tack, tackar, tackast

Idag har jag uppskattat ordet tack.

När man arbetar i tex en kassa som jag gör just nu, så säger man tack automatiskt och för att det är trevligt, hela tiden. När man får pengar för att nån betalr nåt och för ganska mågna andra såna småsaker hela tiden.
Sen idag var det en som verkligen behövde hjälp med nåt - och efter en stunds krånglande ordnade det sig. Två timmar senare kommer mänskan tillbaka och säger "jag ville bara säga tack".

Ett så litet ord, men oj vad glad jag blev. Ibland behövs det itne mycket för att en hel del krångel och besvär ska kännas värt att hugga tag i.

Så borde jga blir sparsammare och bara säga det när det verkligen verkligen menar djupt från hjärtat?
Nej det tror jag inte. Tack är ett positivt uppskattande ord och även när jag tar emot pengar för tat lägga i kassa, så menar jag ju tack. Tack för att du betalar och inte snor sakerna du vill ha. Tack för att du handlar här så att jag kan få lön för mitt arbete osv. Så även om det sägs per automatik och inte med världens känsla, så är det nog rätt att säga det.
Plus att om man hör ett ord tillräckligt ofta, så fastnar det i vokabulären. Kanske mitt och alla andras eviga upprepande gör att någon annan säger tack från djupet av hjärtat nån gång. Det gör ju mödan värt...

Så tack, tack frö att ni läser. Det glädjer mig att ni är intresserade.