Mansfield park

Jag har nu i dagarna läst klart Mansfield Park. en fin liten kopia mamma köpte åt mig på brittish library när hon och pappa var där i höstas - ett av världens bästa ställen. På riktigt. 

Iallafall, jag har långsamt och noga läst boken. Jag upptäckte för ett tag sen att man kan läsa de där gamla brittiska böckerna på gammal engelska på väldigt många olika sätt. Och då ger de en helt olika intryck. Och jag insåg att jag inte läst Man

sfield park på ett långsamt och eftertänksamt sätt. Så då gjorde jag det. Nu har jag spenderat 2 månader med ett litet stycke varje dag och funderat över vad som sker och vad som känns och hur jag upplever det. Ett engagerat men rätt vilsamt sätt att läsa. 

Historien är, som i de flesta av de där böckerna, fokuserat kring en ung kvinna och hennes längtan efter kärleken. skillnaden är väl att i Mansfield park vet flickan vad hon vill och hon ger sig inte. I filmatiseringar av denna bok blir Fanny alltid uppmålad som stark och nästan feministisk på ett hårt sätt. Men nu måste jag säga att jag fått en mjukare bild. Hon är skörare än en snabb läsning av boken gett mig tidigare, hon är känsligare och mjukare. Den där hårdheten är mer en envishet. en envis tro på att kärleken hon känner är verklig och måste respekterat. 

Jag måste dock säga att jag är lite besviken på hur jag nu uppfattade Edmund. Han var mer gentleman men mindre.. god!.. än jag sett honom som förut. Inte ett lätt byte att erkänna, för jag gillar Edmunds karaktär en hel del. Lite besviken om jag ska vara ärlig. Han har alltid och även nu, stått för ärligheten och rättrådigheten och moralen. Men nu gör han det mer för moralen skull än för människorna han älskars skull. Inte lika rätt...

Fascinerande det där, hur olika intryck blir beroende på ens eget sätt att möta intrycket självt. Jag rekommenderar boken som ett experiment till er alla. Läs långsamt, bara några sidor varje dag, och se vad som händer.