Snart nog fick jag tag på en kvinna som frågade vad jag hette och hade för personnummer. Spännande bara det. När jags en försökte förklara att jag ville ansöka om bostadsbidrag igen, om det gick, frågade hon varför jag inte bara ansökte via papper.
Jag säger jag har dyslexi.
Då frågar hon vad det är jag inte klarar av. Jag förklarar att dyslexi gör att ansökningar och formulärer med väldigt liten och mycket text i och fullt med rutor - det blir rörigt och jag förstår ingenting. Om hon kunde förklara för mig vart jag ska fylla i vad - jag hade ju en ansökan framför mig.
Då blir hon arg och börjar skälla på mig. Hennes röst går upp nån oktav och hon säger saker som - ja men du kan ju inte förvänta dig att jag ska fylla i en formulär åt dig. Jag sitter ju inte där du är.. och så vidare. När jag då försökte få in ett ord om vad jag ville ha hjälp med skällde hon bara på.
Då blev jag arg.
Funderade en stund på - jag la ned telefonen för att inte behöva höra vad hon sa och tog några andetag - om jag skulle skälla tillbaka, men efter en stund sa jag bara "nu lägger jag på" och gjorde det.
Man borde inte få jobba med kunder, i en kundservice telefon om det man gör är att skälla på folk som vill ha hjälp. Jag är fortfarande arg. Men det tjänar ju inte så mycket till.
Den kvinnan borde fått gå den där hur-bemöter-man-kunder-kursen jag fick gå när jag började på McDonalds när ja var 14. Hon kanske skulle kunna lära sig en sak eller två.
Ska nog lugna ned mig lite. Kanske lite te.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar