Jag har kommit fram till att plugga är som att arbeta som vaktmästare - på mer än ett sätt. Just idag handlar det om själva ansträngningen.
Som vaktmästare har man ett visst antal saker man ska göra, och en viss tid att göra dem på. Och sen dyker det alltid upp endel lösa oväntade oplanerade saker man ska ta tag i som man då måste ta sig tid till. Eller skjuta upp till en annan dag.
Med studier är det samma sak. Man har ett visst antal saker man ska ta tag i och få gjorda - ett argument att fundera ut, en bok att läsa och lära sig eller så, och en viss tid att göra det på. Iallafall jag som alltid gör ett schema åt mig själv eftersom ingen annan gör det längre... Och sen dyker det alltid upp oväntade oplanerade argument eller böcker eller problem som man får ordna fram tid åt. (Som att skrivaren går sönder tex.)
När man då som vaktmästare inser att om jag klipper gräsmattan, drar de där sladdarna, riggar iordning scenen och kör iväg skräpet nu på en gång, utan att ta några pauser men skyndar mig, så kan jag vila de trötta musklerna under den längre lunchen. Och ändå få allt jobb gjort i tid. (Detta funkar bara om man inte lägger på ett ekonomisk perspektiv utan bara variablerna ansträngning och tid - annars blir det lätt jobb-omoraliskt och etiskt fel... )
Likaså med plugget. Jag har nu ansträngt mig som en idiot och tänkt hårt i flera timmar och skrivit och läst - och nu är jag lika trött som om jag tänkt långsammare under en längre tidsperiod.
Nån gång ska jag göra ett av mina sociologiska experiment på mig själv och jämföra om man tjänar på att göra så - rent tidsmässigt. Återhämtningstiden är ju längre efter intensivt kroppsarbete, och det måste ju också vara samma sak med tänkandet.
Ska sätta mig med en kopp te och begrunda det hela en stund...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar