Det var cirkus maximum som var i stan och jag tänkte varför inte, betalade de tvåhundranånting kronorna och gick dit. Det var jag och avd som kändes som två hundra barnfamiljer. Lite märkligt, men trevligt.
Det började med att det ösregnade innan och man skulle va där en halvtimme innan. så då fik vi snällt stå på led i en lång lång kö utanför i en kvart i ösregn. Barnen va sådär glada och föräldrarna började bli desperata för att hålla modet uppe.
Väl inne i deras för säsongens nya tält i rött och blå randigt och gult en massa, var ljudnivån hög efter att regnkläder skalats av. Barnen sprang som tättingar runt runt och upp och ned i trapporna och överallt gick det uniformsklädda cirkusfolk med maglådor och sålde sockervadd och godis och blinkade diodgrejer som barnen fick sina föräldrar att köpa. Ofta var det föräldrarna som lät mest. Antar att de var lättade och glada att barnen var glada. Sällan hört så mycket ljud i norrland.
Själva showen var sådär imponerande. Jag tänkte för mig själv att det nog inte går sådär jätte bra för cirkusen om de inte har mer spektakulära nummer än såhär.. Men nåt var roligt. de hade en grym hund dressör och elefanterna var stora, hästarna söta (inte allergifria dock) och de fyra små kinesmännen visste hur man hängde i stora gummisnoddar.
Min underhållning var två saker egentligen. Dels var det alla barn som i pausen i mitten red kameler. Det var otroligt var rädda och förväntansfulla och nyfikna och.. ja, de var väldigt spännande för dem. Så barnen miner - och egentligen genom hela föreställningen.
Och sen var bandet grymt. Nog för att de spelade mest barn och astridlingrenlåtar - märkligt i sig - men när de fick chansen var de riktigt bra. De hade en sångare (klädd till clown) som stämde upp i en charlie chaplin favorit sång mitt i alltihop. Vackert.
Men den riktiga höjdpunkten var att de hade en egen Lurch.
Han var en av dem som bar in saker på scenen och hjälpte barnen upp på kamelen i pausen. Han var två meter lång, mörk och ena ögat var lite mer snett än det andra. Ryss tror jag. Han var långsam i rörelserna, grymtade endel och hade väldigt dålig hållning och hängde med huvet precis som en lurch ska göra. Han såg grymt sur ut första halvan.
Men sen fick han hjälpa barn att rida kameler och då flinade han. Stort.
Det var lite som att se Jaws från Bond flina, fast det var av riktig glädje.
Det gjorde min kväll. Och jag gissar hans också...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar