Harry har blivit stor.
Det var en mörk film. Jag är förvånad över den låga åldersgränsen. Om jag hörde rätt var de som satt på raden bakom mig 11 och 12 år gamla. Och det var en hel del blod och annat läskigt på skärmen.
Men den var bra. Jag menar, boken är också rätt mörk.
Jag måste ge extra poäng till den som är ansvarig för scenerierna. Miljöerna i potter filmerna har alltid varit otroliga, men jag undrar om inte den här tar priset. Slottet och husen och det var ju som vanligt - dvs genomtänkta in i minsta detalj och levande intill den milda grad. Men det som tog andan ur mig - bokstavligt - var de nya miljöerna. Som när Harry får följa med Dumbledore till det där stället för att leta efter den där grejen (censurerat för en som inte sett filmen!! ). Klippan och havet (oops...) - helt otroligt. Jag fick påminna mig själv att andas. Dels för att det var spännande, men ganska mycket för att det var så mäktigt och vackert. Sen gillar jag klippor och hav och gärna ganska mycket vind och grejer på det...
Skådespelarna vi fått följa genom tonåren, både ser och beter sig som vuxna nu. Vilket det gör väldigt bra. De lever in i sina roller så sjukt mycket att de knappt kan misslyckas iofs, de har ju i princip personifierat rollerna. Jag antar att det blir så när man är samma roll länge. De blir rollen, eller så kan vi inte se karaktären på nåt annat sätt än som dom. Det är möjligt att de skulle kunna göra något som var helt okaraktäristiskt i sin roll, och jag skulle inte märka det. Intressant.
Favoriterna var iaf Hermione och Draco - de fick lite mer utrymme nu...
Se den på bio! Det bästa var mäktigheten i scenerna och musiken och sånt - och lite va det försvinner när man tar ner filmen från bioduken.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar