - men den där femte - klockren. 

Så är det ofta. Man gillar två tre låtar på en skiva, en av biljakterna i dai hard filmen osv. Frågan är alltid om man orkar med de dåliga för att nå det bra. 

När det gäller Bo Setterling är det värt besväret. 

,

Yu Shu Lien

så du är fortfarande den lilla pojken som letar efter fallna stjärnor?

crouching tiger hidden dragon 

fyra av fem toasters

hemkommen

Förvånansvärt hur en lång och tråkig dag förvandlas till en fin kväll i goda vänners lag. Det krävs inte så mycket. Ett bord och några stolar, lite mat och lite dricka, och sen är kvällen gjord. Man borde göra så oftare. Om man är trött eller lite låg bara, så är det inte mycket mer som krävs... 

Eller kanske är det just att bli bjuden på något sådant som gör det. Jag har ju inte direkt ansträngt mig ikväll, men de som bjöd med mig har ju gjort det. Min uppgift var ju bara att dyka upp på utsatt tid och äta maten och försöka att inte dra alltför dåliga anekdoter innan laxen var bortdukad... 

Jag omformulerar mig - förvånansvärt hur en lång och tråkig dag kan förvandlas till en fin kväll tack vare goda vänners lag och ansträngning. 

ikväll ska jag sova gott. Och förhoppningsvis fortsätta drömmen från igår, starkt inspirerad av en av barndomens sagor... Även om det inte var ett solägg jag hittade... 

fotboll

Ja, vi trodde alla efter att skammen tätnade i "takt med malmös mål" som dets tog på elfsborgs hemsida, att vi var utom guldstriden nu. Det dikuterades fram och tillbaka hur ett lag med så bra spelare, och så bra spel - emellanåt - kan spela så ojämnt och så fult vissa stunder. Endel säger självförtroendet, endel säger att vi inte har den där enda komponenten som skulle gröa oss till överlägsna allt vad allsvenskan är - en drivande mittfältare som kontrollerar hela spelet. Hade vi det skulle den där pressen vi lägger till med i våra bästa stunder vara rådande hela tiden.


Men så händer det. Då allt hopp var taget ifrån oss kommer veckans matcher och, ja, ger oss det tillbaka igen. En kanske inte så vacker, men ändock seger emot Bp - Vi tackar Mr Keenes bröstmuskler för det. Och inte nog med det. Alla våra plågoris till konkurenter tappar! Helt plötsligt är vi inte uträknade. Vi ligger 3a as we speak, visserligen kommer det krävas mer än en omgång för att nå Ifk o aik, men - vi är inte uträknade!

Det värmer i hjärtat.
Funderar på vilken av mina Elfsborgspinnar jag ska sätta på vinterkappan som bör komma fram om nån vecka nu...
Och ifall det vore bättre om Kalmar vann eller om de borde spela lika... poängmässigt vore det ju bättre med lika, men placeringsmässigt, om vi inte vinner vår nästkommande match - ja då lågger vi fyra... hm... vi tror på seger och likaresultat!

Musik för ett sömnlöst tillstånd nattetid

kan till exempel, och för mig just nu, 

vara Bon Iver med Skinny love... 

For Emma, Forever Ago...

en liten ask...

Jag har gjort en pilleraskhatt åt en god vän till en fin tillställning. Jag satt och funderade på om jag skulle fästa floret i "asken" eller om det blev snyggare direkt i håret genom att pröva på mig själv och posera framför photoboth. Kom fram till att det blev bättre att sätta floret direkt i håret och hatten på det. Risken är rätt stor att floret inte sitter ordentligt annars.. 

Vet inte om man kan kalla det ilandproblem, men efter att ha suttit och läst om kvinnliga missionärers problem i Syd Afrika i början på 1900talet halva dan, kändes det lite fånigt... 

Här få ni en bild av mig i flor iallafall... 

Jag ser blåögd och koncentrerad ut... 

cafelustigheter

Satt på ett café och pluggade idag. Ett sånt där lagom sunkigt från 70talet med heltäckningsmatta och ljusrosa väggar. Men jag gillar det - det är lätt att koncentrera sig. 

Efter en stund av "mission i afrika" dök det upp en barnfamilj och satte sig bredvid mig - en hemmamamma, en arbetande pappa i mörk kavaj och läderportfölj, en bäbis och en fyra, fem årig flicka. Hon hade en ny klänning på sig från myrorna och lappen satt kvar fram på den rosa polyestern. Pappan skämtade om att de hade köpt henne på myrorna. 

Efter en stund säger hon: Maaammmaaaa (med lite retsamt triumferande röst) vet du vart ni har köpt mig nån staaaans? På Myjojna!!! 

Mamman svarar med saklig röst utan att ta blicken från bäbisen hon just torkar om munnen med en kladdig servett: 

Nej, dig hittade vi på Ica. I frysdiken. 

höst

Stog en liten stund och väntade på en vän på vad jag kallar St Eriks torg men som egentligen heter Fyristorg. (det började med att glasskiosken för fyra år sen i nåra veckor hade en skylt som sa "St Eriks Kiosken", vi uppmärksammade det, och sen fastnade det... )

dagens tips

Jag äger inget notställ. Eller jag äger ett, men det ligger hos mina föräldrar. Tror jag. Så när jag flyttade hit satte jag lite provisoriskt upp noter på väggen när jag ville spela. Det har visst blivit lite mer permanent nu, de hänger alltid lite noter där och faktum är att det är väldigt praktiskt. Istället för att ta fram ett notställ och fälla upp och en mapp med noter och oreda i (det är oreda i mina notpärmar) kan jag bara flytta lite på dem som hänger där. Och när jag tröttnar på dem byter jag ut några från min röriga mapp... 

