museum och begravningar

Jag har nu fått höra attd et finns ett museum här. Ett garnisons museum eller boden fästnings museum. Hur spännande osm helst. Historia är alltid intressant, men det här är också nåns orts levande historia. De finns enmassa militärer fortfarande (och ja, jag ska hålla vad jag lovade jojje - håll mig till befälen om jag måste flörta med nån) och hela stan lever på det på ett sätt. Det finns och synd. OCh då är det dubbelt så intressant att se avröfr och lära sig en massa.

Jag ringde nyss och träffade på en keck dam i telefonsvararen som sa attd eras öppettider är på onsdag till söndag, och att nationaldagen skall firas ordentligt. Det kan ju hända att det blir nåt.

Sen ska jag också få, om det grå att rodna, gå runt med militärprästen. MAttias - handledaren - sitter i telefon as we speak och försöker annordna nåt. Annars kommer jag få träffa lite sjukhuspräster och sen blir det ett gäng begravningar.

Idag ahr ja vart med på sorgehus. Det är alltid intressant att se hur folk reagerar och hur de pratar i såna samtal. OFtast blir det ju lite allmänt och ytligt och det är inget fel med det. Men sen ibland så öppnar folk sig, och man får se de riktigta känslorna. Det är väldigt spännande. Att försöka se vad det är som öppnar och gör att folk kan prata och sörja på ett ärligt sätt. Ett öppet sätt. Jag måste reflektera lite över det innan jag kan skriva nåt om det egentligen, men där har ni dagens fundering i varje fall.
Spännande också att få vara med i hela prcessen från sorgehus till begravning. Det blri ett par såna nu i veckorna.