male beauty

Kvällens filmer illustreras endast av bilder. Ljuvliga bilder. Nu ska jag gå och göra mig en orangemoccafrappacino!!!!

brilliant

Det finns ett tillfälle i Bergmans mästerverk "smultronstället" då Sonen står med sin vackra fru och bråkar under ett träd i regnet. Hans tår med hela breda ryggen vänd mot oss och hon står till höger om honom, vänd innåt. Båda är genomblöta och han säger att hon redan vet hans ultimatum varpå hon byter ansiktsuttryck till ett sorgset medlidande, vänder sig emot honom och sträcker ut armen för att röra vid hans axel. Hon säger "stackars Edvard" och lutar sig in mot honom som för att lägga huvudet mot hans axel, men avbryts innan hon kommer längre av att han rycker undan hela sin överkropp och vänder sig emot henne med rynkade ögonbryn. Han är mycket arg och fräser åt henne "ja hon stackrar mig inte". Hon har inte lyft blicken från marken, inte nu heller, och han ser ned på henne. 

Just det där - ja hon stackrar mig inte. Det är så brilliant att jag glömmer av att dricka mitt te. 

Visste ni att Viktor Sjöströms enda krav innan han gick med på att göra filmen var att inspelningen skulle sluta så han hann komma hem till klockan fem? Vet ni varför? 

avslappning

Planen med att inte göra någonting fungerade sådär bra. Tanken var att jag knappt skulle resa mig ur soffan idag, men.. Jag fick för mig att jag bara skulle plantera om en blomma lite snabbt. Den såg ut att ha lite för lite jord. Och sen blev det fler... 

Snart nog hade jag planterat om alla mina blommor utom en, och det var bara för att jorden tog slut. Den tio liters påsen jag släpade hem för några veckor sen. 

Det kanske inte är avslappning direkt, men ren terapi att få lite jord under naglarna... 

Enda besväret är att jag nu måste dammsuga hela lägenheten..

Jag är ledig idag! Ledig ledig ledig! 

Coppola i Indien

Roman coppola är bror till sophia (hon som gjorde virgin suicides - en väldigt bra film!) och son till francis ford som gjorde Gudsfadernfilmerna. Han har gjort över 60 filmer, 5 oscars och ja, han är ett geni. Och tydligen ligger det i blodet för hans barn är inte helt dumma de heller. (förövrigt är barnen kusin med nicolas cage (the rock, gone i 60 seconds, national treasures)). 

Life aquatic är ett av denna syskonskaras alster - en jag inte helt kom överens med. Visst, första gången jag såg den skrattade jag halvt ihjäl mig, och den är grymt finurlig och snygg och speciell. Men jag tyckte aldrig om den. 

Samma med lost in translation. Den är fantastisk, men jag tyckte aldrig om den. Det ligger alltid något mörkt i filmerna som karaktärerna inte halt kan hantera. Det ger en mörk

 eftersmak när filmen tat slut. 

Men filmen jag sett nu är annorlunda. Ja på många sätt, men mest för att den är så mycket en coppola film. Finurlig, snygg, klippen är ljuvliga, musiken kan ändra handlingen, abstrakta små klipp som bara är förvirrande men fem minuter senare får de jättestor betydelse. Det är en stor berättelse med femton små i. Plus att sättet de filmat och klippt inte kan sägas vara nåt annat än vackert och smart. Smart. 

Men nu när filmen är slut sitter jag och småler. 

Darjeeling Limited har fått mig att dels längta tillbaka till Indien - miljöerna är verkliga, dels längta lite efter min familj och sen har den återuppbyggt mitt förtroende för Roman Coppola som filmskapare. Det här är visserligen en av hans första som han skrivit själv, det kanske förklarar saken... 

Den handlar om 3 bröder som ger sig ut på en andlig - resa i Indien sökandes efter sin mamma, sörjandes sin pappa. Det finns flera klipp som är underbara (för många superlativ idag?) - som när den snygge brodern sitter i en hydda mellan en kvinna i sari och en man i turban och håller i deras bebis, eller när de försöker få igång sin röda bil och ångrar sig eller när de sitter runt brasan och helt plötsligt spelas clair de lune i bakgrunden... För att inte tala om tågsekvensen i slutet - en sån där som ska visa att tiden går och hur det gått för endel karaktärer. Genialt.

4 av 5 rattmuffar! (jag tar bort en halv, den borde fått 4.5, för jag är partisk eftersom jag var i indien nyss... men 4 är inte dåligt!)

verktygsmannen

Om ni känner en dag att oj vad jag saknar det tidigare 90talet, då har jag ett starkt tips. 

Titta lite på en av de då samtida sitcoms som på svenska har det töntiga namnet "tummen mitt i handen", orginal namnet, det amerikanska med andra ord, är "homeinprovement".

Det handlar om Tim, som älskar verktyg, sin hot rod och sin familj. Familjen är en fru och tre söner. Han har ett teveprogram där han visar häftiga verktyg tillsammans med sin kollega Al.

 

Den är totalt meningslös. Enda roliga är att det verkligen är tidigt nittiotal... Jag mins att jag tyckte att mellansonen var snygg...

förlorande

 mitt gulsvarta hjärta brister as we speak. Jag borde inte titta på fotboll själv, speciellt inte när vi inte vinner, för jag blir så känslomässigt engagerad. för att säga det milt. Just nu känner jag mäst för att gråta, mycket, och på ett hulkande icke attraktivt vis. 

(elfsborg ligger under)

bibelrim

En av mina favoritböcker just nu är The Rhyming bible. Det är precis vad det låter som. jag hade turen att springa på boken - som jag hörde talas om långt innan - i Indien. Vi var i många bokaffärer där och rotade, och där var den het plötsligt. Den är ljuvligt rolig emellanåt. Och ibland mest bara finurlig... 

David and Goliath - 1 Samuelsboken 17

The troops stayed back behind the lines...

'What's wrong?' he asked a man.

'A giant joined the Philistines - 

six cubits and a span!

'This monster (calle Goliath) cires:

"Whoever fights with me

and wins, wins all; but if he dies, 

we claim the victory!"

'For forty days he's shouted thus,

but no one has replied.'

So David said, 'I'll fight for us - 

it's high time someone tried!'...

He earned teh blessing of the king, 

but armour he rejected:

his only weapon was a sling

and five stones he selected.

'I'll carve you up!' Goliath roared, 

'the birds will be well-fed!'

But David slung his stone, and scored - 

the giant fell down dead!

eller salighetsprisningarna i Matt 5 - bergspredikan

Teh Poor in Spirit will be blessed

for they will find eternal rest;

the Mourners, who have been bereaved,

will have their sufferings relieved;

and to the Meek (last in the queue)

the riches of the earth are due.

The Saints, who put their faith on trial,

will justify tehir self-denial;

those who are mercifull, will know

teh tolerence they always show;

the ones whose hearts are Pure, will see

the unalloyed Divinity;

the peacemakers, who challenge Hate,

will be called to God's estate;

and those who suffer Persecution

will earn eternal restitution.

You should rejoice when you are cursed

for through me you'll be reimbursed - 

just like the prophets in the past,

you will find peace in Heaven at last!

semestern

Den lilla semestern jag hade i sommar har spenderats här, i mina föräldrars stuga på Flatön, Ängön. Det är ett ljuvligt ställe som ni ser. 

Här är utsikten från altanen. Jag gjorde inte mycket vettigt den veckan. Umgicks med familj, släkt, gäster och vänner som kom förbi. Jag sov mycket, badade ibland, åt ganska mycket grillat och läste endel. Mamma och pappa löste korsord. 

Jag gjorde en sak som var vettig iofs, jag skrev en predikan som jag höll samma vecka i korskyrkan i Borås. Fast det kändes nästan inte som jobb alls, att sitta i glasverandan bland mammas pelargoner och dricka te och se ut på havet och känna att det luktar som det bara kan på västkusten...

Min Far...

Något vi gjorde var att ta båten och åka lite. En lagom stor motorbåt för att kunna åka ett gäng bekvämt, men lagom liten för att komma in överallt.. Och med överallt menar jag våra favoritställen bland öarna och skären. Och nu när jag tagit navigationskortet i höstas fick ju även jag hantera ratten. 

Det är en frihetskänsla som är svår att beskriva, farten och vattnet och känslan av motorn och man känner sig fri. Fri från trådar som sitter fast och istället är man ett med det man gör. Man har inte kontroll över havet och vinden, men man blir en del av rörelsen i havet på ett sätt som gör att man har full kontroll på båten och sig själv. Friheten att känna vinden i håret och ögonen tåras av farten, och då, då kan jag andas djupt. 

Ett av de vackraste ställen jag någonsin varit på är Vasaholmarna. Det ligger utanför Islandsberg och Grundsund, inte långt från Lysekil och är en grupp klippor mitt längst ut i skärgårn. Där kan man åka in och lägga till och bada i de djupa havet och bara njuta. Vi åkte dit och spendera en ljuvlig sommardag med medhavd matsäck, bad, sol och sällskap. Står man med näsan åt väster ser man bara en obruten horisont. Något av det mäktigaste. 

Ett annat favorit ställe är Grundsund, den lilla fiskebyn som är full av små vita hus och röda fiskebodar. Det finns en svensk kyrka där. Kanske en framtida arbetsplats? 

Ja, där har ni min sommar, som den var och såg ut. 

Inte helt fel, trots att den vart kort. 

brev och scones

På tal om ett av inläggen igår, det där om breven jag ska skriva uppsats på. Om det är någon som bor här i stan och känner att ni skulle vilja utbyta tjänster skulle jag bli glad! Och nu talar jag om att jag behöver lite stöttning med att skriva in breven på datorn. Det är en sån sak som inte är helt lätt när man har dyslexi - det tar år för mig. Så har ni tråkigt en eftermiddag och behöver lite stimulans - hör av er! Jag är grym på att tex laga scones som tack.... )

jobbet

Många timmar senare är jag äntligen hemma! Frihetens timme är här!

Jag har ont i hela kroppen, mest i fötterna och rygen, efter att ha gått omkring så mycket och burit många saker på jobbet. Ska lägga mig på min underbara tempurmadrass och må bra en stund. 

På jobbet var det först en aKF mässa, men en massa folk som tycker om rökelse, processioner och högkyrlighet i allmänhet. Jag är själv ganska högkyrklig och trivs rätt bra med det. Men ibland kan jag fundera på om man inte tar sig själv och det mänskliga på sånt allvar att man glömmer bort Gud bland allt pyssel. för tro mig, det används mycket pyssel. Det skulle kunna va så, men jag vet inte. Mässan idag var mycket fin, och i predikan hymlades det inte direkt med vad som ansågs vara vikgit och brode vara fokus i kyrkan. 

Mässa nummer två idag, den vid 11, var också en hel del med för tooulikki hade sin avskedspredikan - slutar som domprost här i upsala och ska bli biskop i Härnösand. De får en bra biskop. Ett starkt ögonblick var när hons tog och delade ut nattvard och tårarna rann i strida floder. Även när kyrkorådsordföranden höll ett tacktal precis innan postludiet i slutet på gudstjänsten kändes det lite i många halsgropar och hjärtan. 

Det är inte så att jag känner Blivande Fru Biskop särdeles väl, men hon har satt en tydlig prägel på domkyrkan, och Uppsala. Eller mer precist svenska kyrkans roll i Uppsala. Och på den vägen även på mina år här. Så det är en era som avslutades idag. Det ska bli mycket spännande att se vad som var hon och vad som inte var det, vad som blir kvar och vad som förändras nu när vi får en ny domprost. 

Nu ska jag se på en Goldi Hawn film. Det går en på en sån där gratis kanal på teve och det känns lagom IQ befriat. Hon är bra på såna filmer. Det är lite som att lyssna på p3. 

(Och så ska jag fundera på om de tär för tidigt att boka lokal för fest den 13 juni i Luleå... )

afrikabreven

Det här är endel av de fina gamla breven jag skall bygga min uppsats på. Dessa just fick jag via posten av en släkting i Göteborg. Jag håller på att läsa dem i veckorna nu och de är hur intressanta som helst. Ni kommer få höra mer om det här om ni läser vidare i bloggen i höst. Bara som en varning... 

Och här har vi föremålet för mitt intresse. Det här är Gustav Löckander. Min Farfars äldre bror osm alltså åkte till Sydafrika och arbetade med, i och på missionsstationen White River. Han åkte precis efter att han gift sig med amerikanskan Ethel och de fick två söner Otto och Daniel - de två bro fortfarande där nere. Efter ett par år blev Gustav sjuk och dog. Det är nedresan och de där första åren när han levde och precis efter att Ethel blev änka som jag är intresserad av att skriva om. Frågeställningen gissar jag kommer landa i hur man gjorde mission då, och om man ska, kan eller borde tänka likadant eller annorlunda idag. 

Mitt liv denna höst. Men inte förens tidigast tisdag ska jag börja på allvar.