Plus att när man går förbi sina noter några gånger varje dag blir man oftare inspirerad av att ta fram instrumenten än om man inte gjort det. 

Trollflöjten

Ikväll har vi sett på Bergmans trollflöjten (-75) hemma hos mig. 

Jag mins första gången jag hörde inspelningen - på ett kassettband lånat från statsbiblioteket i Borås. Jag tror att hänförd är rätt ord. Jag mins även första gången jag fick sjunga papapapapageno duetten - på högstadiet med en kille som gick igenom målbrottet en stund innan och kunde sjunga. Det är inte ofta jag mins mina sångframträdanden - men den är kristallklar fortfarande. 

Jag har senaste åren letat efter den på dvd för att få ansikten till historien och musiken som jag kan i princip utantill. Och ikväll hände det. En av Bergmanklubbens medlemmar hade den och ja, den blev ju inte sämre av att få bilder till tonerna. 

För det första är Mozarts musik helt fantastisk, men sångarna Bergman lyckades värva - ljuvligt. Under till exempel Nattens Drottning Arian (Birgit Nordin) vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har svårt att tro på att nån kan sjunga så - och sen gör hon det. Även Paminas röst (Irma Urrila) är helt otrolig när hon sjunger för sig själv. Och Papageno (Håkan Hagegård) - gör sin roll perfekt... jag har alltid gillat världens papagenos och jagos... 

Förundran.

fem av fem, utan tvekan. 

Nån gång ska jag leta reda på den 

och spela den non stop i nån månad eller två. 

Det ser jag fram emot. 

lunch på williams... indiska mat i brittisk miljö, fastän stolarna är så stora och borden så små att det känns som att inredningen är gjord för små indier...  

Förutom studierna idag är uppgiften att hitta kläder till två kommande bröllop, ett fint kalas och minst en bal... Jag kommer således släpa mig till alla vintage affärer i uppsala och leta efter en fin långklänning.. Jag hoppas på en sån där dag när jag går in i en butik och prövar en klänning och där är den. Så vill jag göra. Så tycker jag att det kunde bli. Och den ska helst va väldigt billig också. 

Vi får väl se ikväll om jag lyckas.. 

the secret millionair

Om ni får chansen så ska ni titta på ett teveprogram som heter "the secret millionair". Jag ser på det på kanal 9 just nu och måste erkänna att tårarna är nära. 

Det handlar om en miljonär som vill ge tillbaka. Han bosätter sig i ett utdömt område och lär känna de riktiga problemen. Var det verkligen behövs pengar och vilka familjer som inte klarar sig själva. 

Sen efter tio dar avslöjar han vem han är och varför han är där. I avsnittet jag ser på väljer han att inte ge en klumpsumma till en utan dela upp och göra allt från att sätta in värme i en astma-drabbad familjs lägenhet, restaurera ungdomsgården, soppköket fick ett nytt kök och en trädgård att odla egna grönsaker i och så vidare. Han hjälpte ett helt litet samhälle och om inte annat visade att det finns folks om bryr sig. 

De som fick hjälp sa att nu kunde de tro på godheten i människan igen. 

Ja, jag är en sån som får en klump i halsen av att titta på extream home makover - men det här var snäppet bättre. Det här gör skillnad på så många plan och vi får ett ansikte - en som verkligen vill veta vem och hur och varför han ska hjälpa någon. Och sen gör han det. 

är lite känslosam... ska dricka te nu.. titta på den hemliga miljonären!

veckans konst

Veckans fascinerande och vackra konst-inslag i mitt liv är Eugenio Recuenco och hans bilder. Helt galet, ofta världsfrånvänt. Noir-vackert och helt rätt för en begynnande höst. Min favoriter är sago-illustrationerna... klicka på bilden för att se hela...

(bilderna från eugeniorecuenco.com som är värt ett besök!!!!)

min jobbdag

Idag har jag varit och pluggat och en hel del annat och sen efter lunch fram till kvällen jobbade jag. Det var öppningsgudstjänst för kyrkomötet och en massa viktiga människor där. Bland andra - I de fina blå kläderna står ärkebiskopen, framför honom biskop Krok. Hon höll predikan och det var en bra en. 

Här står hon i predikstolen och talar om Marta och Maria och vad det är att göra rätt. Om ni kan skymta ett gulrött banér långt fram till höger - så sitter kronprinsessan under det. Hon och hennes tio säpo-vakter i mörka kostymer. Och ja - de hade ""telefonsladdar" bakom örat...

Utanför kyrkan stog det ett gäng banér och väntade på att få gå i procession till universitetshuset. Jag fick som en bra vaktmästare stå därute en stund och hade tid att fundera på vilken flagga som hör till vilket stift. Kunde peka ut kanske två stycken... illa... 

Arbor inversa - det upp och nedvända trädet...

på ett möte på 60talet skulle Martin Luther King prata i domkyrkan i Uppsala. men han blev mördad strax innan. På mötet tog man upp en kollekt och betalade en konstnär att göra Sveriges första ljusträd.