Life aquatic är ett av denna syskonskaras alster - en jag inte helt kom överens med. Visst, första gången jag såg den skrattade jag halvt ihjäl mig, och den är grymt finurlig och snygg och speciell. Men jag tyckte aldrig om den.
Samma med lost in translation. Den är fantastisk, men jag tyckte aldrig om den. Det ligger alltid något mörkt i filmerna som karaktärerna inte halt kan hantera. Det ger en mörk
eftersmak när filmen tat slut.
Men filmen jag sett nu är annorlunda. Ja på många sätt, men mest för att den är så mycket en coppola film. Finurlig, snygg, klippen är ljuvliga, musiken kan ändra handlingen, abstrakta små klipp som bara är förvirrande men fem minuter senare får de jättestor betydelse. Det är en stor berättelse med femton små i. Plus att sättet de filmat och klippt inte kan sägas vara nåt annat än vackert och smart. Smart.
Men nu när filmen är slut sitter jag och småler.
Darjeeling Limited har fått mig att dels längta tillbaka till Indien - miljöerna är verkliga, dels längta lite efter min familj och sen har den återuppbyggt mitt förtroende för Roman Coppola som filmskapare. Det här är visserligen en av hans första som han skrivit själv, det kanske förklarar saken...
Den handlar om 3 bröder som ger sig ut på en andlig - resa i Indien sökandes efter sin mamma, sörjandes sin pappa. Det finns flera klipp som är underbara (för många superlativ idag?) - som när den snygge brodern sitter i en hydda mellan en kvinna i sari och en man i turban och håller i deras bebis, eller när de försöker få igång sin röda bil och ångrar sig eller när de sitter runt brasan och helt plötsligt spelas clair de lune i bakgrunden... För att inte tala om tågsekvensen i slutet - en sån där som ska visa att tiden går och hur det gått för endel karaktärer. Genialt.
4 av 5 rattmuffar! (jag tar bort en halv, den borde fått 4.5, för jag är partisk eftersom jag var i indien nyss... men 4 är inte dåligt!)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar