Indien!!

Indien är ett fantastiskt land!

Vi Flög alltså im åndags - hela dan, via london heathrow - och landade lokal tid 12. Vi skulle vart framme fem timmar tidigare men det var dimma så vi tog en svöng till madras. Det gjorde inte så mkt för vid det laget avr vi så trötta att man inte orkade bry sig. Väl framme fick vi en liten energi kick däremot. Det första som möter en är värmen. Det är närmare 30 grader i skuggan nu och solen gassar hela dagarna. Jag måste tilägga att idag blåser det litet också, vilket är väldigt skönt. Man blir fortfarande relativt varm av att typ röra lillfingret för att itne tala om promenader vilket vi tar hela tiden, men det är helt okej. Det andra som mötte oss direkt av flyget var trafiken. Det är svårt att beskriva hur det känns att åka på indiska gator - alla tutar hela tiden och det verkar betyda ungefär vad som helst. Allt från flytta på dig till här komemr jag, nu blev det grönt eller hur mår din fru idag? Sen finns det inga filer, och de få som finns bryr sig ingen om. Det är fullt av bilar och ännu föler mopeder och motorcyklar, och ännu fler gula trehjulade rickshaws. De är helt hysteriska att åka i måste jag säga. Det kostar kanske 30 - 40 rupies in till affärsgatorna fårn där vi bor - tar en kvart - vilket är typ inga pengar. Och de kör jättesnabbt mellan bilar och mopeder och gångare som är överallt. Några gånger har vi åkt den kortare vägen vilekt betyder mot traffiken på enkelriktade vägar.. inte klokt nån stan. Men om jags ka va ärlig, jag bröjar redan nu komma över dödsrädslan och tycka det är gasnka roligt. De verkar veta vad de gör trots allt.

Vi bor på UTC - ett kristet college i lagom stora rum med högt i tak. Jag sitter i mitt rum nu under takfläkten och sippar på en ljummen vattenflaska.

En annan sak som är väldigt spännande är maten. Kajsa, vår handledare, lär oss lite av orden vi behöver kunna för att ebställa och lite hur man göra och så. Vi börjar lära oss att äta med enbart höger hand (bara att äta med händerna känns ju konstigt). Man liksom använder brödet en hel del och såsar runt tills man kan lyfta maten. Maten i sig är mycket god tycker jag än så länge - inte så stark som jag ahde väntat mig. Inte så mkt ris som jag väntat mig. Vi går till ite olika restauranger och beställer in ett gäng smårätter som vi sen delar broderligt och systerligt mellan oss. Igår var vi på ett hotel här i nräheten och åt. Det var lätt magiskt med månskärvan liggande och stjärnor över oss. Böneutropar ei bakgrunden och susandet i trräden. Vid kvällningen blir temperaturen behaglig och gräs under fötterna. Halvmörkt men uppplyst av vita lyktstolpar mellan borden. Kypare i vitt med svarta flugor runt halsen som fyllde på och serverade middan igenom. Inhemskt väldigt gott öl som dessutom var kylt. Lätt magiskt. Det känndes lite som att stiga in i en av de där ugndomsböckerna som talar om Indien. Hade jag ignet emot alls.

Annars har vi shoppat endel. Kajsa ljög inte nrä hon sa att hon hade svrat bälte i shopping... Allt frå indiska kläder i en hel fantastisk affär med kläder och tyger utmed hela väggarna, siden tyg somidag skall tas tilen sömerska, vi har beställt kostymer allihop för nästan ingenting av finaste bomull och kashmere kvallite, böcker är otroligt billigt osv osv.

Centrum var inte riktigt avd jag väntat mig. Jag har väntat mig hela gator och mkt folk - som bilderna av tex shanghai eller hongkong fast i mindre skala (trots de 6-8 miljonerna det bor i bengalore). Det finns knappt en hel trottoar att gå på nån stans här. det är smutsigt, dammigt och luktar blandning av mat, svett, kryddor, djur och annat mer otrevligt. Det är ganska mycket folk överallt och som vit får man lätt gasnka mycket uppmärksamhet vart man än går. Folk stirrar. Särskillt på mig - att va ung vit och kvinna är tydligen speciellt här. Vi stöter på några v'sterläningar inbland, men det är finns inte jättemånga eftersom begalore int eär ett turistmål på det sättet. Men jag msåte säga att om jag lyckas ignorera stirrandet så är folk väldigt vänliga. Vi får hjälp att hitta vägen av typ 5 om man frågar en. Och det kräbver inte mkt för att få ett litet leende eller ett Godday madame.

Igår var jag och per hos nunorna för första gången. Det var välduigt nervöst kan jag säga. Först och främst tog det oss tre timmar att hitta. Ingen visste vart det låg. SÅ efter 30 minuters rickshaw rundtur utan någon tur, frågade vi på posten och fick anvisningar av en där som verklade hitta. 2.5h senare hittade vi rätt gata. Lagom svettiga och töstiga ringde per på en stor vit dörr på ett stort gult hus. Utaför grinden stog en dörrvakt och en stayy av maria/brigitta (?) med ett minnes plakat under. En lite nervös indisk nunna öppnade och vi förklarade stappligt avrför vi va där. Hon sa Please wait inside och visade in oss i ett litet rum precis til ghöger innanför dörren bakom ett bklommigt sidentyg. Efter en stund av nervöst väntande dör en andra nunna upp. Vi förklarade allt en gång till och så sa hon please wait here och försvann. Ytterligare en stund senare dök hon yupp igen och hade med sig en någorlunda pratglade nunna som hade läst mitt mail visade det sig. Vi förklarade vad vi ville igenoch hons a efter några sekunder väntan med frågan hängandes i luften att Our mother is from Sweden, we think off it as our home och sen lovade hon att hjälpa oss med vad hon kunde. Vi blev inbjudna till gtj och böneträffar och attprata med alla nunnro vi ville och behövde. Vi fick dessutom en film om elisabeth hasselblad - hon som blåste liv i ordern i början på 1900talet som de själva prodicerat fram och en bo jag ska läsa lite i strax. Vi fick lite indiskt te (otroligt gott!!) med mkt mjölk och socker och små pratade lite om uppsala och deras kloster och de andra husen de har runt om i världen och indien specifikt.

Helt säkert att vi får vad vi behöver för uppsatsen av dem vet vi itne förens vi vart där igen och verkligen gjort intervjuerna. Det kan hända att de mest och bara vill prata om birgitta och elisabeth som evrkar vara något av det viktigaste i deras liv. Men det märker vi. Annars har vi en b-plan - kajsa satt brevid en nunnas syster på planet och fick hennes kontaktuppgifter. Hon verkas astuff - left som eremit i många och nui är hon en "vis nunna" som folk går til med frågor och dessutom lär hon ut yoga påsin "lediga tid". Henne ska vi kontakta idag. Så arbetet är i full gång.

Imgrogon ska vi til nunnorna igen på gtj och nån slags firande. På måndag ska vi då gå igenom söndagen bravade och på tisdag skavi dit igen. På onsdag ska vi på bilutflykt til några närliggand ebyar och titta på landsbygden och ett par tempåel som ska va väldigt imponerande. Det ska bli otroligt roligt.

Som ni märker mår jag bra och allt är väldigt spännande. Det är svårt att vänja sig vid bullret och tutande - ljudnivån är otrolig, men det är typ det enda. Gud är god och dessutom har vi varandra att stötta när det blir lite för märkligt. Det känns som attd et här blir en mycket bra vistelse... i india land... Nu ska jag läsa en timme innan lunch på lokala restaurangen temptations, ochsen ska jag ner på stan och köpa kollegieblkock och lite annat...Ska försöka va lite mer frekvent i skrivande, men det beror helt på nrä man får tid och om domien vi införskaffat är sammarsbetsvillig. Ikväll ska jag försöka ladda upp lite bilder så ni får se... Peace (Som nunnorna sa när vi gick..)