den metrosexuelle Emil

Jag har en ny idol. Emil Almén.

Han är en skådespelare som fram tills nu jobbat endel på Uppsala stadsteater, och gått scenskola om jag fattat det hela rätt. Nu skall han dock lämna oss och vandra vidare till stockholms scenerna, mer specifikt skärholms scenen som är stadsteaterns ungdomssatsning.

I varje fall, jag har sett honom i diverse grejer senaste åren och senast tidigare i denna veckan i Palme - som jag ju inte var särdeles förtjust i egentligen, var han den stora behållningen. (det var han som var palme i slutet som jag skrev om).

Idag har jag varit med anna och gingen och sett "den metrosexuelle mannen" som var Emils examens produktion - så han både skrev och framförde den själv. Och den var otroligt bra. Han har det där som går utöver talang som gör att när han vänder på handen och går från en seriös känsla, till humor, till allvar, till galet, till föreläsningsstilen, till dans, till avgrundsångest -så följer man med. Man känner med. Vid ett tillfälle vände jag mig om och såg på publiken (vi satt längst fram) och vartenda ansikte jag såg var helt inne i det han sa. Alla var engagerade i det han gjorde. Det där går utöver talang för skådespeleri, det där kommer göra att han går långt och blir, som nån sa ikväll - en av sveriges bästa skådespelar genom tiderna. Vi väntar med spänning...

Själva teatern var en monolog som handlade om mansidealen idag och hur mycket männen förväntas göra, tycka och veta. Tänk om man inte vill förtrycka kvinnor? Tänk om man inte tilltalas av det som står i café och slitz? Tänk om man spontant är en man som vill gråta ibland och tycker det är skitjobbigt och omöjligt att hantera med annat än ångest förtvivlan och gråt när ens mamma går bort i cancer? Tänk om man tycker om att dansa mer än att titta på McGyver eller Baywatch?

(mitt sällskap för kvällen...)

Sen gick vi till en hotel bar och diskuterade relationer en timme innan jag cyklade hem genom det ihållande regnet. En oerhört trevlig kväll med en teater man upplevde mer än såg. Faktiskt bland det bästa jag sett på länge. Den skulle vart längre och den skulle vart lite mindre stressad, annars var en perfekt utifrån förutsättningarna. 4.5 av fem rattmuffar.