Stagnelius Aftonpsalm

Sin skugga natten målar,
Af gyllne stjernor prålar
Det mörkblå fästets grund.
Ur jorden dimman stiger,
I helig stillhet tiger
Det vida fält, den skumma lund.

Naturen är så rolig -
Hur stilla, hur förtrolig
Hon ler, i skymning klädd!
En kammar lik, hvarinne
Den tunga dagens minne
Vi slumra bort på hvilans bädd.

O Herre! mot det höga
Oss vända lät vår öga
Med tillförsigt och ro!
På jorden re`n beskär oss
En strimma ljus, och lär oss
att älska, hoppas och att tro.