Först ska jag jobba, och sen ska jag ha min lediga måndag. Sen..

och jags er fram emot det.. 

i bild

Hela gänget på möhippan igår eftermiddag. Jag passade på att ta en fin gruppbild precis när vi lämnade lunchen och begav oss nedåt stan. 

Här är bruden själv i egen hög person. Visst är hon vacker så säg? Här skulle hon koka kaffe på ett stormkök. Det var en ganska mysig stund, men skulle vart mysigare om de inte rensade fyrisån just då och precis brevid. Maskinerna lät endel... 

Brudens två systrar (Karin som idag flyttat till Berlin och Anna - nybliven mor).

En suddig bild av Anna som är glad och extremt piffig, påväg mot champagnen med en påse ostron i näven.. 

En vanlig syn i Uppsala är vråkor i mängd. 

Kvällens sällskap och förlustelser. Gott och lugnt och lagom efter en lång dags arbete.

(Bilderna gör dem inte rättvisa! Vill bara tillägga att de är snyggare än ovan egentligen.)

aKF

Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse (aKF), är en övergripande organisation för högkyrkliga förnyelsesträvanden inom Svenska kyrkan, som verkar för en förnyelse av kyrkans liv i en allmänkyrklig och katolsk anda. Det har också systerorganisationer Church Union i England, Bønne-og arbeidsfellesskapet Kirkelig Fornyelse i Norge och Arbeitsgemeinschaft Kirchliche Erneuerung in der Evang.-Luth. Kirche in Bayern i Tyskland.

Rörelsen firar i år 50års jubileum, vilket gör att deras årliga mötesdagar i uppsala är extra festliga. Temat de haft dessa dagar har varit, enligt deras hemsida - "En enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka" - ett ämne som varit bärande för arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse under alla år."

Deras närvaro i Uppsala och specifikt i domkyrkan då, har gjort att jag idag t.ex. har hälsat på en hel massa män. (De flesta är män som (får) hjälpa till på gudstjänsterna.) Det har gjort att jag har tänt väldigt massa ljus och burit många saker fram och tillbaka i kyrkorummet. Att jag luktar rökelse om mina fötter för jag hjälpte till och släcka den lilla glöden som fanns kvar efter gudstjänsten och lite råkade trilla på mina skor... 

Efter att jag slutade framåt 8tiden möttes jag upp och togs med och åt. Det var en alldeles slapp kväll med både allvarligt samtal och väldigt hjärtlig gemenskap. Jag var hemma vid 11, för jag ska ändå upp och vara på jobbet vid 7 imon. Sista dagen nu. Innan jag är ledig. Ledig. Jag ska va ledig. Ledig. Ledig. 

Måndag kommer blir en vacker dag... 

mat

Idag är jag alldeles frö trött för att laga mat. Jag insåg det för en liten stund sen när jag övergick från att fundera på om det var dags för frukost till att fundera på om det var dags för lunch. Det blev ingen frukost - jag funderade för länge. 

Det är en märklig trötthet när man är ganska pigg i huvet, men kroppen liksom inte vill följa med. Alls. Den vill bara sova. 

Jag inser dock att det inte är en bra ide att jobba massa timmar på en tom mage, speciellt inte efter de sista två veckorna då jag pressat mig själv ganska hårt. Så what to do? What to do?

Om jag känner mig själv rätt kommer jag ta mig en sväng förbi stans bästa thairestaurang och äta lunch där. De har en nudelwook med massa gröna saker och lök i som jag kan äta och en massa tofu och annat. Det är inte särdeles onyttigt om man låter bli deras marinerade revben. Min svaghet är alltid vårrullarna. 

min dag i korthet

Temaveckan slutade som den borde. Vi hade ett sångpass med en mycket trevligt kvinna som lärde oss sjunga. Hon tog helt sonika och förvandlade skolan till en kör och förklarade samtidigt varför det är viktigt att sjunga. Hur det kan göras, när man kan göra det och hur man kan använda sig av det. 

Sen bar det direkt av till en möhippa. Det stora var väl att vi efter lunch, lite lekar och sånt som hör till tog oss till tunabackar och dansade afrikansk dans. Eller grounding som det kallades. Det var som ett ordentligt pass på friskis om ni frågar mig, fast till trummor. Man blev genomsvettig och jag kan fortfarande höra takten i huvet. 

Efter det avvek jag och tog mig hem till en kompis och duschade och bytte om varpå vi gick och åt ostron (inte jag) och drack champange. Hela kvällen lång. Sen tog vi en sväng förbi snerikes nation innan vi landade på v-dala en stund. Då kände jag att jag höll på att somna när jag var mitt inne i ett samtal så då vände jag och gick hem. 

Nu är jag hemma och jag är så sjukt trött att jag inte vet vem jag är längre. Jag drömmer redan om måndag då jag får sova hela dagen. Det kommer bli en fin dag. I sängen. sovandes. länge.

brev..

I internetversionen av tidningen telegraph finns ett brev publicerat från en flyg resenär till en ansvarig på flygbolaget. Det är helt sjkt roligt. Man kan säga att resenären inte är helt nöjd me sin resa. Sarkasmen dryper, dreglar och frodas... 

http://www.telegraph.co.uk/travel/travelnews/4344890/Virgin-the-worlds-best-passenger-complaint-letter.html

kvällen

kvällen gick bra.. Jag fick vara med och dela ut nattvard på mässan och det var väldigt fint. 

Det slog mig hur stort det är med brödet och vinet, trots att mässan var väldigt enkel. Det var inget avacerat eller storslaget, knappt vackert ens, utan mest enket och kändes vanligt. Men jag blev ändå rörd till tårar av det hela, för Gud var där som han lovat. När jag stog där och sa "kristi blod för dig utgjutet" till alla som doppade brödbiten (alla doppar på grund av smittrisken just nu) började jag nästan gråta. Flera gånger fick jag koncentrera mig och bita mig i kinden för att inte tårarn skulle rullande droppa ned i vinet. Och efter varje gång fick jag sen koncentrera mig på att inte flina åt mig själv för stort, när självdistanden kopplades på. 

Enkelthet och storhet i ett. 

Jag tror det är värdefullt. 

Nu ska jag vila mina känslor och min kropp efter en hård dags arbete. 

Lite såhär känner jag mig. 

Godnatt och Amen. 

SMR och boström

Sen har jag blivit bjuden på lunch av joel - eller egentligen svenska missionsrådet. Jag och per blev uppringda om att medverka på ett metodseminarium nu under eftermiddagen för att dela med oss av erfarenheter och tips från fältstudieresan i vintras. Vi satt sär och pratade med några grupper studenter som ska åka ut med samma stipendium som vi - de flesta från örebro misisonskola och de flesta skulle till palestina. 

Det vi kunde dela med oss som betydde något var lite om hur man kan tänka kring en intervju för att göra den personlig och få ut så mycket som möjligt. Endel om hur och varför man bör förbereda sig väl och ta reda på saker om kulturen som kan verka vara i periferin. Hur viktigt det är att förstå att de man möter inte förstår hur man själv tänker - hur annorlunda man ser på såna småsaker som kläder, ögonkontakt, matskick och vilka barriärer det kan skapa mellan ett gott och personligt uttömmande samtal och en strikt intervju som man senare kan känna att man lika gärna kunde gjort via telefon. 

Och så vidare. Det var trevligt. Kanske lunchen speciellt - vi var på williams. Det är så grymt god mat där. Det smakar lite som i indien, fast inte lika starkt. Me like...

Nu ska jag tillbaka till skolan för att gå på mässa med tomas boström - som en del av temaveckan. Det ska bli väldigt spännande. dels att det är en metodistpastor som ska ha en mässa i efs kyrkan löten, och sen att det är han. Jag tycker om hans visor. 

Funderar på två saker - om jag hinner äta nåt inan och ifall jag får sitta i bänken eller om jag ska hjälpa till på gudstjänsten... Och ifall det blir mycket folk... spännande...

motsägelser = bra!

En intensiv paus i en hektisk dag. 

Idag var jag i tid till morgonbönen och sen var det föreläsning med leif nanfeldt. Han är en mångsidig man som dels skriver ganska mycket själv, är präst, skriver melodier till tex ulf nilsson (bolibompa-farfar) texter. Har varit med och översatt många utav aionas bibelvisor/lovsånger och jobbar mycket med föreläsningar om liturgik och annat i församlingar runt om i hela sverige. Han håller kurser för körer och en massa andra saker. 

Han pratade om hur liturgiken måste vara tillgänglig och mottagbar - han utgick ifrån ett arbete som han och ulf nilsson har gjort då de skrivit om de liturgiska sångerna - gloria, agnus dei, kyriet osv) för att barn ska kunna förstå vad det handlar om. 

Det som var mest spännande var att han lite sa tvärtemot vad föreläsaren igår sa. Igår handlade det om vikten att förklara och bevara samma liturgik, han sa bland annat att han avskydde temamässor och att vi definitivt inte behövde fler någonsin. en av de första grejerna leif sa idag var att han skrivit en temamässa. 

Fast om man lyssnar noga sa de lite samma sak ändå. Nämligen att den sjunga liturgiken och sångerna i gudstjänsten har en djupare betydelse, och den måste förklaras och göras tillgänglig. Efter det hade de helt olika ideer om hur. Men vem har inte det? Jag tycker det är grymt positivt att bli provocerad av motsägelser som de här. Då måste man tänka själv och gå till botten med vad det vi gör verkligen betyder - både för mig, kyrkan och vad det får för konsekvenser. Mycket bra!!!

vaknande

Ni vet hur man ibland vaknar upp och är förvirrad de första sekunderna? 

Man tror att man är kvar i drömmen, att drömmvärlden är verklig, eller att man inte riktigt har koll på vart man är när man vaknar. I dag hade jag en kombination. 

Jag trodde att jag var i huset där jag växt upp, i mitt barndomsrum, som jag inte satt min fot i sen vi flyttade för många år sen. Nästan tio faktiskt. 

Men där var jag, i min vita flicksäng, men sänghimlen ovanför mig och trädet utanför var grenar slog emot fönstret. 

Det var dock när sänghimlen fattades som jag började misstänka att det var nåt som inte stämde. Det tog en lite stund innan jag landat i vart jag egentligen befann mig. Jag han gå igenom mormors och morfars stuga i småland, elidas hytt, en kompis säng jag lånade emellanåt i götebrog, ett golv jag sovit på nån gång osv. innan jag kopplade att ja, ja jag var i uppsala, i min egen säng, där jag bor och har bott i tre år nu. 

Lite lustigt hur huvudet mins saker och ting.. 

oväntat besök

Vänner med goda besked såhär på kvällskvisten, 

eller som bara tittar förbi av nån annan anledning, bjuds på te...

Då får jag anledning att ta fram min fina Kockum-kanna som lyser röd 

och tunna låga gröna muggar...

Trevligt värre...

många läsare

Jag kan glatt meddela att idag är det över 1500läsare som någon gång tittat in på bloggen! 

Det är många läsare.. Tack! 

Och än en gång, jag hoppas ni säger till om ni reagerar på något... 

sakramentsdef. och dagens bloggbild

Jag tog den här bilden och sa "dagens bloggbild".

Då såg simon ut såhär och sa "det var väl på tiden". Ja, jag kan inte annat än att hålla med.. 

Dagen idag har fungerat som den skulle. Nästan. Jag försov mig lite i morse och han inte äta frukost eller sminka mig eller nånting imorse. Inte för att jag har mycket smink på mig i vanliga fall, men när man är trött och ser så ut, kan jag dölja det med lite färg runt ögonen. Men inte idag alltså. Så jag kom således sent till morgonbönen jag själv skulle hålla. lite pinsamt. 

Men de andra löste det ändå så ingen fara. 

Sen var det ett pass med en Sven, som är kantor och svarade på frågorna jag spenderade ett par timmar med att sammanställa igår. Det var intressant. Jag har bra fått höra bra reaktioner än så länge, men det kan ju bero på att jag är med och planerar.. 

Sen på eftermiddagen var det dags för ett föredrag om musiken som sakrament av kyrkoherden Carl från ulricehamn. Det var spännande. Han lyfte band annat fram en definition av vad sakrament är som jag kommer att bära med mig ett tag. 

"Sakrament är en verklighet i världen som avslöjar frälsningens mysterium därför att det (sakramentet) förverkligar det".

Där har vi nåt att fundera på. 

Jag har även fastställt planer på några dagar i london framåt november. Det ska bli hur gott som helst, och jag har redan börjat planera ordentligt vad vi ska hitta på. Så redan nu får ni njuta med mig med hjälp av en av bilderna som jag har ovanför min soffa, av just london - här målad av impressionisternas okrönte konung Monet. En verklig favorittavla.. 

you make me feel like dancing

http://vimeo.com/3921426

pannkakor och film

Framåt kvällen blev jag hungrig och bäst som jag stog där och gjorde slut på äggen som behövde göras åt (fortfarande rötmånad ju) så ringer familjen eklund och vills e på film. Så jag slänger på lite av Georges tomatsoppa speciale och sen åt vi lite tillsammans. Gott med matsällskap på kvällar som den här. 

Till maten såg vi en film de hyrt. Vi har försökt se på enkelspåriga actionfilmer flera gånger sista tiden men bara lyckats hitta deras djupa känslomässigt svåra filmer. Som van damme filmen i förra veckan. Vilken besvikelse. (inte för att filmen va dålig, men förutsättningarna och förväntningarna helt fel). Så nu läste de på baksidan av kvällens film ordentligt och det såg bra ut. En riktig b-film blev vi utlovade med både rymdskepp och vikingar och monster och stora vapen och han som gjorde jesus i passion of the christ som hjälten... Inget djupt nånstans. 

Filmen heter outlander och vi satt flera gånger och sa överraskade; jag tycker om det här. 

Visst, det var mycket våld och blod och avslitna lemmar och svärd och grejer. Och storyn var som en blandning mellan den trettondekrigaren (den gamla banderas rullen) och lite terminator och lite fler i samma stil. Men den sög inte. Den var knappt dålig. 

Faktum är att för att vara i sin genre är den bra. Skådespelarna gör grymma roller - speciellt Hon (Mansfield Park, From hell, underworld) och Han (the Passion, pay it forward). Effekterna var bra, storyn nästan finurlig och till och med musiken var helt okej. 

För att vara i sin genre. Man får ju svälja konceptet och acceptera parametrarna, men gör man det blir det underhållande. 

Vi satt också och gissade på hur det skulle sluta. Ingen av oss var långt ifrån... Jag blev lite lurad på vem som var ond och god i slutändan - och jag gillar utkomsten bättre än min gissning. 

Och jag vill tillägga - nästan inget naket - hon var enbart iklädd läderhosen i en liten sekvens.. ovanligt anständig film när det kommer till den biten.. 

3 av 5 rattmuffar - en bra b-film. 

slut på arbetet..

Äntligen är dagens arbete över. 

Jag har suttit och sammanställt lappar med frågor som folk vill ställa till kantorn som kommer på besök imon. Fascinerad av hur lika de flesta frågorna var. De rörde sig i princip kring fyra frågor allihop nästan, med några få undantag. Tur för mig att det var lite olika vinklar på dem - annars hade jag fått sitta och hitta på en hög frågor själv.. 

Så imon ska jag vara nåt som påminner om en konferencier - eller frågeställare - till en kantor/talare. Det blir spännande. Så det är bra att jag har nåt å fråga om... Nu ska jag bara se till å inte glömma lappen hemma... 

terminstart

Idag har det varit inledning på Johannelunds teologiska högskola. 

Det börjar med en gudstjänst med upprop och tal av rektorn, och det känns alltid lite som att man är tillbaka på högstadiet eller folkhögskolan. 

Sen var det träffar i klasserna, och vi satt i ett klassrum och fick information om vad vi ska göra under terminen, kurser och annat viktigt. Även ett viktigt papper - en ansökan till praxis (sista terminen) som är till våren. Man msåte skicka med antagningsgodkännanden från både domkapitel och biskop och sånt. Det slog oss att det är sista året vi påbörjar. Det blev lite verkligare idag. 

Sen var det temaveckans inledning. Jag har ju varit med och planerat så det var väl lite nervöst, men det gick bra. Vi började med information och att berätta lätt pinsamma och utlämnande anekdoter om vad som kan hända när man har musik inblandat i gudstjänsten. Det var pinsamt att berätta om men det gav en humoristisk inledning plus att det var en viktig poäng att börja med - det blir fel ibland, pinsamt och jobbigt, kanske speciellt med musik, men man vinner inget om man inte vågar. 

Direkt efter det gick vi in i kyrksalen och sjöng psalmer en ganska bra stund. Jag hade satt ihop en lista på psalmer utifrån kyrkoåret - en psalm per söndag eller period, och den röda tråden höll ihop det hela. Vi hade ett gäng musiker och olika sättning på alla psalmer - alt sax, trumpet, tuba, irländsk flöjt, piano, guitar, bas, orgel, fiol och en näsflöjt. Och så mig vid mikrofonen. Det gick bra och var till och med ganska roligt, musikerna var grymma. Folk sjöng och vi avslutade det hela med bön om att vi ska få fortsätta prisa Gud med vår sång. 

