Det finns ett tillfälle i Bergmans mästerverk "smultronstället" då Sonen står med sin vackra fru och bråkar under ett träd i regnet. Hans tår med hela breda ryggen vänd mot oss och hon står till höger om honom, vänd innåt. Båda är genomblöta och han säger att hon redan vet hans ultimatum varpå hon byter ansiktsuttryck till ett sorgset medlidande, vänder sig emot honom och sträcker ut armen för att röra vid hans axel. Hon säger "stackars Edvard" och lutar sig in mot honom som för att lägga huvudet mot hans axel, men avbryts innan hon kommer längre av att han rycker undan hela sin överkropp och vänder sig emot henne med rynkade ögonbryn. Han är mycket arg och fräser åt henne "ja hon stackrar mig inte". Hon har inte lyft blicken från marken, inte nu heller, och han ser ned på henne.
Just det där - ja hon stackrar mig inte. Det är så brilliant att jag glömmer av att dricka mitt te.
Visste ni att Viktor Sjöströms enda krav innan han gick med på att göra filmen var att inspelningen skulle sluta så han hann komma hem till klockan fem? Vet ni varför?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar