Man tror att man är kvar i drömmen, att drömmvärlden är verklig, eller att man inte riktigt har koll på vart man är när man vaknar. I dag hade jag en kombination.
Jag trodde att jag var i huset där jag växt upp, i mitt barndomsrum, som jag inte satt min fot i sen vi flyttade för många år sen. Nästan tio faktiskt.
Men där var jag, i min vita flicksäng, men sänghimlen ovanför mig och trädet utanför var grenar slog emot fönstret.
Det var dock när sänghimlen fattades som jag började misstänka att det var nåt som inte stämde. Det tog en lite stund innan jag landat i vart jag egentligen befann mig. Jag han gå igenom mormors och morfars stuga i småland, elidas hytt, en kompis säng jag lånade emellanåt i götebrog, ett golv jag sovit på nån gång osv. innan jag kopplade att ja, ja jag var i uppsala, i min egen säng, där jag bor och har bott i tre år nu.
Lite lustigt hur huvudet mins saker och ting..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar