gymet

Jag stog vid en av de tyngre maskinerna på gymet idag, som också var en av de sista jag skulle slita i innan jag gick hem. Vid det laget måste man vara grymt koncentrerad, annars orkar man inte. All energi måste gå ut i rätt muskler och tappar man fokus finns alltid risken att man tappar vikterna och ja, livet blir lite mindre trevligt och eventuellt lite mer smärtsamt.  

Bredvid mig på en maskin, nån meter ifrån, låg det en muskelknutte på en bänk och lyfte skit tunga saker och såg väldigt tuff ut. en sån där som ställer sig upp mellan setten och spänner sig och håller andan. Och stönar när han väl lyfter. (Kan bara tillägga att jag inte har nåt emot dem, jag gillar att göra hobbyspykoanalyser på dem när jag tränar!)

Så jag stog där och kämpade, och då tystnar den där dunka musiken som är en blandning mellan listpopp och tecno - inte min stil. Och ur högtalarna kommer "first I was afraid, I was petrified" osv. När låten började spela hörde jag en gäll röst stämma in efter första orden. "I was petrified kept thinking I could never live without you by my side". 

Nu hände tre saker i snabb följd. Jag lyckas lokalisera den gälla rösten - som lät som en tonårspojke precis efter målbrottet - muskelknutten naturligtvis. Samtidigt kommer han på sig själv och rösten svängs till på ett inte så diskret sätt och ut kommer ett stön som om han lyfte nåt tungt och han blir röööd i ansiktet. Varpå jag fnittrar till och nästan tappar balansen och lyckas då ordna till ett sånt där skramel som blir när man släpper vikterna för snabbt. 

rooligt...