hissen

Idag har jag gjprt en massa saker och sen satt jag fast i en hiss. Jag brukar alltid passa på och få lite vardagsmotion genom att gå i trapporna, men idag hade jag fyra stora kassar och en väska och en jacka - tungt - så jag tog hissen. Och vad händer? 

Det första man gör är att vilja svära, och sen tänka efter - är det värt en svordom? Idag var det inte det bestämde 

Först funderade på om jag var klaustrofobisk, men jag kände mig itne direkt panikslagen, mest lite obekväm, så då tänkte jag att det kan ju va bra att veta. Sen tog jag fram min almencka och gick igenom den kommande vckan och helgen.. 

Sen tog jag fram telefonen och ringde nära nog ett dussin samtal. Boka möten, avbokade möten, pratade med mamma och annat viktigt.. Sen funderade jag en stund på hur länge min mat som låg i en av kassarna skulle klara sig i den nu ganska varma hissen innan den blev dålig, inte så länge blev slutsatsen. Sen läste jag ens tund i en bok till min uppsats och nrä jag tröttnade på det lekte jag lite med min mobilkamera.. 

Vem färgsätter en hiss i gäll oranget, nästan självlysande, och sen sätter till en knall rosa dörr? Det inte bara skär sig, det liksom snurrar om det hela. Jag är itne ens säker på att hisschaktet är rakt.. I mitt stilla sinne heter den "den psykadeliska hissen". Rättvist så. 

Det enda som irriterade mig med situationen var att när hissmanen äntligen dök upp krävdes det ingen större ansträngning för att få ut mig. En enda liten nyckel gjorde tricket. Det hade kännts bättre om det iallafall krävts en kofot eller en skiftnyckel eller nåt. Men en liten nyckel? Fast jag klagar väl inte, jag hann med en massa saker å¨den där stunden.. Man kanske brode fastna oftare som pappa sa.