John Baldessari föddes 1931 - alltså strax under 80 idag, och han är konstnär. Han arbetar med att utforska gränserna av vad konst är och gör det med hjälp av att arbeta utanför ramarna - bokstavligt. Han använder text på canvas och ber nån annan måla det - vems är konstverket då och kan man kalla det konst? Ingen frågar sig om han är konstnär, men är det han gör konst?
Han jobbar alltså med canvas och dukar, men med mycket bokstäver och bilder och foton och färgglada prickar över ansikten på foton och trådar och en massa annat.
Det bästa han gjort - om ni frågar mig - var när han gjort ett projekt som mest handlade om själva processen och inte om slutprodukten (ett inlägg i samma debatt, - kan det vara konst om det är processen som är poängen), och när han då var klart med det brände han upp alltihop och kallade det "the cremation project". Isn't it fabules? (för att citera Giles vi träffa i london)
Vi såg hans utställning på tate modern. Jag upplevde hans konstverk som en ansträngning. Det kommer en punkt när det slutar vara experiment och frösök och undersökningar om vad konst är och vart gränserna går, och blir någon sorts desperation och provokation mer än nåt annat.
Visst var endel bra, och endel klipskt, och ja fnittrade åt endel ironiska kommentarer. Men jag vart inte särskilt provocerad, och det verkade va det han var ute efter.. Så jag upplevde det som en platt utställning, trots allt.
Intressant nog för en tre av fem rattmuffar, men är man inte på ett energiskt humör ska man nog inte gå dit. (vill ni veta mer, och av någon som vart lite mer imponerad än mig, se maria linds recension på dn.se av utställningen...)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar