skrivkramp

I morgon ser jag fram emot ännu en dag på biblioteket. Ska skriva tills jag får kramp i handen, och sen skriva lite till.

Om jag fortsätter i takten jag haft de sista dagarna, kommer jag bli klar innan min egen överambitiösa schemaläggning för uppsatsen min. Vilket i och för sig inte är helt ovanligt, men jag trodde nästan jag skulle bli lite efter den här hösten, med tanke på hur seg och trött och förkyld och sömnig och lätt omotiverad jag varit.

Tydligen kan en tripp till london ge lika mycket energi som den tar.

Det där lät betydligt mer logiskt i huvet. Men ni fattar.