fotboll

Jag gillar klyschor. Jag tror att de finns av en anledning. Och idag blev sanningen i detta understruket ännu mer när meningen "det var domarns fel" slank ut efter Elfsborg - aik matchen.

Vid åtminstonde ett tillfälle skulle Elfsborg klockrent haft straff. Och nån hörna här och var vart också fel utdömd. Det kändes som att alla förlorade på att domarn inte hade nån koll - inte bara vi utan alla. Det var ingen bra domare. Sen att Elfsborg förlorade mest på det är ju bara ännu ett bevis på livet djäkligheter. Orättvist känns som ett bra ord efter dagens spelande. De hade de snabba kontringarna, men vi hade försvarspelet. Sen hade vi de fasta situationerna, men de hade luften. Ja, vi möttes på mitten kan man säga.

Men vi hade betydligt fler vettiga målchanser, vi satte pressen och de jagade. Så om livet hade varit rättvist och poängen hade gått till bäst spel, hade vi definitivt vunnit.

Vid ett tillfälle blev jag arg - en hur tydlig stämpling som helst och sen tittade sig aikarn omkring och när han sg att ingen sett det hela sprang han bara därifrån och lät Ichi ligga kvar där. Fult spel gör mig alltid arg oavsett vem som gör det - men kanske mer i en match som betyder så mycket för utgången av hela serien.

Vi har fortfarande chansen, men det kräver två vinster mot två förluster för att det ska hända. Plus att Ifk och andra fåniga lag inte heller får vinna för mycket.

En helt annan reflektion utav kvällens medverkan på läktarn, var att det är grymt skönt att vara på en match live, med andra som skriker när jag skriker. Som skäller när jag skäller och som sköter hejandet utan mig. Jag gillar fotboll och jag gillar att stå på läktarn ( även om man inte ser lika bra därifrån som på teven alltid).