Det är alltid svårt att säga hur det går när man själv stått vid mikrofonen, men det verkade som att folk var nöjda och fattade poängen med vad vi gjorde. 

Nu ska jag förbereda morgondagen, läsa lappar, titta på frågor och en del sånt. Det är föreläsningar och frågestunder, morgonbön och en del annat imon. Så jag ska börja jobba nu. 

fleetwood mac

World keep on turning...en god inspelning. 

Det bästa är anledningen till att han spelar den solo. 

Många av livets specialiteter händer av en slump. 

inte minst bra musik...

http://www.youtube.com/watch?v=ivS5wjwGbn8

Elfsborg leder serien!

Måste lägga till att det här är en braaa vecka att vara elfsborgare. Serieledningen gör att även en vecka av sömnsvårigheter, stress och mycket mycket att göra har något av ett skimmer i bakgrunden. Jag vet att det här är svårt att förstår för er som inte direkt njuter av att se en fotbollsmatch, men jag kan berätta att det värmer ganska fint... 

album

En annan sak jag gjort när jag inte kunnat sova, och varit för pigg för att riktigt inte ha nåt för händerna, har varit vårens och sommarens fotoalbum. Jag har i många år nu, i princip hela tiden, alltid haft ett album på g. Ett som jag efterhand och undertiden satt in bilder i. Det har blivit ett par stycken och jag har uppskattat det när jag gjort dem, 

plus att de då är roliga att ha i efterhand.  

Albumet jag jobbar på nu sträcker sig från i vintras och min brors bröllop över vårens studier och tid i Uppsala. Sen kommer boden och fina bilder från mina utflykter till bland annat en kväll vid en norrländsk sjö. Och sen lite semesterbilder från veckan i stugan på västkusten. Det var en fin vecka... 

Det är ren terapi för mig att klippa och klistra lite. 

Och trevlig sådan. 

according to jim

De sista nätterna har jag, som ni lite trogna läsare kanske märkt, inte kunnat sova så mycket. Jag har haft mycket att göra och stressat lite för mycket sista veckorna och det visar sig ofta så. Ett av mina nöjen - jag för jag tror på att göra livet trevligt även när man lever med nåt så irriterande som tillfälliga  sömnsvårigheter - har varit att titta på en fånig komediserie. According to Jim. 

Det handlar om en familj i Amerikat så klart. En pappa - Jim - en snygg fru - Cheryll - och tre barn. En granne som är bror till frun och jims bästa vän, samt en syster till och lite annat löst folk. 

Det är en otroligt enkel serie. Humorn är på en låg nivå och väldigt lätt. Den är lättsam. Man behöver inte koncentrera sig och knappt skratta högt åt skämten. Lätt underhållning. Och trots det välspelad. Alla komediserier med låg humor är inte direkt bra - men den här är ändå bra för den har lite substans nånstans. Skådespelarna är duktiga. Ja, faktiskt. Och den är välskriven, i sin genre, men ändå. å känner du för lite lättsam humor att fördriva trötta timmar med kan den rekommenderas. (Passa även bra när man ska stryka skjortor. )

kväll

Jag cyklade hem nyss från en trevlig kväll. Jag var på v-dalas (en av nationerna här i stan) pubs terminsstartsinvigning. det var inget stort, men vi satt ett par stycken runt ett bord och hade trevligt i ett par timmar. Drog dåliga skämt och, ja hade en bra kväll tillsammans. 

Så cyklade jag hem, i min kofta och mina otroligt charmiga stickade tumvantar och tog vägen utmed järnvägen. Det är en lång strecka parallellt med järnvägen, en cykelväg kantad med lyktstolpar. Det är mörkt ute och stolparna lyste upp med några meters avstånd och det var nästan folktomt. Det luktade sista sommarnatten och lite kallt och jag hade clair de lune i öronen. Stjärnorna tittade fram ovanfrö mig så fort jag inte var i ljuset av lyktorna. 

Det slog mig hur gott livet är ibland. för det var vackert på ett vanligt vis, och det är något mycket gott. När det vanliga blir vackert. Sånt jag letar efter.

ån o mig

Fyrisån i sista sommarsolen.

Jag ser ut som en flyvärdinna, 

mer än en blivande präst, 

slog det mig när jag kom hem och såg mig själv i hallspegeln...