Jag märker vilken rutin både min handledare , vaktmästaren, begravningbyråfolket och organisterna lutar sig på. Det framträdet efter ett tag... Det är inte särskillt spännande, och det är endel tålamodsprövande, men än så länge kan jag tacksamt erkänna att det är intressant. Jag får ju liksom inte göra så mycket. Än.
Imrogon ska jag dock öva lite på att sjunga begravningsbönen. Det blir nog bra.
Plus att jag skriver ytteligare en predikan den här veckan och ska leda gudstjänsten på söndag. Inget jag är särdeles nervös för. Det känns mest gott att få göra något.
Jag har också reflekterat över kistor och bårtäcken och blommutsmyckningar. Billiga kistor är lite tragiskt. De flesta bårtäcken är inte särskillt vackra, och det känns ltie soma tt man vill dölja en transportkista av spånplattor. Vilket ibland är fallet. Det blir ett extra stråk av tragik. Men det är också lite märkligt när man har blommor på kistan som kostar mer än själva kistan. Då kanske bårtäcket är att föredra.
Idag var det liljor överallt. Det är vackert på ett avskalat sätt, och det luktar gott. Men jag tycker nog det är vackrare med rosorna som de flesta väljer. Enklare och inte så högtidligt, men fortfarande riktigt vackert.
Dags att fortsätta dagen...
Dock har jag inte jättemånga ideer för predikan än så länge. Men det löser sig nog under eftermiddan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar